solflingan ♥

Jag har faktiskt jätteont i hjärtat just nu. Det gör mig så arg att jag itne får vara frisk.

Såhär ser min försvarsadvokat ut, jag målade av honom alldeles själv.




"Hon är så begåvad vår dotter."




Vill du säga något, GÖR DET här under.

Jag blir helt förvirrad när det ser ut såhär på publishme. Jag kommer helt av mig, minns inte hur man skriver ett blogginlägg. Börjar prata Östgötska till och med.

Nä, riktigt så illa är det kanske inte.

Jag har fortfarande linser på mig. Det är skönt. Hör ljud från Tv:n och dert låter som robin hood..fast inte någon tecknad jag har sett iallafall.. Jag får gå och undersöka saken.

Jag är väldigt less just nu. På allt. Hela tiden.



Nu har jag kollat. Det var svärdet i stenen. Jag har inte sett den men jag minns att min kusin sa att han tyckte den var riktigt bra! Det var iofs några år sedan. Han är 18 nu.

jag kan nog inte skriva intressanta blogginlägg längre... blablalblbalbalblalbllabllöfsdnbelsnzåä

Angående festen. Jag hade tänkt mig något i stil med det här.. möjligtvis lite större.



En liten fest.

Oooh. Jag sitter och mixrar med lite inbjudningar till mitt party. Jag har ännu inte bjudit in en enda kotte. Det är spännande. Men som det ser ut nu ska partyt äga rum den 28 februari. Så boka inte in något då!


Jag tog på mig linser förut. Det är väldigt ovant. Men skönt när det enda man vill göra är att ligga i sängen och kolla på Anders och Måns på datorn. Då behöver man inte ha obekväma glasögon som driver en till vasinne utan kan koncentrera sig på att vila. Vasinne haha. Den är VAS-inne!

Mina linser är fruktansvärt inne. Vas-inne. 

Idag har jag så stor lust att bara skita i allt. Slänga dosetten all världens väg och totalvägra så fort någon vill stoppa något tablettliknande i min mun. Sätta mig på en buss till Göteborg och åka dit jag känner för. Våldgästa Josefin och se på Spy Kids hela natten. Spela in en musikvideo och vråla i tunnlar.

Göra bara sånt jag känner för.

Moj Hosivoj. Idag har jag blivit förföljd. Av en färg. Inte att leka med.. ketchupeffekten säger jag bara. Ingenting jag direkt tycker om. Senapsgul var färgen nästan. Så det var den fulaste man kunde tänka sig också. Det finns fortfarande spår på min kropp efter den. TIllexempel min axel



Naeh, godnatt.

Jag försöker lösa mysterier med designen på min blogg. Det är skitsvårt.

Och så målar jag också. En jättestor tavla och det är jättejobbigt för jag har bara små penslar. Nu är det snart dags att stryka på ett lager färg igen. Det hade gått fortare med en stor pensel kan jag ju bara säga..


Mammut.

Tja. Nu är det morgon och vi ska gå upp till Davids rum och hylla honom. Den store kungen vann det blodiga slaget vid Louvren. Slaget på liv eller död. Han vann och fick ännu ett år. Så vi ska fira.

Han var på torp med mamma igår och pekade, så faktum är att han har ingen aning om vad mamma har köpt i present till honom. Och han bar inte på kassarna.

Min lillebror fyller 13 år idag. Jag vet inte riktigt hur man skriver ett födelsedagsinlägg så jag improviserar..


DÅ



NU

Jag har inte alls glass i halsen. ÅÅÅÅHHHH.

Vi har precis ätit hamburgare här hemma. Innan det gjorde jag den här bilden.


"Hon är så begåvad vår dotter."

Nu har jag ändrat desajnen lite. Den blev väldigt fin, nästan så man spriker. Det ser ut som ett konstvärk tycker jag. Inte riktigt kanske men det var väldigt svårt facktiskt. Att gå in bland koder är inte det lättaste måste jag srja. Nu ska jag och Martin fortsetta vänta på ressten av familjen och sen då ska vi roa oss mäd läts däns. Fast inte jag för jag tyker inte om Läts Däns, det är så svengigt. Familjen är inte så jättesnel gämtemot mej.

Om jag nu skulle se på Läts Däns skulle jag skjunka ner till en så frucktansvärt låg nivå att man skulle kunna börga puta på mej.

Jag har en ful tillfällig design.

Men jag är tvungen att ha den så, typ under natten(förhoppningsvis inte längre) Försök att stå ut eller kom tillbaka när den är klar. Jag länkar på facebook. Lalala

Jag vet inte varför jag GAPskrattar när jag ser bebisbilder på mig själv. Jag kan inte sluta skratta.. Och då ska ni veta att det är det där skrattet som endast kommer fram när något är riktigt roligt, som jag skrattar då.

Är det normalt eller?

Så nu blir det galleri. Och nostalgi. Och verkligen kärlek. Bilder ni sett och inte sett.




(förstora är ett måste..)

(surprise, mohaha)

Jag är så trött på det här. Så ..vla trött på det här. Trött på snö. Nudlar. Kommunikation. Trött på att vara trött. Sjuk. Trött på att inte veta. Trött på att veta precis men inte kunna förklara. Trött på den där känslan som bara kväver mig inifrån. Den jag inte kan förklara.

Trött på att känna mig tvungen. Trött på att känna mig tvungen att va så himla bra hela tiden. Trött på att humöret aldrig är stabilt. Trött på att känna mig förvirrad och hopplös. Förtvivlad. Trött på egenskaper människor har. Trött på problem. Trött på att veta precis vad jag ska säga och göra men tvivla när det gäller. Trött på att vara klumpig. Trött på att bry mig. Trött på att känna skuld för något jag inte kan förändra. Trött på att jag inte gör något åt det jag kan förändra.

TRÖTT. Jag tror jag hatar det ordet nu.

Jag lever för att det är min plikt.

Jag bloggar för att det är min plikt.

Men jag kan skita i att berätta hur jag mår idag.

Jag saknar dig.

Anna blir förvirrad. Blogg.se har fått ny design. Nu ser det väldigt läskigt ut. Men det verkar bättre. Ge mig bara lite tid att vänja mig.

Blåbär lime.

Kolla! Jag hittade bild på när jag städar! Coolt va? Jag är rockstar nummer 1. Även när jag gör värdsliga sysslor, som att städa.


H inte från i år.. ost

Pappa: David nu får du gå och lägga dig!
David: A vänta lite..  David fortsätter jonglera
Pappa: nu! (rösten blir irriterad) David..

Anna rapar en lång vacker rap. Pappa går ifrån köket och ingen får veta vad han skulle säga.

David: Grymt Anna! Jag tänker anlita dig som försvarsadvokat!

Jag seer på den här. Och den här.

Det gör mig GLAD. Mina magmuskler blir också glada. Jag skulle vilja ha en Anders hemma.

Jag satt och filurade på bussen och kom fram till att jag vill att mina barn(om jag får några när jag blir stor, om jag blir det) ska prata olika dialekter. Så jag försökte fundera ut ett bra sätt.

Tänkte så här: Jag bosätter mig i Skåne. Föder ett barn och bor där i fem år. Sedan föder jag nästa barn och flyttar till Småland, bor där i fem år. Efter det föder jag nästa barn och flyttar till Östergötland, bor där i fem år. Sen föder jag nästa barn och flyttar till norrland. Sen föder jag nästa barn och flyttar till Norge. Till sist föder jag tvillingar och flyttar till Spanien.

Men sen kommer då mamma, den glädjedödaren och säger "det kommer inte att funka". Jag blir både förnärmad och bestört och undrar förtvivlat varför. "Jo, det finns något som kallas modersmål. Dina barn kommer prata det du pratar."

JAHA.


Jag får väl helt enkelt LÄRA mig olika dialekter och prata olika med varje barn! Ska väl inte va så svårt.

Jag har inget att komma med idag. Skriv något eller skicka en rolig länk tack.

En bil är på väg till Österrike.

I bilen sitter tre kvinnor. En av dem har röda skosnören och de andra två har inga skor alls. Tjejen som kör bilen tuggar tuggummi. De andra två sitter i baksätet och spelar luffarschack. Alla tre har glasögon. Bilen har fyra hjul, plats för fem personer och vid varje dörr sitter elstyrda fönsteröppnare. Bilen har ingen backspegel och rör sig i hastigheten 70 km/tim. I tanken finns cirka 42,3 liter bensin.

Bilen är utrustad med brandfiltar, nödproviant i form av skinkmackor och apelsinjuice med fruktkött och en första hjälpen-låda. Första hjälpen- lådan innehåller femton plåster, två bandage, saltlösning, en mitella och en sax. Väggen är i nittio grader i förhållande till taket. Sätena är i skinn och på golvet ligger bilmattor av svart plast. Sammanlagt har kvinnorna med sig 3481,50 kronor i fickpengar. Kvinnan som sitter till höger i baksätet har en grön bag av märket everest. Ovanpå bagen finns en kudde.

Hon som sitter bredvid kvinnan som sitter till höger i baksätet sitter till vänster i baksätet. Och hon heter Emma. Emmas favoritgodis är nougat. Kvinnan till höger tycker inte om godis. Kvinnan som kör's favoritgodis är salta remmar och mashmallows. Kvinnan som kör heter Maria. Maria har randiga manchesterbyxor på sig. De har färgen blå. Kvinnan som sitter till höger i baksätet heter Mary. Alla tre kvinnorna har vaccinerat sig mot svininfluensan. Emmas och Marias föräldrar lever. De är sammanlagt 430 år. Mary är den enda i sällskapet som har man.



Vilket klockslag gjordes mackorna?

Rivna morötter kan man ha i köttfärssås.



Alltså. Nu tänker jag gå och lägga mig. Ni får gärna sjunga godnattsagor och så.

Jag har pratat med Hannele, Sofia och Johhan Grötvall och alla är överrens om att vi börjar med bilder från december.
Först ut i december -09 blir...

Frost. I henån.

---

Bilder från Martins stora fest (den vi grundlurade honom med ;)



Vi (läs Johanna) fixade maten medan Kristina uppehöll Martan.
Syrran tvättar med stil.


Johanna är taggad! (och fruktansvärt migränsjuk;)


Någon tog kort på mig.
Martin fick en kokbok
Min väldigt fina kusin som inte vill vara med på kort.. Sen får det vara stopp med bilder från det tillfället. (Annars kunde jag sitta här hela natten)

---

NÄL
mitt mysiga rum 8:an. (Nejnej, rummen ser inte likadana ut på sjukhus, varför trodde du det? ) Lussefika på lekterapin. Ingen saffran i lussebullarna. Jag kom precis till en fruktansävrd insikt! Jag har inte ätit en ENDA riktig lussebulle på hela julen eller någonting :O Jag som älskar lussebulllar. Får nästan lust att baka lussebullar nu bara för därför.


Jag och Haan smög på mjölkpaket i korridoren. DET kallar jag äventyr!

Permisson.

nattparty- snacka hål i huvudet på Thomas och åka föbjuden sparkcykel.

bytte rum och spanade på killar genom fönstret.

---

Hemma igen

Pratade med mamma och pappa.. David provade skor och jonglerade på Maxi..



Snön anföll och pappa var superstolt över sina palstertomater.

---

Heh, nu måste jag dra. Hoppas ni gillade inlägget för det tog väldigt lång tid att göra.

Jag kollade igenom arkivet lite, eftersom jag ju ska lägga upp lite bilder från det gångna året. Det här var för nästan exakt ett år sedan. 30:nde januari.




Ni måste se den här filmen, våga inte annat. ;) Och nej, det är INTE jag som filmar/pratar/sjunger. Jag var inte ens i närheten.

Katterna skriker och hoppar på dörren. Gertrud sitter och äter skagenröra och varm choklad. "De kan få svälta idag", tänker hon.

Jag är verkligen inte bra på design. BLoggdesign. Idag. Jag blir bara trött.

