Hej kära läsare! En vacker dag som denna kan man inte göra annat än att sitta i sin fina sovsal med orange väggar och snygga informationslappar om vad färgerna heter på engelska. MAn lär sig något nytt varje dag. Idag har jag lärt mig att det blir väldigt snyggt om man städar. Även att man blir pigg när man har sovit. Det är väl underbart?

Om en halvtimma ska jag på seminarium, det blir lek för hela slanten. Roligt skulle jag tro. Nu kanske ni tror att jag är ironisk för att jag inte använder utropstecken, men jag gillar inte att använda dem för mycket. Jag sparar hellre och använder dem som en sprakande raket vid bra tillfällen. Det är så utopstecken ska användas. Tycker jag!

Frågan är vad det är för lekar. Hm. Jag gillar ju att leka fartiga lekar men det gör ju inte hjärtat mitt. Så om det blir någon sån får jag väl titta på, och coacha dom. De behöver säkert lite coaching.

Mina nya fina batterier ligger på laddning. Kristina köpte dem och en laddare till mig. Hon är en kapitaliskt fin hulligan.

Men jag har inga batterier så det blir inga kort. Vi kan ta det nästa år! Ja vilken bra ide. Nu har folk vbörjat göra sig i ordning för feesten ikväll. Jag vet inte om jag ska. Eventuellt klär jag ut mig till en marsipantårta. Jag köpte en bra skiva igår. Eller jag tror den är bra, för han som sjöng på mötet är på skivan. Och han sjöng bra.

Det känns inte som jag skriver lika snygga blogginlägg som förr. Jag kanske är lite trött. Igår fick jag ett UNDERBART bilshampoo och jag bara känner hur jag älskar det. Kan inte vara ifrån det en enda minut så jag har med mig det i väskan som jag ALLTID  finns vid min sida. Jag tar upp det ibland och luktar på det för att känna mig trygg. Bilshampoo är livet. Jag älskar mitt bilshampoo. Flaskan är perfekt på alla sätt, jag kan förklara. Den är bildskön, mjuk, varm, vacker, väldoftande och alldeles, alldeles underbar.


Nu: seminarium.

Anna Hansson är en bra vän. punkt.

På lägret nu! FÖrst trodde jag inte det skulle bli alls bra men sen träffade jag folk jag kände och nu är jag övertygad om att detta ska bli bra. Bra bra bra. Vår gruppledare är bra. Hon är jättemysig. Några nya mysiga människor har jag också träffat, gamla också förstås men de är inte lika mysiga.. NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ nu skojade jag. Alla människor jag känner är mysiga. Man blir väl som man umgås, höhö. ; D

Denna skolan där vi bor är ungefär som en laburint, fast man börjar känna igen sig lite.. Nu har jag iallafall hittat till rummet ca 4 gånger! Jag är stolt!

Det är väldigt kallt här och vi måste gå ganska långt till hallen där alla möten är.. Genom halva stan ungefär! Det är ju fantastiskt trevligt, tycker ni inte? Frisk luft och motion, därtill massa trevliga människor som ska till samma ställe. Så man har nästan garanterat någon att prata med.



Nej nu tror jag minsann det är dags att gå och lägga sig. Så jag vaknar imorgon, redo för en ny fantastisk dag! Undrar vad som ska hända.. Ja det får jag väl se om jag sover hehe. Om jag inte sover då, får jag se det ändå? Hmm..

Ojoj nu måste jag släcka. Godnatt!

Sjukt stressad. Ska bara säga: Packa är som att spela memory. Och jag är dålig på memory. Men det känns ändå som det gått hyfsat bra. Nu gäller det bara att komma ihåg var man la alla grejer när man ska ha dem på lägret.. Å jaja. Det var nåt mer jag skulle skriva men jag hinner inte tänka efter.

Hoj moshivoj!

Ojojoj. Två bärbara tjejer byggde snögrotta sent på natten. Resultat: Mycket snack lite verkstad eller hur man nu ska säga. Vi rimmade en del. *harkel* Filmade inte så mycket, och alla vet ju att det blir mycket bättre när man inte filmar än när man gör det. hahaha hoho ahhhh (med inbyggt knarr) xD


Vad jag säger(tror jag):

Här sitter jag i svinestia
Då jag känner mössan klia
arg av vredens hat och lågor
kastar jag iväg dås plågor
Och den fastnar lugnt, men sprött
hoppas den inte blev stött
jag måste gå och kika efter
så att den inte tar mig lefter


Skratta ni, men låt mig förtälja: det är icke lätt att improvisera i nattens famlande snö.


Ganska mycket oplanerade och roliga saker sades denna kväll, eller får jag säga natt.

