solflingan ♥

Det känns konstigt att vara hemma. Det är annorlunda mot att vara på sjukhus. Jag saknar inte att jag hade en kanyl i armen, eller alla blodprov.




Jag saknar att kunna trycka på knappen när man ville något, hungrig, filmsugen eller bara sällskapssjuk.. Och såklart saknar jag Ingalill som jobbade på natten.. Mycket saknad på personalfronten.. :/



Men jag vill ju inte tillbaka för det!


När jag bodde på sjukhuset kändes det nästan som om tiden stod stilla. Man tog liksom dagen som den kom. På morgonen innan ronden hoppades man oftast på att få åka hem, men dagen gick så fort att man knappt hann säga hulligan. Det var regelbundna tider för mat och så, men annars flöt man bara runt typ.

Det olidligaste var de tre sista dygnen då jag fick vara ensam på sjukhuset. (Ensam och ensam, det var ju andra folk där såklart..) Jag hade verkligen kramabstinens. Sällskapssjuka. Överskottsenergi. Helt orkeslösa timmar. Och allt på en gång. Men ibland var det också skönt att vara ensam där. Då kunde jag trycka på knappen hur ofta jag ville. Det kunde jag inte riktigt göra annars. För mamma hade tyckt det var onödigt när hon var där, då kunde ju hon fixa eller säga till istället för att jag påkallade uppmärksamhet på det sättet. Höhö x)


Det bästa var när Kristina var där! no doubt
Moot sherwoodskogen! :D (Nej, jag gick inte ur rullstolen... det ser bara ut så.. vi har photoshoppat..)


I rummet där jag bodde var det ett litet bord med stolar omkring. Över det hängde en lampa. Antingen var bordet för litet eller så satt lampan för lågt eller så var det en kombination, men det var såååå jobbigt när man slog huvudet i den hela tiden! Så jag pimpade den med en skylt.


Det hjälpte oftast tyckte jag, för innan man krockade med lampan fick man lappen i huvudet. :)

På eftermiddagen när vi var där och pysslade kom AnnLiz (en personal) och började prata med oss. Precis när hon satte sig på kanten av bordet och får syn på lappen säger hon helt brutalt:

"Är det inte bättre att akta hövvet istället?"

Jag och Kristina bröt ihop..


Sen bröt vi ihop ännu värre efter att Kristina pratat med Pia och hälsat mellan oss... xD Pia<3

På kvällen såg vi på Billy Elliot, en jättebra film... :'(

Jag vaknade klockan fyra på morgonen.

Time for her to go that morning!:(



Då kom pappa. Vi gick ut. Det var kkoooalllllllt-t-t-tt-tt!

Men pappet stannade inte så länge. En kväll, en natt, en förmiddag.




En bild tagen i nån ensam småtimma..