"Anna, det här måste du skriva på din blogg!"

Mina familjemedlemmar hade det väldigt roligt häromdagen runt klockan ett. Jag låg och sov fast vaknade av allt skratthysteri. TÄnkte att "det slutar väl snart, jag kan ignorera det" så jag låg där och fortsatte försöka sova, men problemet var att det slutade aldrig. Så jag var ju tvungen att gå ner och FRÅGA vad det var som var så kul. Som svar fick jag tre gapfniss/skratt och något otydbart försök till förklaring.

Men så tydloigen ville Kristina förklara det här trots allt.







Tack tack. Nu äntligen kan jag sova på nätterna igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0