En vacker vinterdag flyttade vi vårt kära piano till främmande jaktmarker.. Eller främmande och främmande. En liten liten del av högra delen av pianot kanske hade gluttat lite ut och dagdrömt om att få stå där. Men nu gjorde vi slag i saken, FLYTTA PIANOT!



Så då gjorde vi det. Först ansåg några människor det viktigt att städa och damma bort minsta lilla damm överallt. I och för sig hade de nästan typ gjort det men tydligen fanns mer damm att utrota.

I nästa sekund kände pianot att hjärtat tog ett lyckoskutt. Nu äntligen skulle det bli lite förändring häromkring. Visst var pianot van vid förändring (jag menar, man går ju regelbundet dit och fyller på noter, pärmar och diverse så den inte ska känna sig så ensam) men nu. Skulle det hända något stort.


Vi drog och slet och dorg.. särskilt jag kämpade så att tungan blev blå.

Vill ni se hur det blev så får ni komma hit! (jag orkar inte ta kort och lägga upp)

Här kommer jag. Jag är snabb därför låter det wom wom. Det går så snabbt så man hinner inte ens med det andra o:et i woom. Alltså blir det wom. Jag har racerpackat perfekt och nu är det inte så mycket kvar. Min storasyster är expert på att organisera har jag märkt. Hon är ju bra på allt men detta upptäckte jag särskilt nu när jag skulle packa. Braa va?

Extra trevligt är det att ha henne i diverse lådor och små utrymmen. Lite som en man i byrån. ;)


Jajjamen, systern hjälpte mig även häromdagen när vi städade... på ett hemligt ställe.

Perfoa lalala. Jag funderade på ifall man skulle ta lite hårnålar i beredskap också kanske. Hoppas hoppas hoppas att det är någon (förutom jag) som vill ha en liten nyårsfrilla.. Bra hår är ju också ett krav förstås. Men det hittar jag nog säkert. Gosh jag kanske inte hittar någon kompis ALLS! Hoppas hoppas hoppas även att det här blir bra. Jag är sharknervioso.

Packa är ett bra sätt att förebygga detta. Och sova och sådär. Sen är det upp till lägret faktiskt. Och Gud förstås. Och ifall han får bestämma tror jag inte att det blir ett dåligt läger. Inga problem. Ooooch Där! Kan jag pusta ut. (med kommentator-röst) Woho!

MEn man kan ju inte låta bli attt vara lite nervös. Och det blir värre om man pratar om det. Eller skriver. SÅ varför gör jag nu detta? Ljuva mysterium.

Vi blåste upp min nya fina madrass förut, jag fick den i julklappus. Martin och jag fick varsin pump och luftmadrass. Vi som skulle på nyårsläger. Gött. Madrasser på läger och liknande tillställningar brukar inte vara alltför bekväma eftersom det inte är det man planerar i första taget. Så nu slapp vi att planera, våra föräldrar gjorde det åt oss istället. Hohoho!

Förra året sov martin i och för sej på ett fantastiskt bekvämt liggunderlag cirka en centimeter. Men jag tror nog ändå att han blev glad för detta nya.. Själv sov man i en 90-säng med fjädring och duntäcke så för mig känns det underbart att äntligen få något rejält och bra att ligga på!



Jag har precis snott några minuter av herr tid så därför kanske jag skulle blogga lite.. Blogga igen allt som jag inte hunnit med? Ja aaaaa.

Syrr & Cam in action på vår fantastiska backe.

Barbro är en snöig kvinna.

Barbro är en stark kvinna.

Barbro är en fotografisk kvinna. Kristina är också lite fotografisk men mest pratar hon i telefon med Pia samtidigt som hon i ren eufori klämmer sina vantar under armen.


Barbro och Anders är en härlig blandning. En våghalsig sådan!

Kristina: Kan man tänka sig att ni har glömt någonting nu?
Barbro: Ja det kan man tänka sig! (med övertygad, trött röst och en aning situationskomik)

Hallo hallå. Nu har vi varit ute i snön med några hulliganer som vi känner. Vi konstruerade en bana med startgrop(fast det var snarare ett gupp men vi vet inte vad vi ska kalla det, förslag mottages gärna) och några pucklar. Så nu har vi transformerat vår skidbacke till en kamel.



Här ser vi (inte) hur David bävar inför landnigen. Vi kan även se månen. Alltså kan man nästan kalla det en månlandning.


Här är Ivve och Jone som hade enorm skicklighet på att åka två stycken på den otroligt hala surfbrädan. (jag kunde inte ens hålla mig fast själv) det gick sjukt snabbt även fast det inte syns på bilden.


Käre Barbro försöker få några moment caps

Nu kära hulliganer och mushrooms, vi ska koka soppa! Eller något sånt.. Äsch att jag inte har lagt upp bilderna från häromdagarna än, men det får jag väl göra nästa år..