"Å vilken nyyhet, Anna, trött? Kan hon verkligen bliii det?" (ironiskt tonfall)

Jag tillåter mig själv att sitta här och lyssna på HAIR
och drömma mig tillbaka till perioden då man fick dansa med håret och måla på folk. Känna värsta gemenskapen. Sjunga från tårna i starka stämmor. Lära sig coola danser. Fixa håret i coola stilar. Ljuvlyssna på allt roligt som treorna sa.

Sen kan man ju för all del också minnas timmar av väntan, hur man fick alla låtar och stämmor på hjärnan, alla utskällningar, den smutsiga och trånga logen, hur obehaglig scenröken kändes och hur ont jag hade i bröstet. Sena kvällar på östraboteatern, trötta människor med kort stubin, klassskillnader mellan huvudrollerna och körmedlemmarna, bråk om microvågsugnen och hur stressigt det var att byta om ibland. Hur otroligt trött man var, alla läxor vi hade i skolan osv. Men jag föredrar nog det andra.





Sådär, då vart det avklarat.

Granen är borta nu. Det är skittomt i vardagsrummet. Mamma har inte hunnit ställa dit nåt än. Jag kunde hinna före. Undra vad hon skulle säga om det stod en gigantisk riddarrustning där idag när hon kom hem.

Man kan köpa på Göken.

JAg ville ha den här glassen.

KNÄCK. Den låg så fint i vår frys idag. Nästan helt full också. Men den fjanten skulle envetet vara full med laktos så mitt öde lämnades åt den här glassen.



Lär er detta: När det är brutalt synd om någon, ta fram non-stop.

HEJ. Jag kom inte hem förrän halv sex. Vilken lyckad dag. Jo men den var faktiskt ganska lyckad. Efter the dentist lade jag beslag på ett vilorum på Östrabo. Jag menar; man kan ju inte gå miste om att få gratis mat bara sådär genom att åka hem. ELLER HUR?!

Precis. När jag kom dit såg jag skylten "INGA NÖTTER!" och tänkte på min hjärna. Men jag bestämde mig för att trotsa reglerna och göra Östrabo osäkert.

Någon tyckte jag skulle kontakta ett förlag för att ge ut mina låtar. Det låter läskigt. Men kul. Man kanske skulle försöka. Nä nu får jag tänka på något betryggande annars blir jag så darrig.

Jag tror jag vet.



Åh. nu känns det bättre. Vilken tur.


David och jag skulle se på scrubs sa vi. Jag har fått två jättestora gummiband i munnen. Dom sitter i krokar! PÅ tandställningen! Värsta haäftigt (läs på Boråsdialekt) Men jag kanske ska måla istället. för det vill jag.

Hahahaha! Jag märkte en sak alldeles nyss. Jag är mig lik. Haha, vad fult. xD

"Jag älskar dig mamma. puss puss, Felix."
En annan pojke försökte slå mig i huvudet alldeles nyss. Fina ungar det finns här på juniorerna.

Sötnos.

Jag är i skolan såhär på mn lediga dag. Är dte inte fruktansvärt. Jag har vart hos tandis och det var lite fruktansvärt. En anng bara. Det första ag tänkte när jag kom ut ifrån matsalen var: Jag måste göra något åt mitt hår. Det ser ut som en kattmatta.
JAG SKA BLONDERA. Eller rättare sagt, jag ska tvinga mamma att hjälpa mig.
Om ni undrar varför bokstäverna ser ut som sitt vanliga vackra sätt så är det för at det här tangentbrodet är gammalt och korkat. Någon har limmat fast tangenterna så maaan måste trycka tills fingrarna går av. Typ. Nu ska jatg gå.
 

HRMMGHHHh. (harkel) Mina damer och herrar. Första verket jag nu får äran att presentera heter "Skogen du aldrig såg."



(Fantastiskt att jag inviger utställningen såhär tidigt på morgonen, tycker ni inte?!)

Okej alltså ett litet förlåt att jag inte lagt upp bilder från månader från de som kommenterade, men jag har kommit på värsta grejen så det kommer snart. Och då blir det nog lite bättre hoper jeg..

---

Nu MÅSTE Anna SOOOVA! Ska till the dentist imorgon. KLOCKAN ÅTTA!

..kommer snart! :) Men bara för att mormor vill det ;)

Hej alla änglar! ..och ni andra. (Kom på att jag kanske inte har allt för många änglar som läser min blogg) Idag har vart en ganska dålig dag. Förstår inte varför, jag försöker tänka positivt. Tänkte skriva vad jag har gjort idag, men jag kommer inte på det(!) så jag får väl återkomma om det efter scrubs. Mmm jag är ensam hemma så ingen gör anspråk på datorn :)

har laddat upp här med nudlar, chips och proviva. Det blir bra.

JAHA. Vad är det för fel på min blogg nu då. VA? Varför har hälften av besökarna försvunnit. Varför vill inte folk kommentera. VARFÖR KÄNNS DET SOM ALLA DISSAR MIG? Och varför i HELA friden bryr jag mig om det.


Jag gör en ny header.

ATT JAG VILL HA EN KRAAM!

Det ligger rubriks kubar överallt här hemma. Man kan inte gå någonstans utan att se en. Faktum är att var man än tittar ser man en rubriks kub. De är ungefär som skadedjur. Blir bara fler och fler! Och de är sannerligen svåra att besegra.

Vaknade upp med en blå prick på min kind. Och lockigt hår. Typiska tecken på molifoliska syndrom..

Eller så var det för att jag målade igår. Det var härligt. Min första impressionistiska tavla -check! Nu skulle jag kunna skriva en jätteglad smiley men eftersom jag har slutat med det för längesedan kan ni tänka er i stället hur jag såg ut igår när jag insåg detta.

Jag har alltid velat bli en impressionistisk konstnär. Det är svårt dock. Min tavla kanske har lite av impressionism, men det är en lång väg kvar, jag har mycket att lära. Jag skulle gärna vilja prata med en som målar impressionistiskt. Har så många frågor.

Men kom gärna hit och kolla på tavlan. Jag blir glad av den. Det kanske ni också blir.

Målar. Jag har upptäkt en ny teknik jag gillar. Vatten. Vi såg på en väldigt bra film. Astrid låter mycket vackrare på engelska. Den var hemsk men kunde vart värre. Bara tillräckligt hemsk för att vara vacker. Eller vacker för att vara hemsk.



Nu måste jag springa upp och fortsätta innan färgen torkar. Det kan bli en lång natt. Jag kan inte sluta nu. Kan inte.

Igår när vi fikade satt jag bredvid en charmig liten kille som sanne mig kunde det här med att äta macka.
Den fick plats i hela hans hand innan uppätning. Blev lite smulor förstås..

Nu vill ni se bilder. Säg en månad!

Så publicerar jag några snygga. Tralala

Nu kanske ni tror att jag sitter här och stickar, men NÄH! Gissa vad jag gör. Jag planerar PARTY! Faktiskt är det mitt eget party. Jag fyller 18 snart!! Helt sjukt.

Hm.. det är stora grejer det här. Förmodligen kommer hela Orust att komma. Salem al Fakir kanske.. Och så kungen förstås. Datum och inbjudningar till er kommer snart, men så länge kan ni hålla runt 27 februari reserverat i almanackan. Spiller ni massa kaffe där förlåter jag er aldrig.

Särskilt inte om det är mjölk i.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ det här ska bli så roligt! Men tro inte att det är jag som planerar partyt själv. Nänä, jag har anlitat proffs. Partyproffsen Kristina, Hanna och Frida. YEAH.


Det blir party vill jag lova.

Så. Nu har jag mördat mina morgontabletter. Dags att ta tag i den här dagen. Jag är en aning aggressiv. Ni vet så där passivt aggresiv. Sur. Bitter. Gullig.

Eh, ja det där sista kanske inte passade in riktigt, men man måste ju ha något positivt med.

Jag vill kolla min mail. Jag vill skriva mail. Jag vill skriva ett mail till Johanna. Men jag orkar inte. Då kommer jag bli fast här hela dan. Eller kanske inte hela dan men en bra stund. Jaja, dikten får vänta lite. Vill ni läsa vår senaste dikt? Ja det vill ni. Klicka HÄR. Eftersom vår förra dikt om kossorna var så oseriös bestämde vi oss för att göra en seriös dikt. Denna alltså.

Jag ska inte skriva ett inlägg om tuggmärken. Jag ska skriva om min lillebror igen. Han har nu fått så mörk röst att han är en riktig man. Typ. För ett tag sen hörde folk ingen skillnad på om det var jag eller David som svarade i telefon. Det hoppas jag dom gör nu...

En gång ringde en av Davids kompisar och jag svarade. Det var något år sen. Samtalet lät ungefär så här:

Jag: A hallå.
Kompisen: Hej det är blabla.
Jag: Hej..
Kompisen: Jag undrar om vi kunde träffas imorgon, hemma hos mig?
Jag: VA?

*börjar inse situationen* jaha, du ville prata med David eller?
Kompisen: Ja..




Han har 'solvat' den här på mindre än två minuter. Fast det händer inte varje gång. VIlle bara säga att han tog instruktionerna på engelska. Och då är det inga lätta instruktioner. I'm proud you know. Lilleplutten har blivit stor.

Som jag sa fick vi besök av Wetterstands förut..

Pratade lite med Alma, och när jag sa att jag hade varit hemma hos hennes kusin två gånger himlade hon med ögonen, suckade och sa "Jag har vart hemma hos henne i flera MIL"

Jag och hulliganerna såg på Robin Hood. Det var mysigt, för Olle satt i halva knät och Alma andra halvan. *fridfull suck* (Hahahahahahah, nu låter det som man kan sitta i en av mina knäskålar xD)



Olle lekte med buller och bång, och jag hörde inte vad någon sa när han hade den bilen, haha.


Alma är rolig. Hon ville ha sallad xD det roligaste var kanske att den matchade mössan jag stickade till henne. Så modemedveten, redan nu.. vem vet vilken stilpolis hon kommer bli när hon blir stor ;)


För alla som vill veta: såhär ser Ingrid ut när hon fixar mina ögonbryn, haha.


See you soon!

Ser på scrubs igen. Nu har det börjat bli bra. Först tyckte jag att alla bara var elaka och råa hela tiden, men nu börjar jag bli van. Eller så har det helt enkelt blivit roligare.. Kanske en kombination.

"Dr Cox. Have you been here the whole time?"
"No, I just came trough the couch-door. Move."



"you are like the school in July."
"what do you mean like school in July?"
"No class." (Jubelskratt av ett dussin gangsters)


"Am I stupid?" '
"Yeah, a little bit."

Jag gillar Carla. Älskar att hon kallar JD för "Bambi".




HAHAHAHA, jag såg precis på den här och KAN inte sluta skratta nu. Mamma var tvungen att höja volymen på tv:n xD

Hej! Idag har jag varit i Tegneby och vart med på kyrkis som min kompis BrittMari har där. Det var massor av härliga barn och jag tyckte om det jättemycket.

Jag förvånades över hur stor gruppen var. 21 barn räknade jag till, och då hade alla minst en förälder med sig. Ifall de inte var syskon då förstås, hehe. Det är så nya fina stora lokaler där nu, så alla får plats!








Gosingar.


Nu har jag fullt upp, snart kommer Ingrid. Och -surprise- resten av hennes lilla familj!

Switchfoot – You (The Legend Of Chin Album Version)

Det är konstigt att musik kan uttrycka precis hur det känns.

Och göra så det känns lite bättre.

Lite.

Min kropp är i ett uselt skick just nu. Det är jättejobbigt. Den orkar typ ingenting. Även fast jag sover bra, äter bra, hostar bra orkar den pluttlite. För när jag väl får energi så går den åt jättesnabbt och jag blir som en ballong tömd på luft. Det suger att behöva tänka på vad man gör, liksom "Nej det här kan jag inte göra för jag måste spara energi till det där som jag ska göra sen" särskilt eftersom jag vill göra så mycket.

