solflingan ♥

I måndags började jag få ont i högra lungan, och det blev värre mot kvällen. Jag fick ta smärtstillande för att kunna sova, och vaknade gång på gång av att jag hade ont. Vid två på natten gick jag upp och var tvungen att ta mer piller för att det gjorde så ont. Så "sov" jag lite till, men vid fyra stod jag inte ut längre. Jag frågade mamma vad jag skulle göra och hon sa att jag skulle ta voltaren. Så jag gick ner och tänkte göra det men blev helt yr och illamående av smärtan så jag var tvungen att lägga mig ner på golvet. Det var verkilgen hemskt. Trots att mamma var där och försökte hjälpa mig.

Vi kom iallafall iväg till sjukhuset. Fast där hade det blivit något fel med informationen, så vi fick vänta i ett rum tills klockan var ett. Jag hade såå ont hela tiden.

utsikten från fönstret..
så här såg jag ut där jag låg och väntade

Det är svårt att beskriva hur det kändes, men varje gång jag försökte andas lite djupare högg det liksom till i lungan av onthet. Och det gjorde verkligen ont hela tiden.

Jag fick göra EKG, ultraljud, lämna blod och allt som dom gör när dom undersöker. Men allt såg jättefint och bra ut. Läkaren var på väg att skicka hem oss. Det enda jag kunde tänka var: "Om jag har så här ont måste det väl vara något som är fel?!" Det brast för mig, för tanken på att åka hem när jag hade så ont var orimlig.

Till slut sa han att de kunde lägga in mig för observation under natten. Då kände jag mig lite bättre till mods. Jag kördes in på avdelningen i rullstol, och gissa vem det var jag såg först?! :D Min favvis-sköteska! :) Jag blev glad, för jag hade liksom funderat på om hon skulle vara där när jag kom dit. Hon är alltid den som skojar med en och har massa rävar bakom öronen, hihi. Vi har så roligt ihop tycker jag. Det var så skönt att komma in till avdelningen och få krama de goa sköteskorna man kände igen.

Jag var ju heelt trött då alltså, det enda jag ville var typ att sova. Fast samtidigt så kunde jag inte ligga ner för att det gjorde så ont. Och jag hade feber så det förvärrade väl det hela lite. Jag var tvungen att göra ett till blodprov, men denna gången satte dom dit en kanyl så jag skulle slippa bli stucken fler gånger. Jag fick ett gosedjur för att jag var så duktig. :P Jag är värsta barnet när det gäller sånt, TÅL inte blodprov! Jag måste övertalas varje gång innan det går. Eller liksom övertala mig själv att jag klarar det, det är verkligen en tröskel att komma över, every time.

Men men, denna gången fick jag ligga på 8an 1 och dela rum med en liten fyraårig tjej. Hon hade feber och var väldigt svag så hon sov nästan hela tiden. Söt, och så liten i den stora sängen.



Vi gick förbi lekterapin på dagen när dom hade öppet, och då fick jag låna ett nintendo ds så att jag hade något att göra medan jag väntade. Det kom till nytta på kvällen när jag låg och inte kunde sova. Jag spelade mest tetris :P

Och fyyy vad jobbigt det var på natten.. det gjorde så ont.. jag kunde inte sova så mycket och vid tre ringde jag på larmet och sa att nu fixar jag inte det här mer. Jag fick alvedon och gick upp till dagrummet och såg på tv. Efter några timmar orkade jag inte ligga där och ha ont längre så jag började vandra fram och tillbaka på avdelningen. Det var bättre än att ligga ner iaf. Usch usch det gjorde sketont och jag önskade att någon skulle skjuta mig eller nåt (fast nu efteråt är jag ganska glad att ingen gjorde det:P).

Pratade med en sköteska och hon frågade om jag inte skulle försöka sova lite, men det var verkligen helt omöjligt outhärdligt. Sen spydde jag. Men timmarna gick och det blev morgon till slut. Fick äta frukost och ge lite blod från min kanyl. Eller lite och lite, två rör :P Och, tack och lov, jag fick duscha! Det var sååååå skönt och smärtstillande med varmt vatten!! Jag ville stanna där hela dagen :P Väldigt härligt att få slippa ha ont en stund.

Sen bar det av till lekterapin :) Det var kul att gå dit igen.. Jag spelade lite på deras piano men sedan började jag måla med akryl. Fast jag hann inte göra det så länge för snart var det lunchdags och alla skulle tillbaka till avdelningen. Efter maten kunde jag sova lite och det var så skönt. Precis när jag hade kommit tillbaka till lekterapin och börjat måla igen ringde dom från avdelningen och sa att jag skulle göra ultraljud. Baah:P Men min favvosköterska kom och hämtade mig, så vi körde lite rullstols-rally dit. ;)

När jag kom tillbaka var det typ ingen tid kvar innan dom skulle stänga så jag tog med mig målargrejerna till rummet. Sen gick vi till bibblan och jag lånade bl.a. en film.

Läkaren kom och pratade med oss och sa att värdena hade blivit sämre och att det var vatten runt hjärtat. Jag fick medicin. Kände mig bättre på kvällen :) Då var jag så pigg att jag kunde busa med min rumskompis och hennes syster, det var kul. Vi såg på film och höll på.

Jag sov gott den natten! Helt skönt att kunna ligga ner utan att ha så ont. Den första som kommer in till en på morgonen frågar hur man sovit, sen vet helt plötsligt alla det! Magi.. ;)

jappjapp så gick dagen, minns inte så mycket vad jag gjorde förutom på lekterapin. Jag började virka en sjal. Den var klar dagen efter. Det onda i kroppen började tyna bort. Dagen efter kom mamma och hälsade på mig lite, men jag klarade mig bra själv (låg mest och vilade) så hon kunde åka hem igen.



glasssss...

flätade lite också..



Man känner sig lite som en ölhävare med ett sånt stort glas xD

"när du hör det här ljudet, är det dags att vända blad."
Nostalgi alltså!

När jag fick åka hem på lördag kväll pratade vi med doktorn. Minns inte så mycket vad han sa men tydligen hade vattnet runt hjärtat varit hela 6 millimeter som mest denna gången, och det var mer än vad det varit tidigare. :O

Asså jag tycker sånt här är läskigt och svårt att förstå. Jag har frågat hur många gånger som helst, men jag är fortfarande inte på det klara med vad det är jag haft egentligen. Gah! Menmen, en dag kommer jag väl fatta hoppas jag.

Höhö, GRATTIS till er som orkat läsa allt! (;