På tisdag åker jag iväg och då blir det bloggpaus! För datorn vågar jag inte ta med.. Får se hur mycket jag bloggar innan dess. Men nu är det som sagt matlagningsdags.

Hej!

Mat sova och sen blire morgon. Hope it will be great!

Har så mycket att berätta om men man kan inte göra det nu när man planerar tiden som jag. Alltså man kan inte göra det just nu för man har inte tid. Du förstår, jag har tid. Men inte tid att sitta vid datorn.. typ.


(konstigt nog har man tid att lägga upp en bild)



Från min fotsnöpromenad den 21:e

Min lillebror är galen. Nog om det.

Hej godmorgon tjingeling. Jag har mycket att göra idag. Fast jag ska nog inte göra det. För vi ska till mormor. Det är förmodligen lika bra, för då KAN jag inte stressa upp mig inför något jag borde göra hemma. Eller kan och kan. Men jag kan inte ha kval för att jag inte gör det jag borde gjort hemma. Jag är ju hos mormor för Sören.

Min mormor är bäst.

Något jag faktiskt ska göra innan vi åker är att ringa till credo och förtälja att jag är laktosfri. Och andra nödvändLigheter. Lalalal.

GohohAha jag kanske itne för följa med bara för därför eller så blir jag sjuk eller så börjar alla hatas mig eller så paffar någon min luftmadrass eller så blir jag så tjock att jag itne kan gå utan måste rulla eller så får jag vattkoppar och kokomplex..



Nej, jag är inte nervös, nej, VARFÖR trodde du det?

Plåga mig inte, i natt.

Jag må säga att det är inte helt lätt att ha en flytande blogg när man hela tiden måste hävda sin rätt att ha tillgång till datorn. Hela familjen är hemma och ALLA är helt galna i denna manick! Jag lovar, de är som brunstiga tjurar! Det är snes-spel hit och dit, facebook, mailkollande och chatterier så man kan bli snurrig av mindre. Alla sidor på internet liksom drar åt sig pappa och mina syskon och försöker absorbera dem. Särskilt reseplaneraren och Sj.se är väldigt hämdlystna. För att inte tala om Swedbank.

Så ni ska då vara glada för varje minut jag lyckas skriva här på min lilla sida för ni ska sannerligen veta att jag har kämpat.. knuffats.. med kniven i mun har jag svettandes släpat mig fram den sista biten, genom berg av muskler, sjöar av blod, oceaner av svett och över försvarsattackerare till syskon. Här försöker jag hålla mig kvar medan mina fingrar sakta glider ifrån tangentbordet, mina ben dras allt längre och längre bort.. trycket på min känsliga nerv blir allt outhärdligare men ännu är mina händer fast beslutna att avsluta detta inlägg..

Anna.. Hon är stark.. och uthållig. Hon är modig.. sanningslysten och god. Hennes spruckna fötter är som grundpelare varpå kärleken vilar.. hon är vacker och otroligt bedå.. *harkel* Nämen hej!

Min pappa sitter bakom mig i vardagsrummet och frossar i sig nötter, verkligen glufsar. Han hinner knappt knäcka dem förrän de är uppglufsade. Uh.. Om det är något jag ryser av.. så är det det här *uhuhuhuuhhu* JAG MÅSTE GÅ HÄRIFRÅN!!1! Gaaaaaaah nu blir jag riktigt galen hejdå

Det är ingen hejd på eländet. Dessutom har jag pappa-stajl på mössan.. :/ (alldeles för högt upp)

Kristina sa åt mig att göra det för att jag skulle ha någonting att skriva på min blogg sen. För hon vet, hon vet grejer. Som till exempel att jag aldrig har någon aning om vad jag ska skriva på min blogg.

Fast nu hade jag det. Det kändes otroligt tryggt och förtroende ingivande att gå till datorn och VETA vad man ska skriva på sin blogg. "Jag har slaktat en bifftomat." Kan det bli enklare än så liksom?



Den var stor och bloodig. (med dramatisk spökhistorie-berättar-röst)

Hej! Vi ska ut i snön!

Åååh hela familjen ser på NARNIA och det är då sanne mig en bra film. Så bra att jag inte har råd att kolla på tangentbgordet medan jag skriver. Nu kröns Lucy av Mr Tumnus.

Once a king or Queen of Narnia, always a king or queen.

På morgonkvisten händer det spännande saker.

Frukosten är framdukad i all sin prakt. Gröten far in och ut i micron, två systrar kivas om sockret men ingen vill ha kanel. Heter man Anna får man bara risgrynsgröt eller potatismos. Hela tiden. David häller mjölk på en sovande pappa som vaknar och minst sagt grymtar till.

