solflingan ♥

Så. Jag har sovit halva dagen. Är sjukt trött fortfarande. Nu ser jag att pappa kommer hem. Det är jättesnöigt ute. Whaaaaat, har han GÅTT hela vägen hem från Henån? Det ser inte bättre ut faktiskt.

Min pappa är galen.

..Nej då! Traska hem i snöstorm är ju varje människas dröm, ..eller?

På tal om gå. Jag minns när vi var på klassresa i Tyskland 2008. Efter en dag på stan skulle vi gå hem till hotellet, vilket var lättare sagt än gjort. Vi gick vilse. Vi gick faktiskt tre mil innan vi hittade fram. Alla hade skoskav och var trötta och klagade jättemycket. Alla förutom jag för jag hade inte alla indianer i kanoten just då. Jag klagade inte alls. Det var säkert jättejobbigt men jag minns bara att jag gick. Gick och gick och gick.

Jag var både nästan utbränd och hade näringsbrist. Ganska många likheter med en zombie. Fina minnen. Inte. Efter resan sov jag en vecka i sträck. Jag mindes ingenting, hade inget närminne, ingenting. Trodde att jag hade glömt allt jag lärt mig i hela mitt liv.

Det hade jag inte :) Men. Det tog ett tag att få mig tillbaka. Lots of hjärnspöken behövde besegras..

Sådärja, en kort liten berättelse ur mitt snart 18 åriga liv.