solflingan ♥

Ja VILKEN trevlig dag. Mycket har hänt och få saker går till historien som tråkiga. Jag har filurat med några nya vänner, väldigt kul. Gått förbi ett skåp överklistat med 1177-lappar. Dessutom har jag fått ett nyckelnamn, som dom säger. Av samma vän. Oj då jag skrev inte vilken vän det var. Då när jag väl har hållit det dunkelt kan det lika gärna överskylas med lite av hemlighetens magi. HIHI

I alla fall.

(har en känsla av att jag skriver ganska mycket så här i bloggen, varför? Det är ett mysterium, jag som är så bra på att hålla mig till saken.)

Så satte jag mig på bussen tillsammans med Maja och David. Gav Maja hennes nya rosa handledsvärmare jag pysslat med i helgen och så. De blev precis som hade tänkt sig och hon var jättenöjd. Är vad jag intalar mig.. Nej jag skojar, hon tyckte bara de var lite tajta upptill hehe. Så kollade jag på David som såg lite knockad ut och frågade vad det var för blåmärke eller vad hade han på ögat?

Det var lite svullet, men inget blåmärke som JAG trodde dårå. Sen när vi gått av bussen fick jag känna på det och det var som en liten klump på näsbenet. Såg minst sagt roligt ut, som ett litet missfostrat monster. Fast bara på ena ögat. Synd att jag inte har nån bild, men det kändes lite dumt att fråga om jag fick ta kort på det, haha.

Iallafrall så gav jag honom ipren för att han hade så ont i huvet, och så frågade han om vi skulle ta hål på den när vi kom hem. Jag försökte allt jagkunde att döja min iver, (jag älskar ju att ta hål på saker) och sa: "ja, jag vet inte, det får vara en steriliserad nål isåfall." i ett otroligt vuxet tonfall.

Sedan kom jag på en briljant idé. Jag ringer 1177, sjukvårdsupplysningen och FRÅGAR vad vi ska göra. (denna idé tack vare det överklistrade skåpet, numret låg liksom på näthinnan) Förhoppningsvis säger dom "ta hål på den." David tyckte detta var den dummaste idén någonsin såklart. Så jag sket i att berätta för honom att jag var seriös.

När vi kom hem ringde jag då 1177 (tack vare skåpet) och frågar vad det kan vara förnåt. Hon i luren övertygar mig om att det är ett ytterst akut fall och att vi måste till vårdcentral GENAST.

Så så gick det till när David fick antibiotika tack vare ett skåp, och jag blev hyllad som hjälte av en telefonist plus halva universum. Yeah.

Ja minsann. Jag sa till pappa förut att nu får han minsann hänga upp en hängmatta nånstans, annars tänkte jag INTE diska. Typ så. Och då hängde han upp den, vi som har tjatat om det i år och dar att den ska hängas upp. Mamma fick den i present typ -95. Anledningen till att vi inte har satt upp den var väl typ att vi inte hade rep att hänga den i träden med.

Men jag har liksom övertalartalangen på något sätt. Så nu är den uppe,,


Här kan man då ligga och grubbla på ontologiska argumentet, och putta fart om man drar i gräset, vilket man gör.



eller vara kokong.

Hallalallalaa. Jag tänkte symbolisera hur man ser ut när man precis tagit munspray. Det gick inte så bra. Hon ser alldeles för glad ut. Men tänk på att jag hade bråttom. Hoppsan, jag HAR fortfarande bråttom.

Meshivej!

Pappa stoppar i sig skinka, tomat, paprika och sallad. Efter det kanske han tar en macka med smör.

David kommer förbijonglerandes och vräker snabbt i sig en tallrik branflakes innan han jonglerar ut.

Anna sitter och plockar bort minsta dammtuss på sin mat innan hon kan äta.

Mamma löser först melodikrysset, och går sedan igång med alla möjliga nyttiga drickor, vaniljyoughurt, havreringar och bufféiga mackor.







Glömde publicera

är en mystisk plats. Idag (ikväll) när jag trädde in i detta rum överväldigades jag av fruktansvärt starkt ansvartstagande inför mina tänder. Jag fick idag en ny vit tandborste som jag var beredd att använda i hejdans hugg. Så hittade jag även små käcka mellanrumsborstar som jag hade förvanats att använda. (även fast de inte var så små och käcka och mer såg ut som piprensare)

Allt gick inte riktigt enligt planen men jag tror att mina tänder mår bra ändå. Tror ni mig inte kan ni ju fråga dem.


Den gång i tiden då jag hade en BLÅ tandborste. Wha wa, FÖRRÄDARE!

Okej. Jag börjar ana oråd


Jag blivit kallad:


tokskalle
vimsig
galen
knasboll
knäppis

flera gånger bara den senaste månaden. Konstigt nog känner jag mig ovanligt vuxen och ansvarstagande. Borde jag kanske försöka ändra min image?

 

Funderar på hur det skulle gå till i såfall.

Jag skulle behöva skaffa bättre lokalsinne (alt. GPS), lära mig tåg-och busstidtabeller utantill, ha tusen påminnelser på mobilen, sluta äta godis etc.

Det låter jobbigt. Om det ens är möjligt?!

Jag kom på att detta är faktiskt mitt tusende inlägg! WOHO :D