Martin har inte vaknat och alla har vart på julotta förutom de två minsta barnen som fridfullt låg i sina sängar och snufsade. Kristina och David har gjort om köket halvt till verkstad, och pysslar nu koncentrerat med sina träugglor och drakar, då Anna klagar: "Det känns som jag äter trä!" medan hon ilsket hytter med sin toast. Nu undrar mamma var sockret är någonstans men det har Anna gömt i en mugg som hon har i tryggt förvar bakom sin laktosfria mjölk. Ifall Kristina inte ser på kan hon ta fram den.

Man kan höra från stegen i trappan att Martin har vaknat, och snart kommer han med sin morgon-gröt-röst in i köket och börjar ta för sig. Ingen småsinthet här inte. Diskussioner börjar ta form. En handlar om hur många tennisbollar, hyenor och ambivalenta affärsmän David kommer kunna bära någon gång nästa år när han har blivit biff. En annan handlar om huruvida sill luktar illa eller inte. Pappa argumenterar mot, Anna argumenterar för.

Så kommer meningen som sakta sprider en dallrande stämning i luften. "Vad säger du David, ska vi montera upp massagebänken så jag kan massera dig?" Detta vill så klart David och andra ivriga röster börjar ivrigt prata om gratis massage. Kristina säger att hon säkert kan massera alla men så plötsligt får hon något svart i blicken.

"Anna, går du på kortison?"

Så minns jag inget mer.. Nej jag bara skojar. Tydligen (enligt hennes relativt nya men ändå mycket sannolikt trovärdiga sjukgymnastkunskaper) får man inte massera någon med kortison i kroppen. Inte ens om det bara är lite lite lite lite liiiiiiite kortison. Detta försäkrade jag mig om, men, som en blixt från en klar himmel får jag en briljant idé. "Du kan taktila mig!" Det tyckte hon också var en bra idé! Så inom en snar framtid stundar taktil massage.

Klockan tickar och plötsligt kommer Anna med sitt nya diadem. Det är en stor röd ros på sidan. "Visst ser det inte riktigt bra ut?" suckar hon smått bekymrad. "Jo det gör det väl visst. Vad är problemet?" frågar Kristina.

Men det skulle hon inte ha frågat för ur Annas mun kommer alla möjliga estetiska tankegångar och Kristina blir alldeles yr. Till slut förstår hon dock vad det är frågan om och håller med, alternativt låtsas förstå för att kunna fortsätta med träbygget hon tillsammans med sin lillebror fingrar med.

Martin står dock troget kvar och lyssnar på Annas filosoferingar, åtminstone emellanåt. Som i en dimma sitter han och ser på syskonen som kämpar i trä då hans tankar avbryts. "Erkänn att det är en viss likhet?!" Anna står leende och väntar på svar.

"Va?"
"Men, visst ser jag ut som en marsipantårta?"

Då ser Martin att Anna satt diademet så att rosen är mitt på huvudet, hon är faktiskt slående lik en marsipantårta. Inte grön i ansiktet eller så, men vem bryr sig. Inte denna storebror i alla fall.

Anna ställer sig framför tv:n och undersöker vad mamma ser på. Det är någon slags julkonsert på ett ställe som heter.. cirkus? "Ursäkta meee-eeej, det ser verkligen inte ut som en cirkus." tänker hon. Väldigt glamouröst och inte något tält så långt ögat når. Orkester finns också, och även den är fruktansvärt snajsig. Men jaja.

Massa kända artister poppar upp en efter en och ska sjunga varsin sång, jajaja.

Nu kommer på att hon undrar hur hennes leggings ser ut från andra hållet, för de KÄNNS ju inte samma från olika håll, borde de inte då också SE olika ut från olika håll? "Jag måste titta efter." så Anna sträcker helt sonika upp benet och försöker kolla. Det är ganska svårt, inser hon vinglande på ett ben men är inte den som ger upp i första taget. Problemet är att det nu har samlat sig en skock tv-nyfikna människor och denna ganska stora flicka (vi räknar med att hon har ett ben som är överallt) står ivägen för alla som vill se på Amy Diamond, men det fattar hon inte förrän alla börjar gorma att hon ska flytta på sig.

Flickan blir förnärmad.

Sedan kommer det en artist mamma märkeligen tycker om, för hon utbrister "Oooh jaa, mm" och de andra nickar gillande. Kvinnan börjar med sin fylliga röst sjunga "så många människor omkring mig, utan varken mening eller mål.." och den som är först med att sucka är Martin. "NÄÄEÖHJ." säger han och går ut ur vardagsrummet. Vi andra orkar inte flytta på oss så vi sitter kvar och lyssnar. Även fast det är en ganska kass låt lyfter den vackra rösten upp sången markant.

