Snart lunch
Kom nu Hanna hit idag
om det är till ditt behag
då vill jag dig krama
skatta, hoppa, drama
Om du ändrat namn till Rut
ger jag dig en stor glassstrut
Nu är jag då på lekterapin igen, efter en lång natt.
Först kom det en liten tvåårig kille vid nio-tiden. Han var väldigt blyg men helt galen i bilar, berättade hans mamma. Så jag gick och hämtade två i allrummet för att han skulle bli glad. När han såg dem blev han totalt överlycklig och sträckte sig desperat mot bilen och lät som ungar låter när de vill ha något väldigt mycket. När han väl fick dem brummade han runt med dem i sängen sin.
Det var ett annorlunda brummande för en tvååring. Det lät verkligen som en riktig bil. Det lät som att han vibrerade i hela halsen och munnen för att få ut det ljudet. Jag var fullständigt fascinerad. Sen när sköterskan kom och skulle ta prover och kolla lite, så slutade han inte att låta. Det var så fruktansvärt roligt så jag kunde inte hålla mig för skratt. Det kunde knappt mamman heller.
Han bara satt där och lät som en motor, minut efter minut. Efter en stund blev det lite jobbigt. Ganska jobbigt. Men samtidigt väldigt roligt. Åh jag kan fortfarande skratta åt det. Hilarious.
När jag hade somnat kom folk in och flyttade på mig. Det var jobbigt för sen kunde jag inte somna om. Nu har jag snart legat i alla rum på sjukhuset. På barn. Nej inte på barn. Om man ligger på barn kan de inte andas och då mår de inte bra. Jag menade på barnavdleningen.
Nu måste jag gå och göra mig ett skärp, annars får jag häng!