Jag vill måla, skriva låtar, gå i skolan, se på film, sticka, virka, se på film igen, blogga, chatta, pyssla med små roliga grejer, röja upp i mitt rum, inreda och måla om, leka med barn och KUNNA hoppa omkring som de, sjunga, tänka, spela piano och gitarr, skriva en bok, göra frisyrer, ta tag i saker, åka och hälsa på vänner, se på en till film, läsa en bok, vara barnvakt, DANSA, baka bröd, träffa folk, flumma järnet, gå på bio, hoppa bungyjump...

you name it. Men jag orkar knappt EN av sakerna förrän jag blir helt slut och måste vila. Det är skitsvårt och jag är tvungen att träna på att sätta stopp när det blir för mycket. Jag vill inte sätta stopp. Men jag måste. Annars blir jag kaputt och finito. Sover i tre dar. Typ.

Jag blir galen på det. Min kropp blir så oberänkelig. Jag kan inte planera in grejer. Det får jag inte för mamma heller.. Hon säger att jag måste vila. Och mamma är smart, så henne lyssnar man på. Det enda jag kan göra är att vänta ut... tröttheten.. sjukdomen. Jag hatar att inte få vara frisk. Jag hatar att inte veta. Om jag nu ska vara sjuk kan jag väl få veta vad det är för sjukdom och inte bara "ja detta skulle kunna vara någon slags autoimmun sjukdom tror vi" eller massa obegripliga saker man inte förstår sig på.

Så sjukskrivningen. Det är jättebra att bara gå i skolan tre dagar i veckan, om det hade funkat. Men jag orkar inte ens det. På slutet av dagen är jag ett brak. Och ändå har jag bara roliga lektioner. Eller ja, sånt som intresserar mig. En morgon blev jag så slut av att bara göra mig i ordning på morgonen att jag var tvungen att be pappa sjukskriva mig. Och precis när jag hade ringt honom och sagt det stöp jag i säng och sov i två timmar. Jag fattar inte. Vad är problemet?!


JAG VILL GÖRA GREJER, Jag vill leva. Nu orkar jag ingenting och jag kan inte planera in saker.


WRAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!

Nu sitter jag här med en filt invirad runt mina ben och har bestämt att jag ska inviga säsongen av scrubs jag fick i julklapp av en bror. Egentligen vill jag bara sova men det är bättre att göra det sedan så kan jag sova hela natten istället. HAr tagit en powernap och är nu redo för film. Bring it on Washington..

Jag har lektion om en timma. Bild. Jag är inte pepp. Vår bildlärare är så virrig. Kunde vi inte ha Rory Botha istället? Nä. För nu har vi inte honom. Nu har vi bildkvinnan. Jag vill måla men jag vill inte lyssna på virr-prat som hon kan snacka ibland. Det känns som slöseri av min dyrbara energi. För rätt var det är tar den slut. Poff. Och idag har den redan dunstat. Eller igår kanske man ska säga. För vad jag vet har jag inte haft någon energi idag. Ni får gärna hjälpa mig att leta.


Nu har det snart gått en timma. Jag har suttit i fotosalen och klippt ut en bild i ps. Det tar lång tid om man har otur. Eller Orut. Välj själv. Nästa gång jag kan lägga beslag på en dator här ska jag fixa bakgrund och så. Är lite otålig. Vill görat nu.


Det var inte den här bilden. För då hade jag inte lagt upp den.
 

Jag har inte lust med något idag. Jag är lite deppig faktiskt. Vilken tur att jag ska träffa Ingrid imorgon. För annars hade jag inte fått träffa Ingrid imorgon. Mm, jag är så logisk.

Kliv in i bilden. Berätta vad du upplever.
.

Just nu är jag inte så glad. Man kan ju som känt inte vara det hela tiden. Särskilt inte om man är Anna Gertrud Turesdotter. Då kan man INTE. Vara glad hela tiden.


Såhär ser man ut när man är glad.


Såhär ser man ut när man inte är glad.


Men jag är nog bara trött. Skönt att det är sista skoldagen på veckan imorgon iallafall. Bild och gitarr. Det ska jag väl fixa. Sen blir det fredag och Ingrid. Hon kommer hit. Det kan inte bli något annat än bra. Bra. Jag ville kanske måla. Nu. Jag ville kanske photoshop-nörda. Jag ville kanske skriva upp ackord till min låt. Men det känns som jag inte kan göra något.


Allt är lite tråkigt. Men jag har sådan lust att plocka ur diskmaskinen. Inte.

Kristina har inte sett denna. Jag måste göra min plikt som syster att visa henne den. Inte för att den är så bra, men för att hon måste.



Denna är bättre.


Man ska nog inte cykla i för tunn pullover..

Hej. Jag sitter i min säng. Det är särdeles fluffigt och perfekt. Jag försökte ringa min bror Martin men han svarade inte. Jaaaha. Det var ju synd för honom.. Svarar man inte får man inte prata med mig! Så går det, så går det. JAHAJAHAHAJAHAHAHAJAHAJAH(inte desperat)



Det kom en tagg från ingenstans och stack mig. Elakt.

Bloood..

Nu är jag klar i mörkrummet. Och vid kemikalie-bänken. Jag har framkallat min filmrulle. Jag är bäst. Det var svårt. Jag är skicklig. Nu hänger den i torkskåpet och torkar, den lilla hulliganen. Jag har inte någon ljusfläck på min film. Min film är nog helt perfekt. *HARKEL* inte jättesnygga bilder men vad begär man? Jag har ju inte direkt massa topmodeller och studios springandes förbi varje dag eller så. Faktiskt.

Atjo... prosit. Ho, den där fixeringsvätskan var starka grejer. Inget att leka med.




Öppnade skolmailen och. Hej, jag har fått brev. Närmare beastämt 9 stycken. I ett står det såhär: "Du måste omedelbart och bums gå till receptionen och fylla i en valblankett!"

Jag har ingen lust att göra det. Jag vill inte välja kurs inför trean. Jag VET inte vilka kurser jag vill läsa i trean. Okej, jag vet. Jag vet många kurser jag vill gå. Men inte EN. Eller två. Varför måste man välja för?

Men det är ett argt mail. Jag måste göra det. Nu. Det är bråttom. Panik. Jag får panik.

Alltså. Jag är så sugen på att skriva en musikal. Jag har liksom låtar i hjärnan som skulle passa till det. Men jag har en känsla av att det skulle skita sig på vägen. Jag är ju så bra på att påbörja projekt men inte avsluta dem. Då tänker ni kanske: "avslöja låtarna ändå!" men det går ju inte om dom ska vara med i en musikal sen.

De kan ju inte FÖRST bli kända och SEN vara med i en musikal. Så går det väl aldrig till?! Nej, låtar är kända FÖR att de har varit med i musikaler. Så det så.

Jag är så otålig, jag vill ju visa mina låtar, NUUU! Och det är som en fors, kommer nya idéer till låtar hela tiden.. Bara idag har jag skrivit på två, tre om jag tänker efter.

Så jag måste bestämma.. Musikal eller inte. Gahh...aa. Visst, nu kanske ni tycker att det är ett dåligt problem som inte är något problem och så kanske ni säger "Du ska vara glad, jag kan då inte ens skriva EN låt!" Men då undrar jag. Ska man inte ta vara på det man får? Om jag får massa idéer är det väl dumt att kasta bort dem! Jag får ju så mycket idéer så det är nästan orättvist! Det går ju inte att fånga alla ju!! Om man däremot inte har några idéer så kan man ju inte ta vara på dem. Mycket lättare! Då behöver man inte känna någon press att ta vara på dem!

Ojdå. Är inte riktigt säker på vart jag ville komma... men vad tror ni?

Okej. Jag lyssnar på en fruktansvärd spansk låt. Ibland förstår jag inte hur dom tänker i musik, spanjorerna. Jag ska försöka förklara låten. Cirkus blandat med indiskt vibrato på sorglig tragisk text.

Delete.

Nästa på tur att genomgå min hårda bedömning är.. Alanis morisette. Hon får vara kvar men en av hennes låtar åker. Ha så trevligt, "Mary Jane".

Delete.

En till spansk låt. Denna var dock inte lika fruktansvärd. Men ganska tråkig. Hör bara på titeln: "Se le apago la luz". Betyder typ att något har släkt ljudet. Haha. Nej, DET FINNS BÄTTRE. Fast.. hallå.. så dålig är den inte.. han säger "gracias" jätteGULLIGT i slutet på låten!

ANNA, LYSSNA PÅ MIG. DU KOMMER ALDRIG LYSSNA PÅ DEN, DEN ÄR TRÅKIG. Okej då..

Delete.

Nästa...

Visst, jag vet att jag är populär.. men går inte busschaufförerna lite väl långt?


Jag vet ju faktiskt själv när jag ska gå av. Är man kändis så blir man behandlad som en..

Jag vill slå ett slag för flugorna. Ett slag för att mörda dem. Då kanske man säger "slå ett slag på" förresten. Men whatever. Jag vill utrota de nedrans djuren.

De surrar med äckliga ljud, finns överallt och är sega halva året. På sommaren går de på ens mat och överallt där man inte vill ha dem. De bygger bo i ens persienn, bajsar på fönsterbläcket och dör i ens garn. Jag har massa döda flugor i mitt rum. Det är äckligt. På kvällarna kan man inte ens ha tänt lampan för att virka, för då blir de helt snurriga och börjar flyga runt och få ryck och i värsta situation faller de döda ner i min säng.

När man är ute och orienterar fastnar de i ens öga, små barn äter upp de giftiga små krymplingarna, de har en hotfull uppsyn som drar ner hela intrycket, ja, listan kan göras lång.





Jag funderar på vad jag ska göra åt saken. Flugtejp eller skyltar som säger "DÖ INTE HÄR, TACK!" på mina väggar? Nej, jag måste nog ta till starkare medel. Taggtråd och flamberingsredskap kanske? Jag tycker att vi borde utrota alla flugor och begrava dem i en stor grop.

Ojojoj. Nu fick jag jätteont i huvudet. SÅ ont att jag måste skrynkla pannan för att göra något. Aj aj. jag får väl skriva sen då. AAj! Det gör ju jätteont! Konstig huvudvärk!

MEN ni får en bild från i lördags. Vill ju inte att mina kära läsare ska ha tråkigt, haha.

Åh. Det gick jättebra med blodprovet. Jag var jättenervös men försökte att lugna ner mig och förbereda mig på alla sätt. Idag var jag verkligen mentalt föreberedd. Jag har förberett mig lite varje dag sen senaste sjukhusbesök. Det här är faktiskt sant. Jag har blottat armen och ifall det har gått bra har jag tagit på blodådran. I bästa fall har jag även kunnat föreställa mig det där resårbandet på och nålen i. Därför vad jag inte helt ur balans idag när jag satte mig i stolen. Hon tog en jätteliten nål och jag proppade snabbt in mina ipodlurar. (haha, inte i armen utan i öronen) Allt gick som det skulle och jag ryckte nästan inte i armen en enda gång. MYcket bra Anna. Du är så duktig.

Nu mår jag illa. MEn det förstår nog inte busschauffören tror jag. Han tänker" JA! En rondell! Vi åker sjuttio varv i den!"

Igår moshivoj ryktade jag mina kissies. Det behövdes.


NÄr jag var klar var det så mycket hårtussar i tvättstugan att vi blev översvämmade och var tvungna att ringa brandkåren. Så vi gjorde det och de kom. Då sa dom: "dammsug upp det" och gick. Nu har jag jätteont i min vänstra tumme. Kanske får man det när jag ljuger.. aj.

Men katterna mår bra och Findus är vitare än någonsin. De har ömsat päls och mamma säger att de har gott rykte. HA HA HA. Hon är så fruktansvärt rolig min mamma. Rykta, rykte! HA HA! Är det inte så ni skrattar ihjäl er? Ja jo. VIsst skrattar ni ihjäl er. Fast inte när hon säger det för 578743 gången kanske.

Nu sitter jag på vårdcentralen i väntan på min dom. Jag fick ett brev på posten i fredags och blev så glad för jag trodde det var ett kärleksbrev. Men icke. Där stod istället att jag var dömd till åderlåtelse för evigt. Eller ja. Jag ska lämna blodprov.