Anna får en tanke. "När jag sjunger inför publik tänker jag aldrig välja en låt som alla känner igen, för då har de ju redan massa förutfattade meningar om den." Kristina och mamma tycker detta var fantastiskt vackert sagt och båda blir rörda till tårar. När de som bäst torkar sig med bordsduken och varandras kläder (det var mycket tårar så duken räckte inte till) upptäcker de att låten är slut.

Resten av dagen innan halv tre vet inte Anna inte så mycket om, eftersom hon under den tiden var i sitt rum och dejtade sin kudde. När hon sedan kom ner i en mycket tragisk uppsyn (underbettet hade fastnat i en ergonomisk ställning) började alla bröder klappa hennes ben. Varför kan man mycket oklanderligt fråga om man inte sett hennes ben. De är röda och av sammet. Ja inte själva benen utan det som klär benen.

Maten kom och gick, ännu en familjär middag for förbi våra fötter. Och händer. Eh, ja.. magar också såklart och allt annat som tillhör våra storartade kroppar. När vi som bäst smälter maten och börjar fundera på att duka av tar Kristina upp två paket choklad och börjar sin redogörelse.

"Det här är plopp och det här är center.." säger hon självsäkert och alla inser i sina fromma hjärtan att det här kommer ta en stund. Vi får veta det mesta om dessa två chokladsorter, inklusive emulgeringsmedel, fettprocent, smakaromer och även hur man ska gå till väga vid förtäringen. Förtroendet till PLOPP invigs i Annas lilla hjärta.

Ja. Ni såg rätt. Anna har önskat er en god jul. Ta vara på den :)

Frukost med hela familjen är mysigt. Vi pratar om det mesta och särskilt om Tage som cyklar förbi vårt fönster i snön. Han har (som alla andra morgnar i världshistorien) träskor på sina barfota fötter när han far för att hämta posten. Sånt blir man glad av. När det är som det brukar. Som det ska vara.



Jag går upp och letar efter en trashank då jag plötsligt får höra ett ljud som låter ungefär: "dododododo." Jag gissar att det kommer från syrrans mobil och bär ner den till henne och frågar.

"Är det din signal som låter dododododo?"
"Ja det är det."

Jag och Kristina får massa sms från folk som tycker att vi ska ha en god jul. Det tarvliga är att vi får samma sms. Alltså likadana sms från samma personer. Men vi hänger inte läpp för det. Vi sätter oss igen och diskuterar detta vid matbordet.

Rätt var det är kommer ett till sms till från syrrans mobil. Hon läser det, småflinar och tittar på Martin, som säger "Jag ville höra hur signalen lät."


Nu verkar det som frågesport ute i köket.
Pappa säger något och Kristina utbrister stressat: "vä- vä- vänta, man får tänka lite!"

Jag kanske inte ska blogga mer idag. Om jag gör det missar jag ännu mer tid med Familjus.

"Nu är glöggen klar va?" "Jaa då."

Pappa: Kolla utanför fönstret får ni se
Martin: Oh.
mamma: Oh!
Martin: Ja se bara.
Anna(som inte har kollat): Va ere om?
Mamma: Det är Julsparvarna som sparvar sig utanför fönstret!

det är frågan. Jag tror det blir mammuthandske efter många om och men.

Godmorgon, jag ska försöka peta i mig lite frukost. Efter det hoppas jag på en lite normalare känsla i kroppen.

 

Idag. Jah.. det kan man fråga sig. Man kanske skulle sova hela dagen. Jag är ju faktiskt ganska trött. Och det är ju ingen speciell dag, så jag skulle ju faktiskt kunna det. Ja, jag är säker på att det inte är en speciell dag idag. Jag menar, om det hade varit det hade jag väl känt på mig det eller?! Jag känner alltid på mig såna saker.

God Natt, ha en bra dag för er som hade tänkt att ta vara på den.

Såhär såg jag ut en morgon för två dagar sedan. Nu ska jag snart se ut så igen för det är typ natt. Ifall jag inte känner att jag vill fira julafton imorgon ska jag föreslå att vi kan hoppa över det i år. Eller ta det en annan dag..



Jag fick en ganska läskig upplevelse när jag först såg att mamma och K såg på love actually, jag gick ut och kom tillbaka. Så kände jag verkligen inte igen mig i filmen! Jag har ju sett den förr! Blev helt vriden och änslig men som tur var fick jag veta att det var en annan film. Puh.

Hugh Grant var med i båda filmerna. Han får väl skärpa sig, skrämma livet ur folk på detta sätt?!

Nu ska jag äta KÖTT. Kanske..

Mamma: Hur är det nu, Tur- Mart- Dav- Martin, gillar du leverpastej ?



Jag tycker förresten det är lite roligt att Pappa(Ture Harald)s kusin heter Herbert. Min farbror heter Tage. Bröderna Ture och Tage på Kärra. Fina namn..

