Jag vill inte vara hemlig
Jag är ganska smal. Jag vill inte vara så smal. För det är inte bra. Håret blir tunt och benen domnar. Och så tycker folk det är läskigt när dom känner alla ens revben och sånt när man kramas. Så fort man sitter emot något hårt får man ont. För att det inte finns nåt fett som skyddar. Man fryser. Det går långsammare att läka från sjukdomar. Och tusen andra grejer.
Jag orkar inte med det. Men jag orkar heller inte göra det jag måste göra. Men jag ska fixa det. På något sätt. Jag måste göra det jag måste göra.
Det här är verkligheten. Och nu har jag skrivit det här. Alla i hela världen kan läsa det. Jag ska bli frisk. Och frisk. Så. Nu är det sagt.
Annas Ont-i-hjärtat-blues
särskilt dagar i en tandläkarstol
men är man människa så har man problem
kan va modem som krånglar eller eksem
och jag, jag har ett hjärta som gör mig skraj
Då och då blir det att jag säger "AJ"
mitt tillstånd kallas så fint hjärtsäcksinflammation
när jag har det kan jag ej knyta skon
men ingenting är omöjligt för jag kan allt
jag ska laga hjärtat jag ska laga det
jag ska laga det fast uppgiften verkar svår,
jag ska laga det med allt som finns, ska testa allt
laga hjärtat med ipren kanske går
annars testar jag nåt annat för jag ska laga det.
dododo dodododododo dodo dododo dododo do do do
Snart lunch
Kom nu Hanna hit idag
om det är till ditt behag
då vill jag dig krama
skatta, hoppa, drama
Om du ändrat namn till Rut
ger jag dig en stor glassstrut
Nu är jag då på lekterapin igen, efter en lång natt.
Först kom det en liten tvåårig kille vid nio-tiden. Han var väldigt blyg men helt galen i bilar, berättade hans mamma. Så jag gick och hämtade två i allrummet för att han skulle bli glad. När han såg dem blev han totalt överlycklig och sträckte sig desperat mot bilen och lät som ungar låter när de vill ha något väldigt mycket. När han väl fick dem brummade han runt med dem i sängen sin.
Det var ett annorlunda brummande för en tvååring. Det lät verkligen som en riktig bil. Det lät som att han vibrerade i hela halsen och munnen för att få ut det ljudet. Jag var fullständigt fascinerad. Sen när sköterskan kom och skulle ta prover och kolla lite, så slutade han inte att låta. Det var så fruktansvärt roligt så jag kunde inte hålla mig för skratt. Det kunde knappt mamman heller.
Han bara satt där och lät som en motor, minut efter minut. Efter en stund blev det lite jobbigt. Ganska jobbigt. Men samtidigt väldigt roligt. Åh jag kan fortfarande skratta åt det. Hilarious.
När jag hade somnat kom folk in och flyttade på mig. Det var jobbigt för sen kunde jag inte somna om. Nu har jag snart legat i alla rum på sjukhuset. På barn. Nej inte på barn. Om man ligger på barn kan de inte andas och då mår de inte bra. Jag menade på barnavdleningen.
Nu måste jag gå och göra mig ett skärp, annars får jag häng!
ont på natten
JAG SKULLE VA MED MATILDA I DAG, DU KAN INTE BARA KOMMA OCH FÖRSTÖRA MINA PLANER SÅDÄR!
För att stå ut
Andas. Andas, påminner jag mig. Jag måste andas. Något jag lärt mig av smärtorna för länge sedan. Det gäller att andas, men inte djupt. Att andas djupt vore som att frivilligt lägga sig i en köttmixer. Ändå måste jag göra det. Då och då. Jag blundar hårt medan jag andas och försöker inbilla mig att jag är i framtiden.
Jag är i framtiden. Jag är där nu. Jag står och minns hur ont det gjorde. Jag ser tillbaka på hur smärtan plågade mig. Hur jag låg där i sängen och skrek och kved. Men nu, när jag står där, har jag inte ont. Min kropp är befriad. En vacker dag ska jag inte ha ont.
