Kanonen
Det fanns en gång en stor kanon
som befann sig på ett skepp som stod på land
Den sköttes av en fin baron
han klappa' den försiktigt med sin hand
Men så en dag kom grannens tant
och sa: kanonen är fin, stor och praktfull
Min man är michelinguideaspirant
och han vill ha en sån för företagets skull
Men baronen sa: nej det går inte an!
för kanonen trivs här hos mig och sand
Din man får hitta en egen minsann
han kan fråga hos vårt kustartilleriförband
Då gick tanten snopet hem
och vad hon sa till sin man vet inte jag
Men förmodligen var varenda lem
i deras kroppar kanonlängtande ett litet tag
Baronen levde med besked
som en baron ska leva i vårt land
Han skyddade och var med
när kanonen fick sin första framtand
snipp snapp snut så var min dikt slut
Kommentarer
Postat av: vendela
hej! kul att du också har en blogg, visst e det kul? jag älskar att blogga! :)
kolla gärna in min ^^ www.livetenligtvendela.blogg.se
Postat av: syrran
Postat av: syrran
En ny Anna-dikt? Fyndig!
Trackback