Taco-luktande matos når mina näsborrar. Kristina gör vegetaorustmat till sig själv medan vi väntar på att den andra maten ska bli klar. Donkey Kong-musik är på högt i köket, så högt att det överröstar både fläkten och dammsugaren. Märk väl att dammsugaren har gjort sitt för länge sen, men ifall den hade varit på, hade ljudet från cd-spelaren överröstat även den. För några timmar sedan skottades det snö på balkongen och altanen. Det var ett himla jobb med att få upp skyffeln. David stod på altanen och försåkte få upp den till Kristina som stod på balkongen. Ett jobb som kan anses lätt men när det kommer i bruk blir det ganska svårt.

David den stackarn kämpade men Syrran var inte tillräckligt flink i fingrarna för att ta emot den. Det slutade med att lillebror fick snö nedfarandes på både sig och altanen som redan var skottad. Inte så mycket förstås men det räckte för att han skulle ge upp och gå in för att sura vid datorn med ett snes-spel.

Kristina blev fly förbannad och slängde hysteriskt ur sig allt möjligt i ordväg. Då kom superpappan till undsättning och hivade smidigt upp skyffeln till systern som blev jätteglad och började skyffla och sopa medan hon låtsades att hon var med i en musikal. Armar och ben dansade smidigt i takt till musiken som kom från hennes hals. (Jag var inte där men antar att det gick till så)

Jag springer runt i alla rum, vandrar och strör tankar omkring mig. Nackdelen med det är: Ifall man tappar en tanke måste man komma på vart någonstans man tänkte den för att kunna gå dit igen och fånga den och lägga tillbaka tanken där den skulle ligga. Det kan vara bra att hitta den också. Innan man fångar den.

Korven ligger i ugnen och jag blev så sugen när mamma skar upp den i små bitar. "mm vad gott det luktar" sa jag och plötsligt hade jag en korvbit i munnen. Jag har nog aldrig fått äta tinad korv med så stor entusiasm från de omkring mig förut. Jag brukar ju göra det i smyg! Det är så bra att vara smal. Eller Inte. Potatismos har vi också fixat men jag rymde när det skulle skalas potatis. Jag blev faktiskt riktigt förvånad över mig själv för jag var så hulliganiskt okvinnlig och Icke-Annig att jag klippte mina gigantiskt långa naglar hux flux UTAN att ens ta kort på dem eller ens ha samvetskval för det. Det är sant! Jag VET. Tror det knappt själv..!

Huset är inte sig likt och mamma hävdar gång på gång att "så här mycket har vi inte ändrat i detta huset sen vi flyttade hit!" Och det är med största sannorlikhet sant. Jag tillägga att vi inte har flyttat mycket alls i vårt hus.

Min läkare ringde mitt i maten. Det är inte alla som har en läkare som ringer och bryr sig om hur man mår mitt i maten dagen före julafton! HA!


Jag kom på att jag inte kan lägga upp fler bilder i det här inlägget för då kommer det bli alldeles fullt. Så bilderna tar vi sen. (Jag ser verkligen ut som ett monster)

Åhh vad det är underbart att städa med sina syskon. Ja det är härligt att göra i princip vad som helst med dem faktiskt. Åhh jag är så lat orkar inte ta ner sladden och kameran så jag har ännu inga bilder att ge.. Och med det sagt har jag gett er ännu en microbloggning.

Nu är det storstädning i hela familjen. Men eftersom jag innebär en sådan börda (har alltid vart det) för familjen har de bestämt sig för att bädda ner mig i min säng så att jag inte ska vara i vägen.

Smart drag

"Vad skönt, nu blev vi av med den gnälliga ungen"


..fast att jag stannar i sängen är en annan femma. :)

Ja mitt problem är då INTE bloggtorka som många andra har utan tvärtom. Jag har så mycket i min hjärna som jag skulle kunna (Och vilja) blogga om! Men så är det då ett litet problem.. Massa andra saker man måste göra. Jag komemr självklart glömma hälften av de fenomenala saker jag tänkt blogga om men någon gång när jag kommit överens med Herr Tid så kommer jag välla ur mig allt. Höhö.

Ett inlägg eller två.

Eller så drunknar ni i dem! ;)

Martin ligger och sover. Pappa är ute och skottar snö. Mamma sover i sin säng. Kristina har lagt sig bredvid mamma. David sover. Jag lyckas då alltid med mina morgoninlägg ;)

Här ser vi hur modemedveten jag är.


Brukar inte ni också matcha er mat med kläderna?

Jag kan inte fatta att det är David på bilderna. Han är så grymt liten. Och FÖR SÖREN, bilderna är från 2008. 2008! Jag fattar inte och hänger inte med. Men det är skönt att han är äldre för förr bråkade vi bara och nu har vi fått samma humor. Fattar ni? Min guld-humor gånger två! Det kan ju bara bli bra ;)

Erkänn att han har vuxit extremt på ett år..

