solflingan ♥

Heej! Nu är det kväll och jag ska alldeles sova. Men jag tänkte bara skriva av mig lite först. Jag har väl inte hunnit med allt jag tänkte göra idag men ändå en del och det känns rätt så bra. Skrev på engelskaarbetet och jobbade med excel hos Eva. Städade och vilade. Hälsan är ju inte riktigt på topp så man måste ju tänka på att inte köra slut på alla krafter man har.

Jag tycker verkligen det är SÅ jobbigt. Skulle vilja köra på som vanligt. Eller som vanligt och som vanligt, jag har ju trots allt haft det tufft i mer än ett år så det som var vanligt då är ju inte vanligt längre.. men vad som är vanligt för andra människor.

Man känner sig så annorlunda och särbehandlad ibland. Asså det är ju iofs bra eftersom min kropp inte orkar med. Men jag då? Kan inte jag få flytta in i någon annans kropp medan den här är på lagning?! Kan inte jag få skutta runt i frihet fastän kroppen är i bur?

Det är så dåligt att det inte funkar så.

 

Jag vill vara fri. Jag vill kunna göra vad jag vill. Jag vill få uttryck för alla mina sinnen. Jag vill kunna göra saker utan att behöva oroa mig för min hälsa. Jag vill slippa ta alla de där tabletterna på morgonen. Jag vill slippa åka till sjukhuset stup i kvarten. Jag vill aldrig mer ta blodprov. Jag vill veta vad det är för fel på mig. Jag vill veta något om min framtid.

Det kommer upp så mycket tankar när jag börjar skriva om det här... Jag skriver kanske inte så mycket om det på bloggen för jag vill väl skona er lite, men det är jobbigt och svårt att bara leva i det.


Fast jag är nog inte alltid så bitter som jag verkar. Eller ah, det är så olika. Ibland är jag  glad och verkar nere och andra stunder är jag  nere men verkar vara glad. (Ibland är jag ju på det humöret jag verkar vara på också förstås, hehe)


Det är inte lätt! Jaja, ikväll har jag också börjat sticka ett par vantar. Tog med mig bort till Eva för att få lite hjälp med tummen, och jag tycker det är så kul :'D Liksom när man ser att det man gör BLIR något, man får resultat!

Dom hade plockat svamp och det STANK i hela köket. Så satt dom och rensade när jag kom andra gången. Eller ja nej okej då, det var faktiskt inte så farligt... men gott luktade det inte ;D Sen när jag skulle cykla hem gick det bra till en början(det är typ 60 m från oss till dom) eftersom dom har lampor vid huset och garaget.. Men när jag kom förbi garaget kände jag bara att hoppet på att hitta hem slocknade dramatiskt.

Kanske inte riktigt. Jag har ju känt den vägen sen barnsben så jag fick chansa på att jag cyklade på vägen. Riktigt läskigt! Jag såg ingenting förrän ögonen hade vant sig så jag såg lite och då var jag nästan hemma. Mörkerseende ja tack!


God natt!