Farväl bordet.

Vi ska snart skicka iväg vårt kära köksbord på utbildning. Sorgligt men behövligt. Vi kommer att sakna vårt gamla köksbord. Jag minns den kvällen vi fick det. Jag satt där med mjölk min pipmugg och klappade den nyblanka ytan medan jag stampade med fötterna för att jag tyckte det var så mysigt med det fina bordet.

Jag fattade inte att det skulle stanna hos oss, men hur höga krav kan man ha på en ettochetthalvt-åring egentligen? Eller hur gammal jag nu var. Två kanske. Iallafall.

Detta bord har vi klängt, dreglat, bankat, pysslat, bakat, målat, ätit, kladdat och klappat på i alla år. Nu ska det skiljas från oss en period. Hur ska vi klara detta trauma?

Bordet ska alltså på utbildning, för med åren har blivit segare, skorvigare och omodernare. Så det får åka iväg på utbildning och fräscha upp sig lite. Lära sig sköta sin egen hygien, lite gentlemanna-hyfs (dra ut stolen för den som ska sätta sig) fånga upp mat som hamnat på golvet och kunna tända och släcka ljus. Det kan bli tufft för vårt stackars gammalmodiga bord.

Ja, jag vet inte allt det ska lära sig, men det är många krav bords-utbildningarna har nuförtiden. Det ska ju vara så modernt nuförtiden. Vi ville ju egentligen bara slipa vårt kära bord men det fanns ingenstans man bara kunde göra det så vi var tvungna att att skicka det på utbildning.


Hoppas nu bara att vi har gjort rätt val.

Vad ska jag nu kunna gömma mig bakom när inte mitt bord finns till för mig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0