Nu kan ju Kristina berätta vad som var så fruktansvärt roligt.
Din fjant.
Okej, nu ska vi se om jag kommer ihåg..
Pappa mamma och jag sitter vid frukostbordet. Pappa säger nåt om att en ständig sekreterare (som på sättet han säger det verkar sitta inne med Världens pondus och kunskap om livet) sa att 1900-talets största framsteg var att fäderna har börjat bli delaktiga och ta större ansvar för hem och barn.
Därefter får han ett uppdrag av mig som fått frågan av mamma "är den här rostbiffen ok?" Mamma ville nämligen äta rostbiff på mackan.
Pappa tar som sig bör uppgiften på största allvar och luktar och smakar och ger utlåtandet "mm mycket fin rostbiff" Därefter stänger han paketet och går till kylen för att ställa in den.
Här börjar skrattanfallet för mig och mamma. Som vi alla vet är detta ett typiskt pappa-beteende. När han inser situationen och att han för 10 sek sa något om fäder och omsorg om de sina drabbar även skrattanfallet honom. Detta eskalerar så småningom av att jag inser att jag fått ett nytt spännande skratt och upplever nöjet att använda detta. Detta tycker även päronen är kul. Och här någonstans kommer du ner och vill ha en förklaring.
Varsågod!
Haha, inteeeeernt ;)