Jaja.. Imorgon är han väl lång som en gran och pappa till fem?

Anna har än en gång lagt sitt stora huvud på kudden.

Avokaden smakar krukväxt. Inte gott med betoning på inte. Men kycklingen var god även fast jag har nämnvärda problem med att stoppa något i min såriga mage. mysit.

men det fixar vi serru serru !

Jag skulle vilja blogga hela dagen, men man ska fylla sin tid med viktiga saker. (Alltså, blogga är ju jättejätteviktigt egentligen fast alla tycker inte det) Så jag tar tag i min dammtrasa, moppen i högsta hugg och så får vi se om det blir någe gjort. För städa behövs ju minst sagt.



När jag ser den här bilden tänker jag på att det snart är nyårsläger! På ett ställe jag inte har varit på förr.. Kungälv. Spännande, hoppas verkligen det är någon trevlig som ska dit. Hanna ska inte, och inte mina syskon heller, så jag är lite ängslig.. :/ Men det behöver jag inte vara. :)

Gaaah. Av någon anledning kom jag in på Rahlenfeldts blogg (vid första anblick tycker jag han verkar vara en urbota bortskämd solarie-kille som är känd för att han är rik och bloggar)

och får nästan en hjärtattack när jag kommer till ett inlägg där han skriver såhär:


Jag vill spy. Anna Anka är nog något av det vidrigaste jag har varit med om. Igår kollade jag för första gången på en av hennes "julkalendrar" och tänkte faktiskt skriva om det idag. Dock INTE som "sjukt underbart rolig"  utan snarare tragisk. För det är vad hon är. Tragisk och PINSAM.




Hon känns så.. plastig och otrevlig. Stackars barn



"men jag köper ju inte mina julklappar här på IKEA, för det är ju inte exklusivt för Anna Anka.."

Tur att det inte finns såna överklassare i min bekantskapskrets, de är ju vidriga.
JAG MÅR ILLA-

Jag är glad tralala.

Pappa putsar golvet med något som luktar väldigt starkt så jag får lite förnimmelsen av lacknafta. Härligt. Idag ska vi hämta hem grejer! Nämeligen det bästa vi har. Martán unt Krachtaina. Och en massagebänk. HEHE.




Ps. Crystal hänger inte längre på vårt kylskåp :(

Jag är GLAD med stora bokstäver. Jag har jätteont med lika stora. Men ÄNTLIGEN känns det som att vi vet varför jag mår dåligt. Nu kan det bara bli bättre! Bara BÄTTRE.

Vad folk/läkare/hulliganer har kommit fram till:

• Mina mediciner är alldeles för starka så jag har fått sår inuti magsäcken och sånt, även uppe vid halsen
• Att det kommer bli bättre om jag knaprar ännu mer prasslande knark, vilket jag gör nu.

"Om du äter lite mer blir allt bra" Men ursäkta. Gör det själv. Det går inte.


Nu är Ronald här. Nej så heter han inte. Roald? Nä.. Roland? Ja Roland är det nog. Han stämmer vårt piano. Härliga tider. Han har härelig dialekt.

Detta är inte min bild så förmodligen kommer någon stämma mig inom en snar framtid. Något jag inte ser fram emot något nämnvärt, men det går nog det också.

När jag till slut vaknar är det nästan helt svart i rummet. Jag tänder en lampa och får anstränga ögonen för att se någonting. Kisar mot klockan. Halv sju. Hur länge har jag sovit? De hemtrevliga ljuden från köket har tystnat, jag lyssnar spänt men kan inte höra ett enda ljud från bottenvåningen.

Jag kan inte bestämma mig för om jag vill gå upp ur sängen eller inte. Över mig ligger mjuka täcken lager på lager. Så fint. Så perfekt att jag kan inbilla mig att jag är en gås. Jag blundar igen. Det hade nog varit väldigt bra att vara en gås. Min hand rör sig frivilligt mot kanten för att ta bort täcket. Jag förstår det inte. Har handen en annan vilja än min? Min vilja säger klart och tydligt att jag ska ligga kvar här. Jag ska vara i min säng. Här i min säng ska jag vara kvar och lukta på täcket.

Bara lukta.. det är inte nytvättat men doftar gott ändå. Doftar av persilja.. Nej. Inte persilja. Var fick jag persilja ifrån, täcket luktar ju nästan som bebis. Och bebisar luktar INTE persilja. Nej långt ifrån. Bebisar luktar mjukt och gott och något speciellt man inte kan sätta fingret på. Kanske är det mjölk. Jag vet vad det är. Det luktar kärlek. Det luktar kärlek gos och förväntan. Kärlek, gos, förväntan och sprudlande nyfikenhet. Sen försvinner doften. Var den försvinner vet ingen, men bebisar luktar bara bebis ett tag, sedan börjar de få ett barns lukter. Lukter som till exempel kassler och snö.

