nagpije
I morse hände något märkligt. Först var jag i väldigt dålig tid. Sen helt plötsligt var jag i bra tid. Men sen så blev det helt utan vidare dålig tid igen. Så jag fick bråttom. Jag tror det är en tumregel; har man först varit i dålig tid kan man inte bli i bra tid bara sådär. Det var säkert en hägring. Dom är så luriga alltså.
Men iallafall började jag springa runt 'hurry hurry och släcka lampor eller något annat onödigt. Jag gör alltid något onödigt när jag är stressad. fast släcka lampor är inte onödigt. Men ändå. När jag hade packat ihop allting så kände jag verkligen att jag var i sista minuten, så jag bara rusade ut och hoppade på cykeln och försökte trampa iväg så fort jag kunde.
Jag böjde ner huvudet i racerställning mot styret, ni vet sådär man ser elitcyklare göra, knep ihop munnen och trampade för kung och fosterland.
Och till er som har spelat "Pettson och Findus, mucklornas värld", kan jag tänka mig att jag såg ut ungefär som Krocka, Panga och Trilla. Ni vet när dom springer så ser dom ju väldigt ansträngda och mystiska ut.
Jag kom ner precis när bussen gick förbi den stora dungen bredvid vägen. Eller jag var inte direkt nere, jag var på cykeln i backen. Så då fick jag ringa pappa som kom och skjutsade mig till nästa buss i Henån. Så den sitter jag på nu. Tur att man börjar prick 9 och inte halv 8 som alla andra dagar.
När jag skulle gå på bussen såg jag en man med en svart T-shirt där det stod: I'm not dead yet. Det tyckte jag var roligt. En sån upproriskt tröja. Visst att han var lite skrynklig och lönnfet, men jag hade ju inte anklagat honom för att vara en döing. Men okej.
Såhär såg den ut dårå.
Nu är jag snart framme. Jag har laddat upp idag med sparkcykel och linser i ögona, för jag ska till Danny. Danny the dentist.
Jag kommer inte hinna i tid till engelskan, crap, idag när vi ska se på film och altl. Men mors!