Jag har suttit här i fem minuter. Undrar hur lång tid det tar egentligen. jag ska med bussen 10.25. Eller jag tror den gick då iallafal. Tänk om den går 10.34.. ve och fasa.


Ungefär lika läskigt som när man går hem från Hanna på Tureborg och kommer till den där bron. Jag lovar, det är ong det läskigaste som finns. Jag är så rädd för att slänga ner mobilen där i forsen. Eller något annat viktigt. Kanske det där brevet som jag nu håller i min hand. CRP och lalala. VIktiga grejer.

Huj.

Häromdagen köpte mamma en större dosett, en sån där som man kan lägga sina tabletter i. Då undrade jag hur många piller jag egentligen vräker i mig varje vecka. Så jag räknade ut det. Jag kom fram till att jag äter 16 st varje dag så i veckan blir det 112 st. Det är ganska mycket. Vilken tur att jag är expert på att svälja tabletter. Jag tyckte tillochmed det var ROLIGT att svälja tabletter när jag var liten, ända tills för något år sedan. Inte så konstigt att jag inte tycker det nu kanske.

Ifall man även ska räkna med de kosttillskott jag äter i tablettform blir det 140 piller i veckan. Det är ju helt sjukt. Jag känner mig som ett levande läkemedel.

Haha,vilken ful film. Man hör knappt vad jag säg xD

Min kära kompis Angelica ville att jag skulle virka en sjal till henne också. Så jag gjorde det. Och för att hon helt säkert skulle vilja ha den gjorde jag lite reklam för den..



såhär ser den ut på nära håll.

se så vackert.




Jag tog bilderna imorse. Alla blev inte lika bra..


Nästa beställningsprojekt: svart sjal till Ingrid W. ♥

Nu sitter jag och installerar en programuppdatering till min ipod. Känner mig extremt vuxen. Jag var tvungen att skriva in admin-lösenordet, kan ni tänka er? Det var såklart inga problem. Sådär ja, nu lägger jag till musik och synkroniserar den lite också.

iPod-synkronisering är klar. Det hade kanske varit svårt för er att förstå? Ja, men jag är så fruktansvärt lärd så för mig är det då aldrig några problem att förstå någonting. Jag kan liksom alla ord i hela svenska språket. Jag kan så mycket att jag tillochmed kan ord som inte finns. Många förstår inte vad jag pratar om ibland. Ah, inte lätt att vara så lärd..



wosh wosh

Jag har inte chokladmustach för den har jag duschat bort. Mycket sch där på senaste raden. Det var svårt att äta rostad macka imorse. För två av mina brackets på ena sidan har lossnat.. NEJ. Det vågar jag inte säga till pappa. Smart hon är.. den där Anna. Hennes pappa läser nämligen min blogg.

Jag vill nu bara säga: tita, tita, titania! Det är en låt vi sjunger i accapellan. Jag tänkte öva på den nu. När Francis presenterade den för oss sa han: "nu ska ni få höra den låten som vi ska sjunga.. de som sjunger är sveriges bästa damkör, efter er." Haha, så otroligt gulligt sagt!

Klicka på länken så får ni höra den låten han spelade för oss.. Adolf Fredrik´s Girls Choir – Titania

Nu ska jag klippa ihop ett collage i photoshop.. !

Moshivoj! (med betoning på Moshi och voj)


Det är nu morgon den första dagen i veckan om jag inte misstar mig. Idag är det en av mina lediga dagar. Alltså behöver jag inte stressa iväg någonstans.

Jag drömde alldeles nyss (sov nämligen för en stund sen) massor. Jag minns inte så mycket av det jag drömde. Men det var en ganska udda dröm. Ungefär att någon försökte ta alla mina fötter. Eller så var det att de inte ville ha dem.. whatever, details!

Fick alldeles nyss rapport från min syster.. hon sitter på ett party och studerar svullna knän.. kul :D

Nej vet ni vad. Jag vill veta vad ni tycker. Vad tycker ni? Om min blogg.

Skriver jag för långa inlägg? Eller för korta? Vad vill ni se mer av? Bild, text, video eller blandning? Något inlägg som varit extra bra/dåligt? Ska jag ha mer styckesindelning? Stora eller små bilder?

Säg det rakt ut. NUUUUUUUUUU.

Tills dess att ni har svarat kommer jag att skriva på en hemlig blogg istället för här. Jag gillar ju att skriva sådana inlägg som jag gör oftast men jag vill ju också skriva så det blir kul för er att läsa. Det är därför jag vill att just dudu tycker, här och nu.

Ordet är ditt..

Sådär, Nu får ni inte bestämma något mer.. Jag har nu enfaldigt bestämt att alla som läser min blogg måste tycka som jag. Så det jag tycker är snyggt tycker ni också är snyggt. Det blir mycket lättare då. PUNKT"

Hej om ni vill se på en liten svänging video så kan ni kolla på den här. Det är typ sådan musik som spelas inne i modebutiker, Bik bok eller Gina tillexempel. Inte precis vad jag vill lyssna på innan jag ska sova.



Jag har gjort en trevlig videologg. David medverkar också. Ska jag lägga upp den?

Pappa sitter i soffan och kollar på biggest loser.

"Det här är ju roligt!" utbrister han exalterat och ler så att glasögonen åker upp bakom öronen medan han sitter som fastklistrad vid tv:n.

Bara en notis: min pappa har många gånger sagt att han vill slänga ut vår tv.

Jag har på mig ett par nya och väldigt mysiga tights. De är gråa och ganska tajta. Varför skriver man tajta egentligen? Det är väl mer grammatiskt korrekt att skriva tighta? Eller?

Jag har dessutom ett problem. Jag är osäker på mitt eget telefonnummer.

David är datorlysten så jag måste "ge mig"..


Hejdå.

Hanna.. du vill inte ge dig till känna? ;)

Här på morgonkvisten håller de på att förgöra tekannor på tv. jag tror jag håller mig undan.. FRUKOST!

Igår när vi åt kvällsmat och efterrätt hos grannarna.

Anna: Åååh, jordgubbar! *börjar ta*
Tage: Du får akta sig för dom där. Dom är hårda!
Anna: Va? Nej.. Tage dom är mjuka!
Tage: Jag tänkte på dina lagningar.
Anna: LAGNINGAR?!
Mamma och Anna: Räls menar du? Hahaha!
Anna: Du menar RÄLS.
Tage: Ja, (hehe) jag anade att det inte var riktigt rätt..


Det roliga var att han även syftade på knäcken, inte jordgubbarna. xD

Detta inlägg skulle publiceras klockan 17.54 men fick förhinder. Därför publiceras det nu.

---

Hej där. Mucho händelserik dag idag. Nu sitter jag på bussen och är på väg hem. Jag störs väldigt mycket av Anders som chattar med mig.

Men det gör inget för jag borde lära mig att vara social på andra sätt än bloggen. Grejen är att jag hade inte varit inloggad om jag fått bestämma själv. På datorn hemma är jag aldrig inloggad. Men min laptop bestämmer tydligen det åt mig och jag vet inte hur man ställer in så den inte gör det. TIlls vidare är det rätt trevligt att chatta med ANders. Bara att man blir så splittrad. Jag kan ju inte direkt göra två saer samtidigt; eller som Hanna sa: "Du har många bollar i luften samtidigt, fast du lägger bollarna överallt." haha. Det är ganska sant.

Busschauffören var snäll. Han sa att jag baara behövcde betala tre kuponger FAST jag sa att jag var arton. ARTON. Jag är ARTON snart. Förstår ni det eller? Jaja iallafalll så började jag stämpla fast det räckte inte. Då sa han bara att det inte gjorde något".., gå och sätt dig så kör vi". Jag blev lite förvånad, för den busschauffören har jag uppfattad som ganska otrevlig förut. Tack bussis!

Jag var hos Hanna förut och hon hade lagat en exkusiv måltid till oss två. Det var trerätters och hon hade hållit på hela dagen med detta. Hon kan då sannerligen laga mat den kvinnan. Många nya aromer och flavörer upptäcktes av min överraskade tunga denna tidpunkt. UTSÖKT, mah.

Min dag började med att jag vaknde typ elva och då gick ner och bloggade. Sen kom jag på att jag ville och kolla på Matildas teater i Uddevalla, för hon berättade om den igår. SÅ då kollade jag bussar och sen fortsatte jag att datanörda. Men. Så kom jag plötsligt på att jag var trvungen att åka, "om en halvtimma!" så jag klädde på mig och åt frukost sen far och flög jag.

Helt otroligt; mamma och jag åkte FEM MINUTER INNAN vi behövde. Nej jag lovar det är sant! Helt otroligt. Så satt jag där i bussen och lyssnade på con solo una sonrisa medan jag svängde mina lurviga. Öron. Jag kan vifta på öronen.

När jag var framme gick jag av. Det var rätt kallt och hundarna hade kissat i snödrivorna. Jag hade mina låga skor så det kom in snö vid miná fotknölar. Jobbihy och kallt. Men alltså den snön soim kom in hade hundarna ite kissat på. Det var istället sån där grå avgas-snö som är så kul att mosa med skorna. KANSKE därför det kom in så mycket..


Iallafall. Jag gick in på Regionteater väst och det var värsta mysiga stämningen. Tog vant upp mitt VIP-kort och visade det för människan bakom disken så jag fick biljett, sedan letade jag reda på Matilda. Hon hade värsta serie-morgonrocken på sig och det hade alla andra som var med i teatern också. Det såg proffsigt ut. Och nästan som en sekt. Nää.. jag skojar.



MEn iallafall så var det då en timma kvar så jag bestämde mig för att gå och köpa mig något att äta. Någonstans i mitt övermedvetna fanns känslan av att LID'L skulle finnas nära teatern. Och LID'L är billigt det vet ju alla. Därför tänte jag att det kunde vara lätt att ta sig dit och köpa något för mina arma studiebidragspengar.

Så jag började gå dit näsan jag trodde jag skulle gå. Det kusligaste var att gå förbi slakteriet bredvid teatern. För där såg jag en snygg kille. Riktigt läskigt. Men jag började gå iallafall och tänkte att det skulle gå ganska snabbt att gå till LID'L. Jag gick förbi teatern och över vägen bredvid macken och fortsatte vid trottoaren. Jag gick och gick. Det var lite snöigt men inte så farligt för det var skottat. TIllslut undrade jag varför inte den där affären dök upp, hade jag valt fel väg? Den mörka stunden då min principfasthet sattes på prov kom då plötsligt min panna skuggades av stora snöberg. Jag stannade tvärt. Tvivlet var ett faktum. Skulle jag vända tillbaka, jag som hade gått så långt (och frusit om mina vantar) för denna sakens skull? Kunde jag gå bredvid, på sidan av vägen?

Nej, det var för riskfyllt. Bilarna åkte nära nära och avgasrören frångav gråsvart rök som samlades upp i snön och skvätte på mig. Ytterst otrevligt. Men Anna den store skulle inte hotas av detta faktum. Rätt som jag stod där och grubblade hittade mina ögon en liten stig av små fotspår i snöberget.

"HURRA!" tänkte jag (eller egentligen tämnkte jag "woodiwoodii" men det hade inte blivit så bra historia av det om jag skrivit det) och började min klättring. Det var längre och svårare(framförallt blötare och snorigare) än jag hade väntat, men ingenting kunde sänka mig, ty jag var stark. Kampen mot klockan började göra sig hörd. SKulle jag hitta fram och tillbaka till teatern innan det var försent?

Snart skymtade jag hopp i fjärran. En lyftkran jag kände igen och ett stycke hundbajs i snön. Jag såg snart en ovälkomnande LID'L skylt och började raska på mina steg.
Äntligen var jag framme. Väl i den automatiska skjutdörren slog det mig att detta var första gången jag var på LID'L sedan nittonhundraåttiotvå. Eller jag menar tvåtusenåtta(2008). Jag har altså varit på LIDL en enda gång. Och då var jag tvungen.



I allafall, denna affär hade absolut ingen ordning någonstans. Det var diverse överallt i en salig blandning. tvättmedel bredvid mjölet, choklad, pilsner, mystiska såser och gurka brevid chips. Ungefär.

