Lägg samman där ja, tack.

Idag var jag och mamma som sagt i Uddevalla. Vi åkte dit för jag hade besökstid hos min doktor. Det var helt proppfullt på parkeringen och alla pratade om det. Även min mamma. Vi pratade med Maggis(doktor) om mig och blablabla massa saker. Om mig. Det gick bra men som alltid blir mötena lååånga. Vi är där i typ en halvtimma känns det som. Okej kanske en kvart. Jag sa att jag var utan smärta så när vi var klara sa Maggis: "Ja vi behöver väl inte ta ett blodprov idag då, eftersom du inte har ont." Då berättade jag för henne att jag kommit över min fobi för provtagning.



Hon blev jätteförvånad, haha! Mamma med. De bara stod och gapade och skrattade. Faktiskt! Men så kontrade hon "Jaha, men vill du ta det ändå? Jag tänkte att vi struntar i det för att du var rädd, men om du inte är det kan vi ta, om du vill?"

Jag sa såklart ja! Det känns verkligen jätteskönt att va av med fobin. Jag klarar vad som helst :) Och det var inte ens blodprov i armen utan stick i fingret, bagatellus! Jag är förvånad över att jag inte är rädd faktiskt. Men nu är det ett avslutat kapitel, ha! Lustigt att inte ens mamma visste det.



När vi satt och väntade i väntrummet träffade vi en familj som jag kände. Pojken hade vart inlagd samtidigt som mig i julas. Vi spelade kort och busade, han var en jätteschysst nioåring. Och hans mamma också. Haha nej. xD Hans mamma var INTE en schysst NIOåring... Verkligen kul att se dom igen! KIllen hade dessutom fått vara frisk sen vi sågs.



När vi ändå var i stan ringde vi till specialist-tandvården och frågade om det fanns en liten lucka för mig att komma på och sätta fast några lossnade brackets. Det fanns precis! Vi var klara på sjukhuset 11.34 och fick tid på rälshuset 11.40! Så vi gick dit. SJUKT mycket snö.. När jag väl satt där dreglandes med diverse väsnades verktyg i munnen så for min faster Elsa in i rummet. Jag såg ju förstås inte detta med egna ögon, men jag hörde rösten så jag är ganska säker på att det var hon. Hon är ju erfaren tandsköterska så hon försökte inte prata med mig så mycket. HE he. Visst är talförmågan det underbaraste med att vara hos tandläkaren!

mamma in the car.

Hm.. sen. Åkte vi till torp. För att jaga linser. Gissa vad det första mamma säger när vi parkerat. "Vill du ha lite vatten att skölja med?" Ååååhh. Mammor.

Vi var på apoteket också.  Och intersport. Jag förundrades över eyelinern på kassörskan. Supersnygg. Och sen Ica i Henån. Det tog så lång tid att jag hann sticka ett pannband.


Äntligen nåt man kan ha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0