hemska och fantastiska

När jag stod i kön på väg in i bussen för att stämpla, reste sig busschauffören mot mig, tog ögonkontakt och sa: "jasså, idag är du i tid."

Bara för att jag inte kan läsa tidtabeller. Det är faktiskt inte så lätt när dom ändras varje år. Men fint att han uppmärksammar mina framsteg tycker jag.

(klickbar bild)

Idag har det regnat väldigt mycket. Det märkte jag litegrann när jag gick till tandläkaren. Ganska kollosalt märkte jag det. Isen på trottoaren var överbelamrad av grus och hundbajs som förut haft sitt hus i snön. Men världen tyckte otvivelaktigt att jag inte var tillräckligt utsatt för dess grymhet, så den drog till med två vidunderliga vattenpölar bredvid mig, där bilarna körde och skvätte vattnet på mig och mina förhållandsevis rena byxor, som efter denna hädelse inte alls var rena.

Men efter denna strapats kom jag ändå tillslut fram dit jag skulle och välkomnades av Danny the dentist's glada gruffande. Han hade tyvärr inte druckit kaffe men det var trevligt ändå och vi diskuterade panoramafoton och spöken.

Väl tillbaka på Sinclair (efter en tur med en osedvanligt ILSK busschaufför, som jag trodde skulle bita mig) intog jag bildsalen med djärva steg. Till min glädje satt där näktergalen Kerstin kvittrandes och glad. Hon kunde däremot inte handskas med kopiatorn idag heller så jag blev sen till min lektion. Men när jag kom till Accapellan såg jag en gullig alt så då kände jag mig inte ledsen längre.

Frida spillde ut vatten på sina noter och Francis försökte få oss att kromatiska skalor.


lyssna nu på pappa. sa Francis och alla lyssnade.
det var det viktiga.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0