strapatser som fastnar

artikeln finns på internet också, HÄR.

De var inte nådiga med våra röster, det gällde verkligen att hitta magstödet, annars var det kört. De flesta var skithesa efteråt.

men jag klarade det. Faktiskt. Och jag är stolt över mig själv. Faktiskt jättestolt. Förra vintern var jag så sjuk att jag inte orkade vara med på en enda julkonsert, i år var jag med på EN. Det är skitbra.

Hjärtat började vibrera och göra ont under förmiddagen och jag fick ont i huvudet av strålkastarna. Men jag stannade kvar och det är jag glad över. Idag är jag hemma och tar hand om mig så det inte börjar göra ont igen, men hoppas jag kan gå imorgon.


Sen får jag se om jag fixar gå luciatåg också. Fast som tur är det inte förrän på måndag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0