solflingan ♥

Jag hade slut på min röda färg och jag kände en desperat längtan efter att måla med rött. Det enda problemet var att göksäter stängde om fem minuter och jag hade fortfarande pyamas på.

Men jag tänkte att jag hinner kanske ändå så jag började rusha på mig kläder och i all hast lyckades jag få med mig plånboken innan jag satte mig i bilen. För vilken tajming att mamma och David skulle till Henån precis samtidigt. :) Men när jag väl kom dit kom jag på att det är jättejättejättejättejättejättejättemycket folk på lördagar klockan ett. Oh no. Ifall man hade slagit ihop de fyra kassaköerna hade de räckt ända hem till oss. En kilometer.

Jag plockade ihop det jag skulle ha och ställde mig i kön. Men efter fem minuter hade jag tappat tålamodet och bestämde mig för att det inte var värt det. Hejdå göksäter tänkte jag och gick hem.

Men när jag var i backen, 70 meter från huset, kände jag bara hur mycket jag behövde gå på toa. Gah, ingen skön känsla! Så kom det en bil precis körandes förbi. Så jag kände bara att här gäller det att överleva. Sobrevivir liksom. Tog upp min tumme och bilen stannade. Tur att jag inte var hundrädd eller hästallergisk för tjejerna i bilen hade hund och var på väg till stallet. Jättetrevliga!

Jag fick alltså skjuts ca 40 meter till brevlådan men det var allt som behövdes för att jag skulle klara mig. Sprang hem (vet att jag inte får det för sjukdomen men detta var en nöd-situation) och hann precis till toan innan.. ja.