solflingan ♥

Henåns busstation är ganska tom. En potenciellt senil-dement farbror går på motorvägen. En annan senil, dock mindre troligt dement kvinna frågar när bussen går och kan inte läsa digitalt.

Nu ser vi inte av dem mer för bussen har brummat iväg på stilla resa genom skogarna.


Sådär. Då var jag lite poetisk också, känns bra att få det ur sig. Ligger ju därinne och skaver annars. Idag ska vi lämna ifrån oss alla femtiokilos skolböcker till våra abnorma lärare och genast känna oss flera ton lättare.


Det kommer vara två- trehundra små trippande, ja flygande gymnasielever idag när dagen är slut, alla kommer vara så lätta att de kommer flyga. För skillnaden blir så stor efter att böckerna har lagts av våra axlar, och när vi inte är nedtyngda längre, vad hindrar oss då att flyga?




Ingenting.