Jag vänder mig i sängen igen. Kan inte låta bli att kvida i panik när det blir som mest. Tomma tankar far omkring i mitt huvud. Jag tänker egentligen inte. Det är bara panik. Jag frågar mig själv vad jag ska göra. Jag måste göra något, men jag kan inte. En tydlig smärta drar sig upp och börjar pulsera på halsen. Nu är det snart outhärdligt.
Jag måste ställa mig upp. Jag måste gå, jag måste gå, gå, gå. Jag måste gå, fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Igen och igen. Jag vill inte gå. Det gör ont. Det gör för ont. Jag vill inte sitta, inte ligga, inte någonting. Jag är tvungen att göra någonting, men jag vill inte. Jag orkar inte, men jag är tvungen. Det finns inget sätt att ta bort plågan.
"Snälla... sluta." Sluta sluta. Jag upprepar det som om det vore ett mantra. Mamma ger mig en varm kudde och ipren men sen kan hon inte göra mer. Jag säger åt henne att gå. Allt är obekvämt och ansträngande. Alla frågor, alla ord. Jag får panik igen. Det gör ont. Jag vill vråla. Alla sover, jag kan inte skrika. Någon sticker i mig med en nål, bankar på min rygg, ilar i mitt hjärta. Någon gör uppror därinne. Någon gör allt den kan för att jag ska ha ont.
Gud. Pappa. Det enda jag kan göra är att gå till honom. Jag går dit. Jag är där. Han håller mig i sin famn och vaggar mig. Jag glömmer bort att jag har panik. Jag kan stå ut. Jag vaggas. Han tröstar mig.
Återigen kan jag slumra.
Han simmar uppochner
Vad folk/läkare/hulliganer har kommit fram till:
- Mina mediciner är alldeles för starka så jag har fått sår inuti magsäcken och sånt, även uppe vid halsen
- Att det kommer bli bättre om jag knaprar ännu mer prasslande knark, vilket jag gör nu.
"Om du äter lite mer blir allt bra" Men ursäkta. Gör det själv. Det går inte.
Nu är Ronald här. Nej så heter han inte. Roald? Nä.. Roland? Ja Roland är det nog. Han stämmer vårt piano. Härliga tider. Han har härelig dialekt.
Just nu
Sjukhusdag
Nu har jag suttit här i ett rum på Uddevalla sjukhus i en timma. Dom sa att jag skulle ta blodprov om bara en liten stund men jag tror de har glömt det. Det gör så ont hela tiden och jag försöker att inte tänka på det. Läser boken om Plupp och lappkåtan, Plupp och lämlarna, Plupp..
KOM DÅ!
Då får vi ta och lägga en patiens istället. Tur man har datorn med sig. Fast internet får ju inte användas här. Kom igen doktorn, kom igen!
Jag hann vara med på fem minuters mattelektion i skolan. Sms:ade pappa och sa att jag hade ont.
Han ringde direkt, den smartisen. Så jag sprang ut ur klassrummet och berättade hur det var. Han skulle ringa sjukhuset. Jag gick in i klassrummet, tog mina böcker och gick iväg. De andra blev nog lite paffa. Först går hon ut när mobilen ringer jättehögt, och sen kommer hon in och GÅR UT igen! :P
Så var jag tvungen att ligga i rummet bredvid skolsyster en lång stund och stå ut med hennes tjat när hon skulle ”titta till” mig titt som tätt. Men tillslut ringde äntligen pappa och sa att jag skulle komma hit. Och skolsyster skulle givetvis skjutsa.
”klarar du dig verkligen själv nu?” Sa hon när jag insisterade på att gå in till sjukhuset själv. Ursäkta, men jag är ganska rutinerad på det här. Fast det sa jag inte. Det gick fint att anmäla sig men ajg fick vänta i tusen år. Nu kommer de och ska ta blodprov, woho!
Nu har de satt på ett plåster i mitt armveck. Jag känner hur paniken stiger inom mig. Snart är den okontrollbar. Måste göra något. Andas in. andas ut. De sa att jag skulle läggas in. På NÄL. Woho. Det enda positiva är att jag kanske får träffa mina favvisar igen.
Pappa är på väg. Jag hatar att bli inlagd när man inte har varit hemma innan. Då kan man få gå i rötna kläder i tre dagar innan mamma kommer med nya. Bara för att de inte hinner komma dit. Ehhe. Och så har man inte med sig alla grejer som man behöver så man får abstinens och det enda man kan göra är att titta på tv. Liksom.
