solflingan ♥

Hej! Idag har det varit en turdag för mig.
Och tro det eller ej, den började med gröt. Såsom alla dagar ska börja.



Immig och fin :)

Sedan använde jag mitt 7-dagars skolintyg att jag får åka buss. Jag satt bredvid någon och lyssnade på mp3 och läste en tidning och pratade med Isak, och Frida som skulle öva sig på att drunkna. Trevligt.


Jag gick av bussen, som vanligt och då hade tåget gått så det var fritt fram över järnvägen-vilken tur. :) När jag kom till skåpen var Camilla väldigt glad och sprallig och sprang på Frida när hon kom så hon blev alldeles överkörd av kramar. Sedan berättade hon någonting så att Frida också blev glad och alla sa "Grattis Camilla :)" men jag fick inte veta något. Så nu är jag sur på dom, men mest Camilla. (men säg inte till någon, shhh!) Jag tycker att det är väldigt smart att skriva sånt här på sin blogg.

Tja och sen hade jag datakunskap och efter det gemu som jag var nervös inför eftersom vi skulle ha prov. Jag fick ont i huvudet men det gick över efter att jag dunkat det några gånger i skåpet och gjort det förvånansvärt lätta provet.

Klas, den fjädern, tyckte inte att vi behövde ha någon Gemu sedan. I den vevan kollade jag min mail och såg gladeligen att vi fick en uppgift istället för att ha livskunskaplektion, så vi slutade efter lunchen. Jag åkte hem med elvabussen, och skrev ett sms till Kristina. Det regnade hela dagen så jag hade paraply.

Uppgiften i livskunskap var att intervjua en person som minst var 40 år äldre än man själv om hur hon/han hade det i sin ungdom. Jag tänkte "nämen, prima! Då kan jag ju gå till Tage!" Tage är min farbror som bor i huset breve och är 65 år. Så det gjorde jag och jag hade tur för han var hemma eftersom han är pensionär nu. Han ville gärna ställa upp på en liten intervjuis som blev väldigt lång. Fisksoppan som Eva lagade hann bli klar och det var ju väldigt tur eftersom jag var hungrig.

De hade en ost som luktade väldigt illa häst och unk, men Både Eva, Tage och Johan tyckte om den. Vi fick ställa den på  bänken för jag tyckte den luktade så illa.

Jag kom in lite på andra världskriget när jag intervjuade Tage, han föddes två år innan det slutade. Han mindes inte så mycket förutom att det var ransonering under och efter kriget. Han hämtade till och med gamla ransoneringsbiljetter för kaffe och socker, det var lite häftigt att se. Så nu är jag klar med den intervjun. Tage berättade mycket intressanta saker om sin barndom må jag säga. Han hade bakat en äpplekaka, pensionär som han är.

Så kom jag hem och nu sitter jag här. Har precis skrivit klart om projektarbetena och skickat in det. Puh! Hehe.. man skulle skriva en halv A4 om varje så jag fick ordbajsa en del. Här är ett exempel, det jag skrev om Stefans projekt:

2. ”Lajvkläder” i bildkorridoren.

Jag har studerat Stefan Simonssons utställning ”Lajvkläder” som fanns i en monter i korridoren. Det är mycket speciella kläder man har när man ”lajvar”. Själv har jag inte testat att lajva men det verkar ganska roligt(om man får ha sådana kläder på sig vill säga).



Den första dressen han har sytt liknar någon slags riddarrustning, eller sånt man har under rustningen.

Stefan har bra fantasi som har kommit på hur den ska se ut och hur man ska sy den tycker jag, och att sedan sy rätt är ju en smärre bedrift. Den är riktigt fin och ser ut att vara köpt i affär. Alla knappar på framsidan måste ha varit ett pilljobb och jag har hört att det är svårt att sy i materialet framsidan är gjord av. ”Sköldarna” på axlarna ser fett ståtliga och välsydda ut i proportion till resten av plagget. Det är säkert mycket att hålla reda på när man gör något sådant här; aviga respektive räta och huruvida man sätter på de olika delarna efterhand, vad man ska sy, i vilket material man ska sy och dessutom vilken storlek och färg objektet ska ha.

Och så det andra klädesplagget, som är i gult tyg och guldfärgat material, ska förmodligen tillhöra någon sorts alv av något slag skulle jag ana, med tanke på de ytterst fjantiga axlarna. (för alla som kan något om alver vet ju såklart att de är kända för sin fjantighet). Detta plagg, som ser ut som en klänning, är uppenbart gjord för att passa en lång person. Då passar denna tillfällighet att Stefan är cirka en och åttio lång.

Min summering är att Stefan har gjort ett bra jobb, och att jag hädanefter absolut inte kan stå i närheten av en symaskin i hans närvaro! Om det inte vore för honom hade jag aldrig fått skåda perfektionen ur en alvs garderob. Om jag ska ge lite konstruktiv kritik måste jag säga att det hade varit kul att se honom göra något mer modernt också, som man kan ha på sig utan att bli utittad om du förstår vad jag menar.



Hehe, ett litet smakprov bara.

Nu kommer någon Svensson eller Camilla snart att hämta mig för jag ska fara till Ku i Henån.



Kram!