Jag sköt några varor med mitt medhavda gevär(alltid förberedd) och tog med mitt byte till kassan. Till min fasa kostade jaktlicensen 36 riksdaler. Jag hade precis sträckt fram en 20-lapp. Men min intelligens fann snart på råd och svingade smidigt upp betalkortet. Kassören synade mig misstänksamt med sina gråglödande ögon men jag hypnotiserade honom att släppa förbi mig. Så var jag på väg igen. "Nu tar jag INTE samma väg tillbaka", tänkte jag medan mina fötter trampade välkända stigar genom Uddevalla city.

När jag kom tillbaka var klockan tio i två. Jag hade lyckats! Men jag var förundrad. För det var inte så mycket folk. Jag hade föreställt mig värsta skocken. Men det var bra. Väldigt bra att det inte var en skock. Jag satte mig och kollade på en liten film medan jag väntade. Det var massa intervjuer om teater. Plötsligt fick jag besök av en liten popcornmumsande gosse som klappade mina ben. Mysigt!

Sen började det med buller och bång. Jag tänkte att jag skulle hinna gå på toa innan så jag var på toa när den började. Fast det hördes att den börjat så jag missade inte så mycket. Det konstiga var att den började i entrén.

Teatern var ungefär som en upplevelsevandring. Jag kan ju inte berätta allt men det sista rummet kan jag berätta:

Det fanns en typ skål rom rykte (jag undrar vad det var, det var coolt, HUR GJORDE NI?) som man skulle lägga lappar i. Sen blev man målad med en hatt på. Vi fick även se en glädjefilm och när vi kom in i rummet där det var kom vi till ett mingelbord och fick (trodde vi) drinkar+popcorn. Haha, det var cirka en centimeter vatten på botten av muggarna, roligt. Fast jag var törstig så jag blev glad. :D

Sen vi fick vi gå in i ett rum med skynken och sån här jätteavslappnande musik och de stod där i öppningen så välkommnande och sa "välkommen till måbrarummet" Fast de pratade så otydligt och snbbt så jag tyckte det lät som "välkommen till mobramet" Så jag fick fråga vad dom sa för att komma fram till denna slutsats. Det var värsta kuddHÖGEN och jag fick nästan flashbacks till min snövandring. Men så fick vi lägga oss bekvämt lalala.

Efter en stund skulle vi säga ett ord vi mådde bra av eller nåt i den stilen. Jag sa hulliganisk. Ahmen tänk er själva att bli sådär upptryckt mot en vägg och vara värsta tvungen att säga ett mysigt ord! Inte så lätt, NÄH tänkte väl det. Ett ja, mot en kudde. Men det är typ samma sak i det här sammanhanget.. Sen när alla hade sagt ett ord satte sig tre av teatrarna och började läsa upp orden i en mikrofon. xD

Fast det var jättefint. Efter de hade sagt vart och ett av orden var det jättestämningsfullt eko efter. Särskilt efter hulliganisk. Det var några som fnissade, undrar varför.

Sen vart det party. Matilda var föresten en helcool apa innan det, celebrety deluxe alltså! Hon kan dansa den tjejen också..


Ja när allt där var slut kidnappade jag tillbaka min kära dator och gick iväg med en mugg vatten i handen. Det var inte så smart.

Jag trodde jag skulle bli törstig på vägen och ville därför ha med vatten, såg ingen annan lösning på problemet än att ta med en mugg. Då kunde jag varken vara varm om ena handen eller äta något som gjorde mig törstig. Alltså behövde jag inte vattnet för jag var inte törstig. Det var med en gnutta ångest jag hällde ut vattnet må jag säga. Sedan åt jag lite popcorn och blev törstig. Jaha. Så jag åt inte mer.

Oj mycket S på senaste raden. Jag får Bättra mig. Balifuntianiskt strövade jag på kungsgatan i väntan på bussen upp till Hanna. Mången rulltrappor riskerade sin säkerhet för mig.



Sen kom jag upp till Hanna då och det var väldigt skönt. Som hemma. Hon hade förberett mat som jag sa. Haha.
När vi hade ätit en stund såg jag en rolig sak. Jag började gapskratta. Hanna undrade förstås vad det var. Det var det här.



Hennes tallrik och min tallrik. Det var det som gav upphov till hennes uttalande om mina bollar i luften som jag skrev lite längre upp. Haha, vi sa att ens tallrik tydligen säger mycket om personligheten man har. Kan det stämma? Hur isåfall?

Hanna äter bevisligen mycket mer sofistikierat än vad jag gör. Ja, jag höll fortfarande på att äta när kortet togs. Ni tror väl inte ajg slänger så mycket mat :O

Efter maten bänkade vi oss framför youtube och de sista avsnitten av Pocahontas, för Hanna hade börjat titta på den. Alltid när det var som mest spännande var delen slut. Det var lite jobbigt xD Typ när det sköts ett skott eller när någon skulle säga något livsavgörande. VI kom fram till att den klassiska filmrepliken är "allt är mitt fel" och så ska det gärna sägas på det där viset med en jättedjup röst.



Sen kom vi även fram till att betjänten var rolig och att vi också ville ha sådana där löv omkring oss när det var romantiskt. Hennes hår är ju helt fantastiskt. jag önskar att ajg också hade sånt hår. ELler kunde måla det.

Nu sitter jag i bilen och väntar på pappa som ska hämta våra matkassar på ICA. Min mamma kör nämligen på den taktiken att först plocka ihop sina varor, sen i kassan komma på att hon inte har någon lpånbok, gå ut till bilen och hämta den, gå in och betala och sedan gå därifrån. Därför måste hennes kära man vara en surrogatmamma för matkassarna.

*drar efter andan så mycket att jag knarrar* Det kommer en tjuv! :O Ja! EN TJUV!!! Han sprang förbi här nu. Det var definitivt en tjuv. Han sprang liksom på det sättet som tjuvar gör. Med en rutig mössa på huvudet. Avgjort.

Pappa vill ha blåbär. Stackarn.

Hoj moshivoj. Jag har säkert mycket att förtälja en dag som denna. Låt mig fundera en stund bara.


Jag tycker det är jobbigt när man loggar in på gmail. För då kommer ingen sån där snabbgrej som man bara kan klicka på om man vill klicka in sin mailadress. Utan man måste skriva HELA i det där fältet. Gång på gång. Plus lösenord. Det är lite jobbihgt.

positivt i situationen=det ger övning på att skriva

Idag ska jag förhoppningsvis få vara med om spännande saker! Jag var med om spännande saker igår också, men har inte laddat över bilder än. Det skulle gå automatiskt.


Men, vänner, vi SES!

Hemma från Ku nu. Möttes av David som satt i köket och smorde alla sina rubriks kubar med stearin. Sedan visade han mig gyrobollen han köpte idag. Cool grej med betoning på oo alltså. Han liksom drog igång den med snöret och började greja med handen, det såg jättelätt ut. Det lät väldigt fränt också. Som en propeller. Eller en diskmaskin. Hans hans snurrade fortare och fortare. Ljudet blev mer som ett surr.

Jag försökte att ta över att hålla denna boll, men blev helt panikslagen! Det var ju svååårt. Eller det är nog inte så svårt egentligen. Jag testar imorgon.


Dagens lärdomar:

• popcorn bör användas innan det har gått åtta år
• det finns några som gillar när jag videobloggar
• trummor är svårt när man aldrig har gjort det förut och måste improvisera
• övning ger färdighet

Godnatt alla söta.

Jag har tänkt på en sak. När man ligger i soffan tillexempel och tittar på tv så är det jättesvårt att komma på ett sätt att ligga/sitta på som är bekvämt. Och när man väl har hittat ett sätt som är någorlunda skönt blir det reklam eller något så man måste sträcka sig efter fjärrkontrollen för att byta kanal.

Och om man då har otur rubbas hela bekvämligheten. Så man måste på nytt försöka sätta sig på ett skönt sätt. Det är jättejobbigt.

Jag råkar ut för det hela tiden. Alltid lika tarvligt! Man liksom tänker att "ååh vad skönt det är, det här har jag gjort bra" Sen kanske en minut senare känner man att man måste gå och snyta sig. Då har man inget större val än att lämna sin position. Särskilt om man är ensam, för då kan man inte be någon annan göra det åt en.

Hur man än vrider och vänder på det måste man gå upp. Då kanske man tänker "Men jag kan säkert få det lika skönt igen, kan ju inte vara så svårt" men då kan jag säga att det är det visst det!

När man kommer tillbaka är det jätteobekvämt. Särskilt om hela resten av ens familj har intresserat sig för samma tv-program. Ibland är det förödande för bekvämligheten att bara flytta armen en millimeter.

Fast det är bara på vissa ställen kom jag på. På andra ställen är det skönt hur man än gör.

Hej jag sitter och kollar på anders och måns. Kom på att man kan göra det idag. Å de är underbara. Särskilt han med dialekten. Anders.



"Svag.. är den stark?"



HAHA allt är helt och apelsinerna xD Sen att man ströringer. "när jag satt och ströringde till riksdagens talman"




Jag kan inte sluta skratta.



Vilken tur att jag följde min initution och såg på dessa klipp. Det ångrar hon inte!

Mina vänner. Idag är jag och mamma lediga. Vi ska ägna oss åt bara bra saker.

Äta mys-frukost
studera fåglar från köksfönstret
dricka te
se på tv
diskutera viktiga frågeställningar
besegra drakar och rädda vackra jungfrur från fångenskap.



Det är vad vi ska göra idag. Och då är vi ändå förkylda.

Jag är lite piggare nu.


aaaaa hahahahahahaha. Precis när jag skrev det där över så ropade mamma att Daniel Svensson var i telefonen. Jag sprang dit.

VILKEN GREJ. Jag trodde han skulle fråga eller berätta något snabbt och sen lägga på som vanligt folk. Men Ha! Inte då. Han/vi pratade om ingenting i minst en halvtimma innan han kom till saken. Då frågade han om jag ville hålla i en aftonbön på Ku i april.

xD

Han är helt galen. Mycket värre än mig när jag är på flumhumör. Nästan. Vi är väl ungefär lika värstiga, men han håller på längre. Jag tröttnar.

Ifall ni hade hört vårt samtal hade ni skrattat ihjäl er. Jag lovar.

 

 

 

 

 

 

 

Gick ut på fotopromenad förut. Tog med mig minoltan jag lånade från skolan igår.

Det är roligare än man tror med analogt foto. Vår fotokunskapskurs är delad i två delar; en termin digital och en analog. Igår startade vår grupp med analogt foto, och det verkar jätteroligt. Vi får ladda filmen själva, fota och sedan framkalla i mörkrum. Tror att jag kommer lära mig massa roliga saker på denna kursen!




Vi fick en mapp att ha fotopapper och andra grejer i. Jag firade det med att pryda den med min snartfärdiga mössa.

Hej. Jag är jättetrött. Alltså inte trött utan TRÖTT. Verkligen trött. Jag har inte orkat någonting på hela dagen. I princip. Hela min kropp är en enda mystisk pudding.

Först när jag vaknade (ca 7.45) gick jag upp och gjorde mig redo för skolan, alltså åt frukost, borstade tänderna etc. Jag kände mig rätt pigg då. Men sen, när jag hade gjort lite andra saker kände jag bara hur jag sjönk ihop. Min kraft sinade helt. Jag fick tillochmed ont i huvudet. Vart tog den vägen?!


Och så har det varit resten av dagen. Fastän jag har försökt få energin tillbaka. Jag har:

• druckit apelsinjuice och ätit massa nyttigt
• gått en promenad
• försökt att virka en stund
• sovit
• suttit i soffan och sett på tv

Inget hjälper. Inget har iallafall hjälp hittills.

Jag vet inte vad jag ska göra nu. Kanske borde äta lunch. Men jag orkar verkligen inte göra mat. Inte ens ta fram en tomat.

Pchhouhh

Jag var glad i förrgår. Igår också. Men bilden är från i förrgår.


Om ni vill kan jag vara glad idag också.

