solflingan ♥

Nu är det bara jag och pappa hemma. Det är tyst i huset(om man bortser från pappas snarkningar) och de hysteriska skratten från i förmiddags är ett minne blott. Jag känner att jag har väldigt ont i ryggen och axlarna på vissa ömma punkter.

Jag kan få hysteriskt ont bara jag rör överkroppen på ett speciellt sätt. Kristina försökte massera mig igår och det gjorde såå ont, jag satt ungefär och skrek. Inte hela tiden för jag är ju en tålig kvinna.

Det gör så ont på olika ställen och i ryggen och axlarna känns det nästan som det är inflammerat. Ömt är det i alla fall. Jag har för mig att den här autoimmuna sjukdomen jag har(antingen så har de sagt att jag har den eller så tror de att jag har den, har inte så stor koll) gör så att jag lätt får inflammationer även på andra ställen än hjärtat. Men som sagt så har jag inte så stor koll.

Det är faktiskt inte lätt att ha koll på såna sjukdomar. Det är knappt så läkarna har det.

Jag kände mig en aning suckfylld förut eftersom att det gör ont hela tiden. Ville vara kreativ och måla men orkade inte bara för därför. Men någonting måste jag göra tänkte jag, så jag skrev en kärleksdikt till Gud och satte mig nere vid pianot för att tonsätta den.

Nu är den klar men jag vet inte. Den känns så tjejig. Eller inte tjejig föresten men ballad-ig, liksom en låt till värsta gråtfilmen. Jag behöver någon som kommer hit och lyssnar på den nu och berättar om den är okej. Gah! Jag tror att den är bra, och jag borde väl lita på mig själv, right?

Jag tog i alla fall en paus från låtskrivandet för att göra något åt min onda kropp. (evil body xD) Nu har jag värmt te och en vetekudde som så vackert vilar på mina axlar. Te med honung, yeah. Jag saknar party-sjukhuset litegrann, men tycker det är tur ändå att man inte ”bor” där längre. Det är jobbigt.

Jag måste bara säga att det är så obekvämt att ha ont på det sättet som jag har idag! (som om det brukar vara bekvämt att ha ont xD)