Ord och inga visor

Sitter här och suger på en lakris. Har precis gjort världens modigaste grej. Jag darrar fortfarande.




Öppen scen. Jag anmälde mig. Jag sjöng en sång jag skrivit. Det gick inte som planerat. Jag hade glömt att skriva upp ackorden, så när jag hade börjat spela kom jag på att jag inte kunde fortsätta. JAG MÅSTE HA ACKORDEN

Så jag fick helt sonika säga till den stora hungriga publiken som var inträngd i cafeét att jag hade glömt att skriva upp ackorden. De jublade skrattande så till den grad att jag nära på inte hörde mina tankar. Som tur var gjorde jag det och bad om en penna. Det fick jag och kunde då lista ut vad det var för ackord med hjälp av pianot. Det tog en stund men publiken var lika glada för det.

Sedan kunde jag äntligen sjunga min lilla sång. Det gick bra tror jag! FÖr jag fick väldigt många applåder och värsta hejarklacken, skitkul. Men såklart var det inte min förtjänst att det gick så bra. Den äran lämnar jag till

the one and only- Gud!


Juste, pedalen funkade inte heller, och det tyckte dom var roligt.

Det kanske inte låter så biffigt att gå upp på scen och sjunga en sång men det är verkligen stort för en som är så blyg som jag är. Eller var. För denna bruden behärskar ju detta nu, yeah.

Anna fixar.


(Det var en kille på lägret som skänkte pengar till kiosken för att alla skulle få ta gratis godis. Gulligt va? Thank you candyman höhö.)

Kommentarer
Postat av: fiffi

ANNA! jag önskar att jag hade varit där! meeeeeeeeeeeeen lika glad är jag för det och längtar tills vi ses igen!

2010-01-05 @ 23:18:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0