Klart jag är Orusts egen bumsofantjägare, vad trodde du Anders? Det är bara det att ajg itne har lagt upp så många bilder på dem än. Men nu är bilduppladdningen funkar och allt, så kan jag fira det med en bumsofant.



Rättare sagt flera bumsofanter. På rad står de och glor.

Bara jag som febrilt springer runt halva huset för att hitta kameran när jag just satt mig för att äta frukost? Men alltså det var så fint, det mina ögon såg var tvunget att fångas upp med en kameras blick. Tyvärr var det inte alls lika fint när jag kom tillbaka



Den krispiga känslan och fräsh-heten i mjölken hade försvunnit lite. Fast jag tog kort ändå.

Jha. det är jättesvårt att ladda upp foton idag. Blogg.se har fått något knaster på linjen!! Jag har försökt med en och samma bild i cirka gurka tio minuter. Ännu har det inte gått. Men jag håller tummarna.

MMMMMM.. Jaha. Fel vid sidhämtning.. försök igen.. Nähe, anslutningen avbröts..

Jag testar igen! nähe. Igen. nejnejnej. Try again. Men snälla.. Igen... GAH.

Det funkar inte. Ni får ingen bild. Då får ni kolla headern istället. Eller min kategori foton. Förslagsvis något annan kategori om ni inte gillar foton.


PUSS

Jag saknar er! ♥ Sofie och Anna.


Värsta myskänslan.. Galet!

Längtar tills vi ses nästan gång..


Härliga du! Anna du är så bra!


Fifi! ♥ är SÅ glad att jag träffade dig.


Ja alltså. Jag kände bara plötslig dramatisk kärlek och var tvungen att göra något åt det omgående. Problemet är att jag vill ju egentligen inte favorisera någon på min blogg eftersom jag tycker om alla människor. Då hittade jag en bild där båda var med och då tänkte jag att då kan jag ta två hallon i en muffins så blir det inte lika farligt. Och så tror ni kanske inte lika lätt att jag stalkar dom eller nåt. Jag bara gillar er ju!

Åååååå. ♥ Skulle kunna skriva hulliganiskt mycket mer!

Hjälp hej. Jag är gaeröniu trött men jag vill göra massa saker. Ånej. Om jag lägger mig nu finns det risk att jag sover hela natten. Och jag måste ju

öva gitarr
måla (har bild imorgon, måste ju vara förberedd)
svara på sms


Eller så struntar jag i det och ser vad som händer.


Godnatt.

JAG ORKAR INTE LYSSNA PÅ KATASTROFER I HAITI, Inte ens om det är på låg volym. Det är snöigt och jag är snorig. Så jag har näsdukar till hands. MEN JAG VILL HEM NU.



Hem så att mina saker kan visiteras av Tiger, tratttjejen.

Ååååå..! Alldeles nyss lät det som Nangiala i vår bil. Det var härligt. Jag älsakr den låten.

Det går i en hisnande fart. Snart är vi framme i den stora staden Uddevalla. Jag är lite nervös, det är ju inte varje dag man är i en sån stor stad! Men jag tror att det ska gå bra ändå.

Dagen har varit bra hittills, imorse var jag i väldigt god tid faktiskt. Det är fint med sovgorgon. Vad händer annars hemma hos oss då? Jo Findus har börjat odla skägg och gardinerna hänger snett. Ungefär det.

Jag vill idag uppmana ALLA att vara snälla och trevliga mot våra busschaufförer! Det är jätteviktigt! Vi har faktiskt ett ansvar att ta där. Tänk er själva hur det skulle vara att sitta och köra buss hela dagarna och inte se något annat än sura ungdomar och gråstenar som muttrar och är otrevliga. Hur kul skulle det vara, va? Va? VAVAVAVAVAVA?

Istället tycker jag att man ska säga något trevligt, eller roligt kanske. Ett skämt så chauffören skrattar hela dagen, det hade väl vart nåt? Då blir han/hon trevlig mot alla som går på bussen. Och glada busschaufförer vill alla ha. De som inte vill det är en mupp. En mupp ja. Inte fler.

Hej Finja,



Så här blev slutprodukten. Hoppas du gillar't! Ifall du inte gillar de små tavlorna kan du köpa bara den stora, självklart då för ett lägre pris.

Jag har tänkt på en sak. Man behöver inte göra något med håret. Det fixar sig själv ju! Helt otroligt. Jag har olika frisyr varje dag, utan att jag behöver göra nästan någonting. Jag kammar det ibland. Vem behöver platttänger och hårspray när det redan är snyggt som det är?!



Jag förundras gång på gång av tjejer som säger  "åååh, hur ser mitt håår ut!" eller "Jag måste verkligen platta håret nu" när det redan är jättesnyggt. Och ibland ser man inte ens skillnad efter de har fixat det. Kan till och med vara så att det var snyggare innan.

Så just nu är jag inne i en period när jag inte orkar fixa mitt hår, och det är jätteskönt. För man kan sätta upp det i en hästsvans och det ser bra ut. Låta det hänga och det ser bra ut. Sätta upp en rufs och det ser bra ut. Klippa av halva och det ser bra ut. Nää.. nu skojade jag.

av bajs. Hoppas inte jag hittar fler såna.

För mer information om bumsofanter, se bumsofantmannen och hans kategori bumsofanter.

"VAD SKA VI GÖRA I TIO MINUTER" muttrar David irriterat. "Kan vi inte beställa pizza? Men jooo.. det tar ju tio minuter. MEh.. nej inte ICAs pizza.. åhh.." innan Anna vet ordet av har pappa parkerat vid pizzerian. hon hänger inte med alls. När gick pappa med på det?!


David är typ världens bästa lillebror. Han är så bra. På alla sätt. Jag trodde aldrig att han skulle bli en sådan bra vän. Fattar inte hur det gick till. Killen som jag gått omkring och stört mig på i hela mitt liv är helt plötsligt den jag förstår mig på mest av alla. Vi kan umgås. Han är cool. Jag kan i och för sig inte säga att jag förstår mig på honom så mycket, men han är skön att ha bredvid sig. Vi funkar bra ihop. Vi tänker ofta lika och har samma humor. Känner varandra och kan förstå vad vi menar.

Jag blir stressad, han lugnar mig genom att bara stå där med en tonårstrött uppsyn och utstråla trygghet. Av någon konstig anledning blir jag helt glad inuti. Bussen kommer. Jag vill inte sitta bredvid någon främling där och det vill inte han heller så vi sätter oss bredvid varandra. Vi känner ingen press att prata. Det vill ingen av oss heller så jag ger honom en av ipodlurarna. Det mysiga är att han verkar gilla samma musik som jag. Han gör iallafall inget anspråk på att byta, inte ens när "Wow" med Kylie Minouge dyker upp. Och den låten har till och med jag svårt för när jag är trött..(!)

Vi går tillsammans av bussen och börjar vandra genom city medan David ringer och kollar om någon kan hämta oss. Genom att putta på honom bestämmer jag vilken väg vi ska ta, tja ni vet, killar kan inte göra två saker samtidigt. ;) (höhö) Så jag puttar honom åt rätt håll dit vi ska gå.

Vi sätter oss inomhus och han får låna min dator. Han visar mig några coola klipp och jag blir jätteförvånad för jag trodde nästan bara han kollade på diabolonördar på youtube. Sen blir det dags att gå. Jag tar på mig jackan och försöker få med mig alla mina vantar, halsdukar och mössor medan han står och väntar med ryggsäcken på axeln. Vi går dit vi ska möta pappa. Jag går först, David går efter och plockar upp vantar och annat jag tappar.

Fantastisk tur. Vem vet hur mina vantar hade klarat sig annars.

Jag älskar min lil'brush. Och jag älskar Gud som putte' in denna människa i mitt liv, även fast jag ville bli av honom ibland. Nu vill jag inget hellre än att ha honom kvar, och inser hur otroligt lycklig jag är att ha detta syskon.

TACK♥

Ja. Hanna har lite konstiga saker för sig. Jag vet inte ritkigt vad hon tycker det ska lukta på en toalett. Jaha. Nu säger hon att det ska lukta RUM på en toalett. "Som ett VANLIGT RUM!"

Men jag vet inte jag. Hur luktar ett vanligt rum frågetecken.


Jag surfade inte i din trappa. Det var i trappan där ute, den är väl inte din. Va.. har dom hackat fram!? Aha. Konstigt. Men hur menar du med hackat? Bredvid trappan?  VAD SA DU NU!?!?!? EN SPADE? Ja jag trodde faktiskt att dom hade använt slägga.

Hur såg han ut när han hackade där? Som en vaktmästare okej. Lite sur också. Då vet jag.

Kära vänner, jag känner att det är dags för ett långt karismatiskt inlägg. Med eller utan bilder frågar jag mig. Jag har ju blivit lite dålig på det den sista tiden, att kombinera och sådär. Det känns som jag sjunkit ner i blogg-kvalitets-status litegrann. Hoppas det bara är en känsla.

Näää, skärp dig Anna, varför ha sådana löjliga tankegångar egentligen? Om någon gillar min blogg eller inte. Det är ju värsta världskrisen liksom, oooh. Inte direkt. Istället kan vi prata om mer relevanta ting.

Som tillexempel att jag bakade pepparkakor idag. (klicka på bilderna för att se större)


Jag kallar mina verk:

1. Han som åt upp grönland och sprutade grafitti-grädde på estland sen.
2. Hunden.
3. Farmor hund med papiljotter som gör peacetecknet.
4. Det scizofrena timglaset.
5. Husgiraffen deluxe- nu med rullskridskor!

Jag tänkte berätta att det är sannerligen inte lätt att vara människa nuförtiden. Idag har jag blivit utsatt för mången prövning. Som exempel.

När jag skulle ladda upp bilderna från nyårslägret på facebook. Jag hade bara kryssat för hälften men ändå var de över maxgränsen för ett album. Nej, jag ville ju ha med alla bilderna. Då måste jag göra ett till album. Och vem orkar kolla igenom TVÅ fullproppade album från samma händelse och samma person? Skulle inte tro att det är så många faktiskt. Dessutom vet jag inte om jag orkar göra två album. Men det var ju så fina kort. Och roliga. Och bra. För att inte tala om alla minnen i. Sen skulle jag..

Ajaj. Det får jag ta en annan gång. Min pappa är på rasande humör och då skonar han ingen för blixtar och dunder. Särskilt inte den som blockerar datorn. Jag måste dunsta.

---

I ren förskräckelse igår glömde jag att publicera inlägget. Så det kan ghå.

Vår buss är ganska oberäknelig nuförtiden. Därför kör pappa bilen till bussen så vi ska slippa stå där och frysa ifall bussen är sen. Det brukar gå jättebra för David och pappa. Idag skulle jag med också. Jag var faktiskt i ovanligt god tid och hade nästan inte glömt någonting, fast det var nåt krackel och störningar tidszonerna emellan så när vi var i vår backe hemma, såg vi bussen gå bakom träddungen. Då sa pappa "Jag kör er till Henån om vi inte hinner ifatt bussen" för han jobbar i Henån så det är ju ändå dit han ska liksom.

Så kommer vi, som oftast, ikapp bussen och pappa undrar var det är bäst att stanna nu. "Där står ju någon, ska jag släppa av er där?" Jag var på väg att säga ja, men David känner striden i luften och hojtar: "Nej nej, det är bara bra att han står där, vi tar nästa så får vi mer tid! Boosta pappa!"

Och mycket riktigt, vi hinner precis. Vi hinner tillochmed så bra att vi kan  småprata med mannen som redan stod på busshållplatsen medan vi går in i bussen.

Mannen: Hej!
Vi: Hej!/Hallå
Mannen: Missade ni bussen eller?
Vi: Nej då, inte alls, vi ville bara göra en liten utflykt.
Mannen: Haha, jaha. Men ni har väl gjort den förr?


Lalala.

Jag har en lillebror som sover på min axel. Han är väldigt fin. Lycka.

Vad hon lärde sig minns jag inte. Men det var någonting med gröt och micro tror jag.. Tydligen hade hon redan lärt sig det många gånger förut.

