solflingan ♥

Det var en gång en vacker hona
Som hade smycken och långt hår
Hon tyckte om att fixa och dona
Och ge mycket foder till sina får

Men så en regning dag kom hösten
Det blev så kallt och grått
Honan (som föresten hette Britta) blev sjuk och tappa' rösten
Då ringde hon sin mamma, och mamman hade nåt
Som var så bra, och trösten
Det var att mamman gjorde god kompott

Mamman stannade med Britta i sin stuga
Men hon visste inte att Britta älskade att rita
Så mamman började ljuga
och säga "Jag vet inte var du har din röda krita"

Det visste hon ändå, såklart
Och det blev lite svårt att inte sanning tala
Britta märkte det uppenbart
När mammans tårar började skvala

Så då tog Britta sin penna och papper
Började rita de mest fantastiska vidunder
Hon var ju egentligen rätt så tapper
Under sjukdomens hostiga sekunder

Mamman blev inte glad först
Men som det i alla sagor ska vara
Hade hon avundsjukans törst
Så hon blev en riktig mara

Efter tre och sjuttio år
Blev mamman sjuk och skranglig
Hon ångrade allt och bars ut på bår
och båren den var stor och inte ranglig

I den sista sekunden fick Britta en hjärtelig kram
Innan enfaldiga mamman kolavippa
Hon hade ju vart som en puckad gam
Och Britta var glad att mamman slippa!