mamma..
Jag hade ätit frukost och skulle precis gå hemifrån, men så slog det mig plötsligt. "Mamma, jag älskar dig!" Jag stannade upp och kände plötsligt hur alla känslor bara flödade fram. "Mamma, jag tror jag kommer börja gråta. MAMMAA!!" Tårarna började falla och jag blev alldeles förbluffad. Inte normalt. Jag är ingen blödig människa.
Jag kände mig som en treåring som blir lämnad på dagis. Min haka darrade och tårarna bara rann. Så där stod jag, i armarna på en lika förvånad mamma som tröstade mig medan jag grät som ett barn. Och jag kände mig som ett barn. Jag hade den där känslan ni vet, att så länge mamma är nära mig kan inget hända. Jag vill bara vara hos henne. Allt blir bra, bara jag får vara hos mamma. Mamma..
Helt sjukt att det kan slå en bara sådär. Måste vara flera år sedan jag hade sån separationsångest alltså.
Jag kände mig som en treåring som blir lämnad på dagis. Min haka darrade och tårarna bara rann. Så där stod jag, i armarna på en lika förvånad mamma som tröstade mig medan jag grät som ett barn. Och jag kände mig som ett barn. Jag hade den där känslan ni vet, att så länge mamma är nära mig kan inget hända. Jag vill bara vara hos henne. Allt blir bra, bara jag får vara hos mamma. Mamma..
Helt sjukt att det kan slå en bara sådär. Måste vara flera år sedan jag hade sån separationsångest alltså.
Kommentarer
Postat av: syrran
Fin :-)
Trackback