För alla sköterskorna är så luriga. Dom säger att de ska komma och prata med en ”om en stund” men de har så mycket att göra så de hinner nästan aldrig. Så sitter man där och väntar hela kvällen och vips så har de gått hem och det är nattpersonal.
Nu sitter jag och pappa i bilen till NÄL. Jag fick inte bara ett stick, jag fick en kanyl också. Det gör ont!
Hon: "nä jag får nog hämta någon som kan hjälpa mig innan jag sticker. " När den andra kom höll hon mig så hårt i armen så jag fick ont. Men det är så dom gör här förstår ni. Nä jag ska inte skrämma upp er, de allra flesta är supersnälla, men vissa har bara inte alla indianer i kanoten.
Men som sagt så läggs jag in inatt. Fortsättnig följer när vi kommit dit!
Squeeze out for blood yeah
Sköterskan stack i fingret, först skulle hon egentligen bara ha en droppe men så var det något fel på analysmaskinen eller vad det var så hon fick fortsätta klämma och klämma ut ännu mera blod så det räckte till ett rör. Kul :) Det är så jobbigt när de måste göra det tycker jag. Hon bara klämmer och klämmer från fingret, det svider och är jobbigt, man ligger där lidande och önskar att det ska ta slut.
..och det gör det :D fast då känns det som en evighet.
Härliga tider
Nu åker jag snart hem. Och huua.. det är någon som har spytt i korridoren, vilken tur att man ska hem snart så man slipper den lukten! Japp jag ska hemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhemhem!
Det är sant, jag kan säga det hur många gånger som helst ;)
HEM!
Jag kanske blir utskriven idag!
Maybe baby! :D
Hittade lite svampar när jag var ute förut
Vilken dag! :O
SÅ vi tog en tur hem dårå, det gick supersnabbt. Fast jag fick bara stanna i två timmar. Mamma blev helt chockad när hon såg att det kom en helikopter, och inte mindre chockad när jag var i den. Sen åkte vi tillbaka då, och alla behandlade mig som värsta kändisen.
Sen kände jag att det tryckte på lite och jag fick värkar, så jag fick flyttas till förlossningsavdelningen! Jag menar, jag har ju känt att jag blivit lite tjock på sistone, men en bebis det trodde jag inte! Ja, bebisen kom ut ganska snabbt och smärtfritt och nu är jag världens lyckligaste mamma. Vi båda mår jättebra och jag har fått flytta tillbaka till barnavdelningen eftersom bebisen är så lugn.
Vad tycker ni att hon ska få heta??Tja, snart är det lunch då.. Ser fram emot det, man blir ju så hungrig när man ammar ;)
Oj just det! Nu kom jag på att jag kanske ska ta reda på vem pappan är! Hahaha, GALET!
Då flyger grisarna
utan att göra människor förtvivlade och ledsna
utan att det gjorde ont
utan att det skulle bli så komplicerat
utan att det skulle bli så tomt
Om det ändå fanns ett sätt.
Min dag i bilder
Vad är väl en bal på slottet
Jag gör uppror, vill verkligen inte ha det såhär längre. Allt är skit typ. Var i skolan idag och räknade lite matte men det är så svårt. Jag orkar inte!!!!! Dom väntar sig att jag ska komma tilbaka men jag vill inte! Jasg vill och orkar ingenting, allra minst leva..
Det växer blommor i mitt armveck
But heroes never die alone...
Goodnight!
Kära syrran
Hahahahaha. Jag skriver en dikt till dig nu :-* Så tyvärr kan jag inte lägga av ;)
trallalla
En av dagens frillor, kände bara att jag var tvungen att fota, haha.
JHIHJ
Jag har fått en bebis!
Den är bara några månader! Jättejättesöt och väldigt tyst är hon, för att vara på sjukhus. Alla bebisar här brukar skrika.
I eftermiddags ringde Camilla och frågade om hon fick komma och hälsa på. Jag bara "ja! när kan du komma?" "Om en halvtimma ungefär tror jag.." sa hon då :D Och jag kom på att hon bor här i Trollhättan!
Så hon har varit här :)
