solflingan ♥

Väldigt trevlig tur det där, eller det HÄR, menar jag. För turen är inte slut än. Vi skulle lämna David och mamma i Henån för att sedan styra mot Stenungsögården.

När jag nästan var klar att gå ut i bilen började det dugga. Jag tänkte bara att jag kör på och går ut ändå, det är ju inte så farligt. Men precis när jag fäller upp paraplyet och går ut börjar det störtregna något så grovt alltså. Jag kommer till bilen och öppnar en dörr, langar in lite saker och sätter mig. Sen kommer denna evigt omöjliga ekvation: att fälla ner paraplyet, skaka av och ta in det i bilen utan att få en hel sjö på sig.

Det går förstås inte. Men precis när jag gjort detta och desperat stängt dörren efter mig så slutar det regna. Exakt EXAKT på sekunden som bildörren smäller igen. David börjar gapskratta som den tonårspojke han är, haha, kluck, ha, kluck, kluck, ha.

Sen berättade han något roligt för mig.