Alldeles nyss slaktade jag en bifftomat.

Kristina sa åt mig att göra det för att jag skulle ha någonting att skriva på min blogg sen. För hon vet, hon vet grejer. Som till exempel att jag aldrig har någon aning om vad jag ska skriva på min blogg.

Fast nu hade jag det. Det kändes otroligt tryggt och förtroende ingivande att gå till datorn och VETA vad man ska skriva på sin blogg. "Jag har slaktat en bifftomat." Kan det bli enklare än så liksom?



Den var stor och bloodig. (med dramatisk spökhistorie-berättar-röst)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0