En stilla revolt

Vad gör man när kroppen säger nej i protest
När dagen känns sur och allting är pest
När regndroppar faller och blöter mitt hår
Det känns som en evighet tills det blir vår

När männskor är arga och skriker, vi hör
men orkar vi bry oss? det är annat som stör
bekymmer och skräp har vi väl till mans
din urbota gnällspik, gå nån annanstans

Vad är det som gör att man plötsligt blir dyster
Jag känner mig instängd, ta och rädda mig syster!
Igår var ju allting så underbart
Vi var så glada, såg framtiden klart

Men nu är det som finns kvar bara lort
och ångest för allt som man inte har gjort
Tvivel finns under ytan och gnager
oro och rynkor, man blir inte fager

Kanske kommer solen varm och len
En dag och värmer våra ben
Tills dess min vän kan ingen göra
Något mer än bara röra


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0