solflingan ♥

"VAD SKA VI GÖRA I TIO MINUTER" muttrar David irriterat. "Kan vi inte beställa pizza? Men jooo.. det tar ju tio minuter. MEh.. nej inte ICAs pizza.. åhh.." innan Anna vet ordet av har pappa parkerat vid pizzerian. hon hänger inte med alls. När gick pappa med på det?!


David är typ världens bästa lillebror. Han är så bra. På alla sätt. Jag trodde aldrig att han skulle bli en sådan bra vän. Fattar inte hur det gick till. Killen som jag gått omkring och stört mig på i hela mitt liv är helt plötsligt den jag förstår mig på mest av alla. Vi kan umgås. Han är cool. Jag kan i och för sig inte säga att jag förstår mig på honom så mycket, men han är skön att ha bredvid sig. Vi funkar bra ihop. Vi tänker ofta lika och har samma humor. Känner varandra och kan förstå vad vi menar.

Jag blir stressad, han lugnar mig genom att bara stå där med en tonårstrött uppsyn och utstråla trygghet. Av någon konstig anledning blir jag helt glad inuti. Bussen kommer. Jag vill inte sitta bredvid någon främling där och det vill inte han heller så vi sätter oss bredvid varandra. Vi känner ingen press att prata. Det vill ingen av oss heller så jag ger honom en av ipodlurarna. Det mysiga är att han verkar gilla samma musik som jag. Han gör iallafall inget anspråk på att byta, inte ens när "Wow" med Kylie Minouge dyker upp. Och den låten har till och med jag svårt för när jag är trött..(!)

Vi går tillsammans av bussen och börjar vandra genom city medan David ringer och kollar om någon kan hämta oss. Genom att putta på honom bestämmer jag vilken väg vi ska ta, tja ni vet, killar kan inte göra två saker samtidigt. ;) (höhö) Så jag puttar honom åt rätt håll dit vi ska gå.

Vi sätter oss inomhus och han får låna min dator. Han visar mig några coola klipp och jag blir jätteförvånad för jag trodde nästan bara han kollade på diabolonördar på youtube. Sen blir det dags att gå. Jag tar på mig jackan och försöker få med mig alla mina vantar, halsdukar och mössor medan han står och väntar med ryggsäcken på axeln. Vi går dit vi ska möta pappa. Jag går först, David går efter och plockar upp vantar och annat jag tappar.

Fantastisk tur. Vem vet hur mina vantar hade klarat sig annars.

Jag älskar min lil'brush. Och jag älskar Gud som putte' in denna människa i mitt liv, även fast jag ville bli av honom ibland. Nu vill jag inget hellre än att ha honom kvar, och inser hur otroligt lycklig jag är att ha detta syskon.

TACK♥