Jag är superhuperlupertrött. tt. tt.t Men pepparkakor har jag gjort. En duktig anna har jag också varit. Jag har släckt lampor, lagat god mat, tappat mp3-luren i nudlarna, gått (läs hoppat (såvida du inte är min läkare) genom snödrivor, hämtat posten, lyssnat på radio, torkat bordet(!), nästan diskat, sjungit den pigiga överstämman i "this is the life", growlat på Findus och. Ja.. Nu måste jag vila. Soffa+tv=precis.

Är det någon som kan hitta på vad kalirof är för något skriver jag en dikt sen. Berätta vad det är, hur den ser ut, vad man har det till, hur man använder det, varför det är så bra.. vad du vill! Bara din fantasi sätter gränsen. Bästa förklaringen vinner!

Nu var det riktigt svårt att skriva ett inlägg, må jag säga. Låt mig baka pepparkakor och komma tillbaka.



Vi tar med oss Regina.

Nu byts det bakgrunder på macskrivbordet hejvilt vill jag lova. Först byttes det till gräs, som jag sa. Sen nåt svartvitt, sen bulldozrar och kanelbullar och nu en solnedgång. Det var inte jag.. Alla gångerna.


Hittade en till bild. Jag förundras över hur många utseenden mitt ansikte har.. Visst ser det lite ut som amy diamonds leende(förutom gluggen)?

FRUKOST!

Goddag. Jag har ännu inte riktigt försonats med min design. Det är något som stör mig men jag kan inte sätta fingret på vad det är.

Vår kära men otroligt busiga katt som numera har tratt rymde sin kos och var borta hela dagen. Fast utan tratt. Det var inte så bra. Mamma var inte sig själv på hela dagen. Hon klandrade sig själv för att ha släppt ut kissen utan tratt när den så vädjande ville ut med sina stora blå ögon. Ja, det var inte bara ögonen som ville ut såklart, utan hela katten.. Hon har ju inte varit ute på ett tag utan tratt eller koppel så hon ville väl känna sig fri kan man tänka.

Mamma befarade dock att det värsta hade hänt. Att hon sprungit till skogs, att hon hade frusit ihjäl sin skadade tass, att en räv hade ätit upp henne, att hon hade fastnat någonstans eller att en grävling hade fört med henne i en mystisk dans.

Så var dock inte fallet. Efter ett tag (ja en hel dag) kommer hon trippandes som om inget hade hänt.

Helskinnad och nöjd.


Nu får hon inte gå ut förrän tassen är helt bra. Jag lovar att mamma håller några ögon på katten nu.

Hela dagen har vart ganska jobbig. Jag har så ont. Det känns typ som halsbränna. Det känns typ som det gjorde på jul. Väldigt jobbigt med andra ord. Det enda jag vill och orkar göra är att sova. Skitsegt. Aj, lala. Lalalala. Man får pigga upp sig med något! Annars går det inte mina vänner. Eller det kanske går, men det är synnerligen svårt. Jag föredrar att vara flummig när jag har ont. Otroligt flummig.

Lalala brukar jag säga då.



För varför ska jag låta det trycka ner mig?

Nu har jag ändrat design. Efter GANSKA mycket möda kan man säga. Det är skitsvårt. Har fortfarande en del små korrigeringar kvar, men ungefär så här hade jag tänkt mig att det skulle se ut.

Från lila, till grönt! Hemma igen.

Vad tycker ni om den?

Alhohahaa! (läs på vinglig utomjordiska) Min hals mår inte bra. Inte alls bra. Fruktansvärt ont gör det idag. Det känns ganska läskigt. Har lite ont i bröstet också (nejnejnej). Lalala, jag har en idé. Frukost heter idén. Jag går och äter frukost.

Idag är det söndag. Imorgon är det måndag. Jag funderar på att säga upp mig från skolan. Men det känns lite omooget. Liksom vad skulle jag göra då? Bli helt pank jaaa. Usch, jag har säkert missat en hel termin på grund av den där sjukdomen. "Sjukdomen". Ja, för ingen vet ju vad det är eller vad den heter.

Jag blir galen. Rätt sur på Gud också. Men jag är fruktansvärt nyfiken. På vad som kommer hända. För han har stora planer för mig. Det är jag säker på. Frågan är bara vad de är. Gaaaah.. Den som lever får se.

Bläddrade i bild-biblioteket och hittade den här. Helt sjukt konstig bild.

Jag ser ut som.. ja vad tycker ni egentligen?

Bord?
Prydnadsvas?
Stol?
Gräshoppa?
Konstig konst?
Vilsen tonåring?

ELLER VAD?

Jag säger då det. Nej, frukost var det.

Jag sitter i mitt kök och snyter mig. Jag är förkyld. Nu är det officiellt. Något som ännu inte är så officiellt är att jag också lyssnar på radio. Fast nu är det ju det.

Mina fötter har mellanlandat i vatten och skum. Det är typ översvämning där. Otroligt skumt.

Jag hade lust att ändra min design, men jag ville inte att någon skulle se den innan den var klar. Så jag gjorde gästlösenord. Nu kommer ingen in. Inte så smart för designen blir inte bra och inte klar. Jag får låsa upp bloggen igen.

Kalsongerna jag köpte förut var för stora. XL. Jag förstår inte riktigt hur jag kunde ta fel. Jag menar, mellan XL och M är det ganska stor skillnad..? Någon måste ha bytt ut dem när jag inte såg. Övertygelsen är ett faktum.

Melonen jag åt förut var inte så god. Jag vet inte om det beror på att jag inte har så mycket till luktsinne just nu. Kan vara så.

Jag borde inte sjunga, men jag gör det ändå. Någon som har samma problem? Jag får mer och mer kass hals för varje dag som går. Usche. Man borde inte få vara förkyld.

Nu ler jag.

Hoj Moshivoj. Jag sitter här nyduschad och ser på Guds tre flickor på svt play. Kristina tipsade mig om det. Bra tips. Det är ganska roligt.

"Vad heter det där som du är.. Ufo?"
"Nej mamma, emo"

David och hans kompis har sprungit runt i hela huset och jagat varandra som galningar och kastat stjärnor på varandra under hysteriska skrattatacker. Brukar inte era syskon också göra det med sina kompisar?


Ja. nu ska jag kolla klart.

Det var en gång en idrottshall
de flesta tyckte den var ball
för det var så snygga mönster
över, på och mellan fönster

Ingen trodde dock att hallen
skulle gå och stuka skallen
En vacker midnattsvinterkväll
blev den arg på sina mjäll

och snubblade.

Som jag brukar säga. Men just nu growlar min mage och

Jag vaknar. Ser mig omkring i huset. För bara några timmar sedan var här fullt av liv. Var är alla? Jag letar överallt. I badrummen. I sovrummen. I varje rum och alla små utrymmen i hela huset, och tillochmed i vår bortglömda dusch som står i tvättstugan. De är borta. Jag hör inte ett enda ljud som tecken på en levande själ.

Det börjar kännas lite kusligt när jag upptäcker att ljusen står kvar på bordet. Är de här ändå? Är jag med i någon slags kurragömma? Nä.. nej så kan det inte vara. Jag går in och sätter på datorn. Ramlar nästan av stolen i ren chock (fast tyvärr sitter jag inte på någon stol) när jag ser att någon har bytt bakgrundsbild. Vad ska det här betyda?! Det blir bara kusligare och kusligare.



Det är som om bakgrundsbilden iakttar mig. Hur kunde de välja just den bilden?! Det är ett mysterium. Ett mysterium är vad det är.

Nu springer massa hästar i hagen också. Jag säger då det. Det måste sanne mig ha hänt något medan jag sov.

Godmorgon alla kamouflerade yllevantar. Idag är det lördag och jag har inte det minsta komplex för mina ben. Tvärtom. Jag har komplex för minusgrader.

Idag ska vi trippa till Göksäter och köpa kalsonger. Jag längtar något oerhört. Fast jag är ganska butter idag. Dels för att jag är förkyld och det är huskveligt jobbigt. Sen är jag lite sur på den där doktorn som sa "Du kanske aldrig kan sluta med kortison. Vissa måste äta medicin hela livet efter sånt här".

 

Han kan ju bara gå och DUSCHA!

Nu ska vi inte gräva ner oss i våra sorger, lets eat some äggost och planera party.

Första räls-raden. Usch vad obekvämt det var.


Dags för överkäken att bli påpälsad. Eller ska man säga pårälsad.


Andra raden på. Ont.

Jag ser på följande bilder och kan bara säga: aj.


Efter jag opererat bort fyra visdomständer. Minns att det gjorde skitont hela tiden. Så mycket som jag öppnade munnen på bilden var det mesta jag kunde då. Jag fick anstränga mig för att få upp den så mycket. Och det gjorde hulliganiskt ont.


ca en vecka efter. Blåmärken säger jag bara. Där kunde jag iallafall öppna munnen lite mer. Det gjorde väldigt ont i huvudet och överallt. Ganska länge.


Jag har faktiskt stått ut med skitmycket. Ni kanske inte tror det, men det har jag. Allt för den där dumma operationen som kanske inte ens blir av.

Min mamma pratade med min kära tandis imorse. Han undrade hur jag orkade. Vara så sjuk i hjärtat blab och ha jobbig tandreglering på det.

Sen pratade de väldigt mycket om käkoperationen. Jag kanske inte kan göra den. Jag kan inte göra den, ifall jag i maj fortfarande äter kortison. Vilket jag troligen gör. Det här är skitsvårt att skriva om. Gosh. Jag vill så gärna. Det är så jobbigt att vara sjuk.

Och frågan.. hur orkar jag? Mitt svar är

Jag orkar inte, det gör jag verkligen inte. Men Jesus gör det åt mig.

Paapa har ställt en pall med ett fågelbord på vårt räcke utanför fönstret. Orsaken är att bordet hade frusit fast i pallen och pallen passade så fint där. Så nu kan man se på fåglar och äta frukost samtidigt. Det gillar mamma. Idag hävdade hon att det satt tre blåmesar på räcket. Jag kollade och fattade inte vad hon menade.

"De är ju GULA!" utropade jag förvirrat.
"Ja men de har som en blå mössa på huvudet" sade den ömma modern till svar.

Då sa jag att de minsann borde heta blåmössor.

Mamma: Tycker du inte om kiwin kan jag äta upp den. Kom igen, smaka nu.
Anna: Men jag är förkyld.
Mamma: Äh, det klarar jag! Du vet jag umgås ju med små giftiga barn hela tiden, mitt immunförsvar är starkt.

Aj aj aj. jag tog precis av mina plåster och hm. Det är helt vitt här under. Undrans vad som har försigått här medan jag vart borta. Eh, eller vart borta och vart borta.. man kan ju inte direkt vara borta från sin hand, hehe. Men det ser väldigt konstigt ut. Och gör faktiskt mer ont än vad det gjorde innan jag tog på plåstrerna.. Effektivt.. Vill du ha ont? Sätt på ett plåster!



Varsågod, en bumsofant.

Jag undrar om min nya mail verkligen funkar. Jag får ju inga mail! Kanske är problemet att ingen vet att jag har en ny mail... Det ska vi snart råda bot på. Min nya mail är anna.turesdotter@gmail.com.

Varsågod att skicka massa mail till mig!

HEMMA!

Och ah, Linda, din idé låter ju superBÄST! Frisk på heltid,

Det kör vi på.

kommer kanske publiceras senare idag. Igår kom Kristina hit och vi utforskade det mesta. Typ källaren och sånt. Hehe. Det var hysteriskt roligt. TIll och med rullstolen började skratta.

Innan vi skulle åka råkade vi dock ut för den bittra kärringen men det var ingen större fara för jag vet hur man ska tas med henne. Sedan fanns inga fler bittra kärringar utan bara fridfulla tanter som kallar en nya smeknamn för varje gång man möts. Igår var det "prinsessan", "gullefjun" och "sockertopp".


GAAH jag  tror jag hör en igenkännbar röst! HOPPAS HOPPAS HOPPAS!


SES SEN!

Detta känns lite suspekt.

