Klas bäddade min säng.

Men han bäddade den fel. Såhär tycker jag om det.


Jag har inget att säga. Inget som är viktigt. Jag är så oviktig hela tiden. Oviktig som en jag. Mmmm och ingen bild har jag. Värdelöst.

Jag känner mig himla glad. För min syrra är ledsen så kan inte jag vara det när jag helst skulle vilja gå runt skjutgalen och skära i mig med knivar. För att känna hur det känns. Jag har stoppat i mig för lite knark. Det blir så då. Och det är inte för att jag är störd. Det är för att jag är störd. Så ni vet.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0