My duty to the people

Jag tar ensam på mig ansvaret att äta upp familjens jordnötssmör. Det måste väl vara ett steg i någonslags vuxen.. riktning..?

Nu var det ingen som sa emot här, och vi vet ju alla att: är man tyst håller man med.




Jag skulle gärna stanna och snicksnacka men plikten kallar nu, jag måste gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0