en fin symbios

Idag har jag vart SÅ konstig i hjärnan. Ni vet när man säger någonting på reflex, babblar och så vet man inte varför man säger det och så ångrar man sig mitt i meningen och säger något helt obegripligt. Eller jag vet inte om ni erfarat det. Men på det sättet har jag pratat hela dagen.

En annan smart grej jag gjorde var att inte byta byxor när jag skulle dreja, så dom blev helt leriga, dom gröna byxorna. Människor hade visserligen iaktagit mig extra mycket under hela dagen på grund av den gröna färgen, men på något sätt drogs ännu mera uppmärksamhet mot mina byxor EFTER keramiklektionen.

Och hela vägen ner till kampenhov var det någon som hade spottat utmed trottaren varannan meter, så jag var tvungen att kolla jättenoga var jag gick och undvika spottprickarna för jag är så rädd för dem. Jag krockade in i en man, men jag behövde inte förklara något för han såg på mina byxor att jag var galen, lyfte vänligt på hatten och gick vidare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0