solflingan ♥

När jag gick ut, så kom jag plötsligt på mig själv med tanken att Findus smög på mig runt hörnet och att han snart skulle hoppa fram, slinka in genom dörren och sedan låsa mig ute. Undrar vad det var som fick mig att tro så. Jag var verkligen beredd på det! Han ser så lömsk ut.. Kanske var det att det regnade.



Ja det är sant, små små droppar faller från himlen i detta nu. Håll i er för nu ska jag berätta något ovanligt. Jag har sovit. Ytterst sällsynt men ibland får man uppleva att jag gör det. Idag var en sådan dag. När jag kom hem från blodprovstagningen var jag så fruktansvärt trött så jag somnade direkt. Ja efter att jag hade bloggat såklart. ;)

Men det var faktiskt knappt så jag orkade göra det kan jag säga.

Jag ser mig omkring, undrar om detta ska bli ett långt inlägg eller inte. (Jag har ju vissa läsare som föredrar korta inlägg. Men då har jag en lösning på problemet. Ifall dessa personer läser detta. OKEJ, ALLA SOM GILLAR KORTA INLÄGG: LÄS BARA HALVA INLÄGGET. Och så kan ni ju meddela mig att ni har läst detta så jag vet. TACK PÅ FÖRHAND.) Men eftersom jag inte ser någon här, i detta rum, just nu, som protesterar mot ett långt inlägg så kör jag på det. Det gäller att vara framme när det bestäms förstår du.

Nu ska jag berätta vad jag gjorde igår.



Först spionerade jag i Tages trädgård. Den lilla blå pluppen där borta är Tage himself, på sin röda gräsklippare. Men efter ett tag tröttnade jag eftersom han inte såg mig, inte ens när jag ställde mig upp och HELT SYNLIGT började gå in mot huset. Det är inte tacksamt att vara papparazzi i dessa tider.

Men väl inne väntade bättre tider. Eva stod nämligen på händer i farstun, och väntade på mig. I all förvåning glömde jag dock att föreviga detta, men jag är säker på att alla tror mig ändå. Efter detta kraftprov satte vi oss ner och surrade en stund. Men efter en stund tyckte hon att jag dillade för mycket, så hon gav mig persilja.



Färsk och fin, raka vägen från hennes lilla täppa.