Kristina min alldeles egna hulligan är här. Hon ska diska. Jag har fått en supersöt rumskamrat som heter alice. Hon är några år, men jag vet inte hur många. Kanske.. fyra? Eller fem. Hon tror att det är bandet på armen som gör att man får mat här. "Jag får pannkakor för jag har ett sånt här band!"

Jag har inte fått något denna gång. Jag får mat ändå. TRAL. Det ska jag inte säga till henne. Jag lovar. På heder och samvete. Samhavre. Samkorn.

Denna dagen, ett liv. Väcktes ganska oglamouröst av min sköterska efter tio-slaget med orden "Godmorgon, nu får du inte sova mer." Ungefär. Jag gav henne då min bittraste tonårsblick i ett försök att säga väck inte björnen som sover, men hon förstod inte sitt bästa så hon började kräva att jag skulle beställa frukost.

Kvinnan märkte dock ganska snart att det var en dålig idé när jag började growla och få blodtörstig blick. Då sprang hon hals över huvud för att hämta te och mackor att försvara sig. När hon hade kastat allt det där på mig trodde hon att jag var besegrad, men icke. Det behövdes även tre omeletter och en gröttallrik för att jag gurglande skulle förvandlas till den oskyldiga lilla flicka jag är innerst inne och försagt börja beställa frukost.

Precis när jag hade satt mig på första parkett i matsalen (alla andra hade redan ätit) och tagit några tuggor i mackan kom det en mycket mystisk människa med en ytterst suspekt röd korg med allehanda igenkännbara grejer i. Från klinfys. Jag anade snabbt oråd och innan hon hade lagt märke till mig gled jag graciöst in på toaletten och stängde dörren.

Jag lade mitt öra mot dörren och lyssnade uppmärksamt på varje steg hon tog, men plötslig hörde jag min mobiltelefon ringa i rummet bredvid. "Åh nej", tänkte jag men höll huvudet kallt. Jag stod där inne ända tills jag var försäkrad om att hon var borta.

Så med fjärrkontrollen som täckmantel gick jag försiktigt ut och kollade så att kusten verkligen var klar. Det var den. Så började jag på nytt ta några tugggor på min macka. Mina tankar drogs obemärkt till hur trevlight det vore att ha party på sjukhuset.

Jag väcktes snart brutalt av min ringsignal. Det ringde. Igen. Så jag sprang in och svarade. Det var min ömma syster som ville veta hur många hjul en limosin har. Jag förtäljde(hur böja?) detta till henne så hon blev nöjd och sedan kunde jag fortsätta med frukosten.

Då, plötsligt! blev jag överfallen av en biomedicinskt analytiker som ville ha några droppar av mitt kungligt dyra blod. Jag fäktades desperat för att bli av med henne, men hon var starkare, och snart hade hon mig i sitt våld.

Fortsättning följer..(kommenterar ni får ni höra resten)

Fick världens finaste kommentar. Och jag har ingen aning om vem som skrev den. Bara ett "T".

Tack.

Jaaaa. Jag får inte köra rullstol. Jag måste vara stilla hela tiden, fast jag får röra litelitegrann på lilltån ibland. Tur det. ;)

Just nu skulle jag vilja vara hemma och baka en pepparkaka, måla den eller äta upp den. Kanske göra ett jättestort konstverk i akryl. Eller så skulle jag packa upp min väska från lägret, för det hann jag inte innan jag var tvungen att åka hit.

Nu är mitt enda sällskap virknålen, men en vacker dag får ni se på grejer!


Jag funderar på att skriva e3n dikt.

Hej här sitter vi och ser på tv. Rolandz. Fint. Jag och min kära rumskompis Meja. Hon är åtta månader. Så det är mest hennes pappa och jag som kollar. Hanna var här förut. VIlken klippa.



När hon hade gått ringde jag Daniel. För han har ju lovat att köra rullstolsrally med mig. Så då sa jag det: "Nu är jag inlagd så det är bara att komma."

Daniel hade tappat bort sina syskon. Han skulle leta och ta reda på var de var någonstans. Så frågade jag om filmtips. Tipset jag fick var björnbröder 2. Så jag tänkte se på den nu.

Nu har jag ätit lite mannagrynsgröt till kvällsmat, goda tider. Min homie Idah jobbar i natt. Jag har uppdaterat min basefook-status så allt är bra nu.


Hok moshivok!

Whealchair is partey.

Hej alla! Hanna här igen.

Jag har fått äran att meddela er att Anna-bus är på sjukhuset igen och hon hade lite vatten i hjärtat. Hon har blivit lovad att bli pumpad med kortison av någon snäll här sen.

För alla som vill hälsa på är adressen:
Anna Turesdotter
Avd. 23 BLÅ-8:2
*postnummer* NÄL
SVERIGE

Hon blir glad om någon hälsar på för hon har ont och har räknat ut att alla sköterskor kommer vara sura idag och framöver. Det är ju slut på semester, jul, nyår, helg och allt möjligt! Då kan man inte vara glad. Hon är så desperat efter värme att hon kramar sitt gosedjur så den nästan spricker!

Men nu säger jag puss och hejdå för den här gången. Vi kanske ses snart igen. (vänd på bladet när du hör signalen xD)

Nyårslägret 2009- 2010 i mitt ♥

Idag gick jag upp halv ett, mot min vilja. Dagen har jag spenderat till att se på film, blogga och ingenting. Pyamasen byttes aldrig ut, så här sitter jag nu, sju timmar senare, men samma kläder jag vaknade i. Det är inte lönt att byta om för jag ska sova snart igen.

Jag är så fruktansvärt trött. Smärtan har tagit bort min aptit och energi. Det är så hemskt att äta. fulliganiskt jobbigt. Jag tycker minsann att det räcker med en skottsäker proviva till kvällsmat, men det tycker inte mamma. Maten fastnar i rälsen, sticker i munnen och förökar sig på tallriken, det är så jobbigt.


"Lift your eyes to heaven.. there is freedom."

Gud kommer att ta mig från det här. Det handlar om tid säger Han. När det är dags kommer Han att hela mig. Jag önskar bara att det var dags nu. Eller att jag visste när. För alla vet ju hur Guds tidsuppfattning är. Väldigt konstig. JAAA, jättekul om jag blir frisk dagen innan jag dör när jag är 90 år.

Tålamod Anna, TÅLAMOD.

På väg till vår möteshall genom Kungälv city. Jag tyckte alltid det var så svårt att stanna vid rödljuset av någon anledning. Höll faktiskt på att bli påkörd några gånger.



Vackra träd fanns överallt- jag blev galen.



På första spårundervisningen träffade jag dessa goa människor! De var med som ledare, helt sjukt. Jag hänger inte med i utvecklingen. :) (Notera Annas snygga star-wars-tröja.) Anna bjöd alla på m&m-godis fast man fick inte ha det egentligen. Så, var det någon som dog av det så kan ni gå till Anna och klaga..



Efter mötet fick jag sällskap med två kära homies från Nässjö.

Natten var jobbig. Det gick inte att sova för smärtan. Det var väldigt jobbigt. Det är jobbigt, trots tusen mediciner. Fick gå upp och mamma tillät mig se på film. Det har jag aldrig förut fått  göra på natten för henne. Vilken grej att jag lånat "Hjälp jag är en fisk", "Landet för längesedan(Lillefot)" och "skönheten och odjuret" av Ingrid. Verkligen bra. Tack Ingrid.

Vill så gärna träffa Hanna idag men är rädd att jag måste säga nej till det. Jag mår skit i hela kroppen och det är skit.


Jag vill ha akrylfärger. När jag målar går jag in i en värld och glömmer att runtomkring. Någon som vet var man kan köpa bra färger billigt?


Jag fick en palett av hanna i julklapp. Nu kan jag slänga dessa.

Obeskrivlig smärta väcker mig och kväver mitt lugn. Jag vaknar, jag har inget val. Det sliter, det drar, det värker i mitt hjärta. Smärta plågar mig, jag vänder och vrider men det blir värre.

Andas. Andas, påminner jag mig. Jag måste andas. Något jag lärt mig av smärtorna för länge sedan. Det gäller att andas, men inte djupt. Att andas djupt vore som att frivilligt lägga sig i en köttmixer. Ändå måste jag göra det. Då och då. Jag blundar hårt medan jag andas och försöker inbilla mig att jag är i framtiden.

Jag är i framtiden. Jag är där nu. Jag står och minns hur ont det gjorde. Jag ser tillbaka på hur smärtan plågade mig. Hur jag låg där i sängen och skrek och kved. Men nu, när jag står där, har jag inte ont. Min kropp är befriad. En vacker dag ska jag inte ha ont.

Jag vänder mig i sängen igen. Kan inte låta bli att kvida i panik när det blir som mest. Tomma tankar far omkring i mitt huvud. Jag tänker egentligen inte. Det är bara panik. Jag frågar mig själv vad jag ska göra. Jag måste göra något, men jag kan inte. En tydlig smärta drar sig upp och börjar pulsera på halsen. Nu är det snart outhärdligt.

Jag måste ställa mig upp. Jag måste gå, jag måste gå, gå, gå. Jag måste gå, fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Igen och igen. Jag vill inte gå. Det gör ont. Det gör för ont. Jag vill inte sitta, inte ligga, inte någonting. Jag är tvungen att göra någonting, men jag vill inte. Jag orkar inte, men jag är tvungen. Det finns inget sätt att ta bort plågan.

"Snälla... sluta." Sluta sluta. Jag upprepar det som om det vore ett mantra. Mamma ger mig en varm kudde och ipren men sen kan hon inte göra mer. Jag säger åt henne att gå. Allt är obekvämt och ansträngande. Alla frågor, alla ord. Jag får panik igen. Det gör ont. Jag vill vråla. Alla sover, jag kan inte skrika. Någon sticker i mig med en nål, bankar på min rygg, ilar i mitt hjärta. Någon gör uppror därinne. Någon gör allt den kan för att jag ska ha ont.

Gud. Pappa. Det enda jag kan göra är att gå till honom. Jag går dit. Jag är där. Han håller mig i sin famn och vaggar mig. Jag glömmer bort att jag har panik. Jag kan stå ut. Jag vaggas. Han tröstar mig.

Återigen kan jag slumra.

Mamma: David, du kanske ska ta en tur till spegeln innan du börjar diabola.
David: Nej nej, det ska va så.
Mamma: David.. du har massa blåbär runt munnen. Särskilt den vänstra mungipan.
David: Men jag ska duscha sen!

Mamma suckar

David: Det är nya modet fattar du väl.

Jag kommer hem imorgon. Med andra ord; snart kommer troligtvis en blogg-bomb.

Här har vi en bild på den omtalade älsklingen..

Sitter här och suger på en lakris. Har precis gjort världens modigaste grej. Jag darrar fortfarande.




Öppen scen. Jag anmälde mig. Jag sjöng en sång jag skrivit. Det gick inte som planerat. Jag hade glömt att skriva upp ackorden, så när jag hade börjat spela kom jag på att jag inte kunde fortsätta. JAG MÅSTE HA ACKORDEN

Så jag fick helt sonika säga till den stora hungriga publiken som var inträngd i cafeét att jag hade glömt att skriva upp ackorden. De jublade skrattande så till den grad att jag nära på inte hörde mina tankar. Som tur var gjorde jag det och bad om en penna. Det fick jag och kunde då lista ut vad det var för ackord med hjälp av pianot. Det tog en stund men publiken var lika glada för det.

Sedan kunde jag äntligen sjunga min lilla sång. Det gick bra tror jag! FÖr jag fick väldigt många applåder och värsta hejarklacken, skitkul. Men såklart var det inte min förtjänst att det gick så bra. Den äran lämnar jag till

the one and only- Gud!

Juste, pedalen funkade inte heller, och det tyckte dom var roligt.

Det kanske inte låter så biffigt att gå upp på scen och sjunga en sång men det är verkligen stort för en som är så blyg som jag är. Eller var. För denna bruden behärskar ju detta nu, yeah.

Anna fixar.


(Det var en kille på lägret som skänkte pengar till kiosken för att alla skulle få ta gratis godis. Gulligt va? Thank you candyman höhö.)