Prestanda eller präst-anda?
Idag är första advent, många går till kyrkan. Man skulle kunna tro att jag gör det eftersom jag är kristen. Men jag går inte i kyrkan. Det finns några anledningar.
När jag blir stor kanske jag går till en riktig kyrka om jag känner för det. Nej, då ska jag va med i en egen församling och bestämma hur Gudtjänsterna ska vara så dom passar rastlösa själar som mig!
Men idag, ska jag plugga framför min dator. (och kanske lyssna på radion dårå) Så det blir prestanda.
- jag orkar inte sitta still så länge
- på söndagar har man allt plugg överhängande över sig som man inte har gjort i veckan.
När jag blir stor kanske jag går till en riktig kyrka om jag känner för det. Nej, då ska jag va med i en egen församling och bestämma hur Gudtjänsterna ska vara så dom passar rastlösa själar som mig!
Men idag, ska jag plugga framför min dator. (och kanske lyssna på radion dårå) Så det blir prestanda.
brevid Gud och hans kontrollpanel
Vet ni en sak? Jag skulle vilja sitta framför Guds kontrollpanel. (Japp, han har en)
Bara sitta där bredvid han som vet och kar kontroll på allt och säga "jamen jahaaaa, det var såå det låg till! Det kunde man inte tro du!" Sitta och småsnacka lite sådär. Tillexempel fråga vad som hände igår i min kropp. Varför provsvaren visade noll komma noll när jag hade superont. Jag hade kunnat se på hans skärm om provsvaren var förväxlade med nån frisk typ. Vad kommer att hända nu då? Varför är det ännu värre idag? Det där stället skulle ha alla svaren.
Men när jag blev för ivrig och började försöka smygkolla vad som händer sen skulle han pillemariskt säga "nänänä, nu får du lugna ner dig några hekto, det där är ju din framtid och den får du inte se än!" Och så skulle han blinka kärleksfullt mot mig. Och hur jag än försökte skulle jag inte få se.
Jag skulle försöka brotta ner honom men i misslyckande klamra mig fast vid hans ben och försöka bita honom. Men han skulle inte ge sig. "Det är bäst att du inte vet vad som kommer att hända Anna." Och jag skulle vara surast i världen. Jag ÄR surast i världen.
han är så fördömt envis. jag blir så irriterad!
GAH.
på tal om franska ostar, en bra låt här va.
Belle and Sebastian – Lord Anthony
Bara sitta där bredvid han som vet och kar kontroll på allt och säga "jamen jahaaaa, det var såå det låg till! Det kunde man inte tro du!" Sitta och småsnacka lite sådär. Tillexempel fråga vad som hände igår i min kropp. Varför provsvaren visade noll komma noll när jag hade superont. Jag hade kunnat se på hans skärm om provsvaren var förväxlade med nån frisk typ. Vad kommer att hända nu då? Varför är det ännu värre idag? Det där stället skulle ha alla svaren.
Men när jag blev för ivrig och började försöka smygkolla vad som händer sen skulle han pillemariskt säga "nänänä, nu får du lugna ner dig några hekto, det där är ju din framtid och den får du inte se än!" Och så skulle han blinka kärleksfullt mot mig. Och hur jag än försökte skulle jag inte få se.
Jag skulle försöka brotta ner honom men i misslyckande klamra mig fast vid hans ben och försöka bita honom. Men han skulle inte ge sig. "Det är bäst att du inte vet vad som kommer att hända Anna." Och jag skulle vara surast i världen. Jag ÄR surast i världen.
han är så fördömt envis. jag blir så irriterad!
GAH.
på tal om franska ostar, en bra låt här va.
Belle and Sebastian – Lord Anthony
