En sorts gästbloggning.
Goddag. Hanna Andersson heter jag och jag väntar på att bloggens ägare ska slå in mitt paket. Jag gav bloggens ägare en stor palett i julklapp och då brast hon ut, "En sån behöver ju jag! I vanliga fall kletar jag färg över hela huset.." Så JA, hon behöve verkligen i palett.
Idag har jag varit hemma, på västerskolan, på torp, på willys, sundsandvik, lunden och nu slutligen på Röra med Anna, hennes mindre bror och hennes ömma moder. Det har varit kul loch vi har skrattat mycket och jonglerat med apelsiner och chokladsås och träffat Urbans i coop-kön. Ja ni, det äringen hejd på alla tokigheter!
Sen så såg gästbloggaren, alltså jag, en alldeles underbar klänning på KappAhl, men det var ett problem. Den hängde på barnavdelningen och största storleken var 170 cm, men jag tänkte att jag testar den ändå för den var fin med lila och prickar att ha på nyår. Och vet ni, jag kom i den! Fast den gick inte att dra upp dragkedjan och då blev jag ledsen och fick sorg.
Men sen kom jag över det tack och lov. Sen hände hela tjocka familjen ett tag på Maxi, och där fann Anna råden på alla sina bot. En påse blott för 8 kronor styck, men halva cigaretter i! (Det där vita på ändan av ciggen). Men hon fick inte handla det, för hennes mamma tyckte inte att hon skulle ha det i munnen sin, för det kunde vara bekämpningmedel i sa hon.
Vad var då sensmoralen av min lilla text? Jo ring inte polisen när din bror varit borta ett år!! Tack och hej.
Åh! Man blir ju nästan rörd av denna vackra text så jag måste lägga in en vacker nytagen bild också. Varsågod, direkt från min kärra..
/Anna
Idag har jag varit hemma, på västerskolan, på torp, på willys, sundsandvik, lunden och nu slutligen på Röra med Anna, hennes mindre bror och hennes ömma moder. Det har varit kul loch vi har skrattat mycket och jonglerat med apelsiner och chokladsås och träffat Urbans i coop-kön. Ja ni, det äringen hejd på alla tokigheter!
Sen så såg gästbloggaren, alltså jag, en alldeles underbar klänning på KappAhl, men det var ett problem. Den hängde på barnavdelningen och största storleken var 170 cm, men jag tänkte att jag testar den ändå för den var fin med lila och prickar att ha på nyår. Och vet ni, jag kom i den! Fast den gick inte att dra upp dragkedjan och då blev jag ledsen och fick sorg.
Men sen kom jag över det tack och lov. Sen hände hela tjocka familjen ett tag på Maxi, och där fann Anna råden på alla sina bot. En påse blott för 8 kronor styck, men halva cigaretter i! (Det där vita på ändan av ciggen). Men hon fick inte handla det, för hennes mamma tyckte inte att hon skulle ha det i munnen sin, för det kunde vara bekämpningmedel i sa hon.
Vad var då sensmoralen av min lilla text? Jo ring inte polisen när din bror varit borta ett år!! Tack och hej.
Åh! Man blir ju nästan rörd av denna vackra text så jag måste lägga in en vacker nytagen bild också. Varsågod, direkt från min kärra..
/Anna
Kommentarer
Trackback