Mitt täcke luktar bebis. Jag har inte haft någon bebis här i sålänge jag kan minnas. Skulle gärna vilja ha det, men jag har inte haft det. Varför luktar det då bebis? Har någon varit så fräck och tagit hit en bebis utan att jag fick träffa den? Eller har jag gått bakåt i utvecklingen och börjat förvandlas till bebis? Nej nej, täcket luktar annat också. Jag drar ett djupt andetag.

Det luktar sömn. Fina drömmar och sömn. Nu går jag ner.

Hallen är inte lika mörk som mitt rum. Det lyser små lampor som om de ville hjälpa mig att hitta vägen ner. Jag sätter yrvaket den ena foten framför den andra gång på gång tills det går av sig själv. Jag går ner för halva trappan och sätter mig på ett trappsteg. Det är ingen i köket. Jag kan se det härifrån. Jag fortsätter neråt och väl i hallen bestämmer jag mig för att se mig själv i spegeln. En vacker syn. I fall jag inte hade haft glasögon på mig. Ganska rufsig och röd i ansiktet.

Jag fortsätter gå, som för att försäkra mig om att jag är ensam hemma. Jag ser ingen levande själ, inte ens katterna. Det enda jag hör är ljudet från kylskåpet. Brummande. Utan det hade allt varit tyst. Tyst. Kan det vara helt tyst?

Mm.. Min mage vill någonting. Den värker och ger ifrån sig obegripliga ljud. Jag kan ta ett glas blåbärsoppa. Jag kan också låta bli. Jag lämnar tanken där den tänktes och börjar strosa runt. Ingen är i pianorummet heller. Jag ser ut genom fönstret medan jag upproriskt säger något med fingrarna på pianot. A, a, a.. Jag lägger till ett d. Inte tillräckligt med attityd. Jag tar ett f också. Nu blev det bra. Nu har jag sagt precis hur jag känner för pianot.

Med det avklarat kan jag lika gärna lägga mig i soffan och räkna mina tår. Varför inte? Soffan är inte alls skön men det spelar ingen roll. Tårna behöver räknas i vilket fall. Jag räknar den första tån men kan inte koncentrera mig för all röra som far runt i huvudet. Så försvinner tankarna in i stjärnan som lyser i fönstret.

En stjärna kan bli flera tusen år. Inte en sån man har hemma utan en riktig som hänger på himlen istället för i fönstret. En riktig stjärna. Stjärnor är kanske inte riktigt som vi tror.

Jag blundar och försöker lista ut vad saker egentligen är men ljudet från stampande fötter avbryter min fantasi.

Nu är de hemma. Jag väntar en stund i soffan innan jag går ut och möter dem i hallen. Exakt när jag kommer dit har de hunnit komma in, ta av sig ytterkläderna och ställa sig för att ta ett djupt andetag. Då ser de mig.

Jag kan ana mammas glädje ända härifrån. Idag har hon jobbat men nu är hon ledig i tre dagar. Hon ler stort när jag närmar mig och jag kryper ihop med mina axlar lite när hon sträcker ut sina armar för att omfamna mig. Det är den bästa kramen. Jag är ditt barn för du är min mamma. Du tar hand om mig nu. Plötsligt är kramen över och mamma kvittrar glatt "Gissa vad vi har köpt till dig!" Jag gissar rätt och får se. Äntligen mat man kan äta. Majsknäckebröd. Det låter inte så gott som det är. Jag önskar att saker kunde ha namn som passade dem.

Pappa kommer också och får sig en kram. Nu är luften full av kyla från deras jackor, köket fullt av ivrigt prat som jag inte kunnat åstadkomma själv. "Och vet du mer..? ..här hittade vi en grej förstår du.. Ja visst är det bra?" Jag behöver inte säga ett enda ord. Bara nickande instämma.

Prat. Babbel. Snack. Samtal. Av någon anledning får deras meningsbyggnader och tonfall att känna mig trygg. Hemma. Det är sinnessjukt.

Det här är låten jag känner igen mig i mest just nu. Jag ville sjunga den och lägga ut den på min blogg så här är den. Det låter ganska mhaeipurayehrttwhrs men vem bryr sig. Min röst vill inte att jag ska spela in den så då strejkar den. Det gör faktiskt inget om man sjunger falskt här och där.


Detta är vad jag vill säga. Sjunga. Såhär känns det för mig, såhär är det.


I have this sinking feeling
Something's weighing me down
I am completely saturated
The waves are crashing closer
My feet already drowned
Doing the thing I said I hated

They've been swimming in the wrong water
Now they're pulling me down
But I am clinging to you, never letting go
'Cos I know that you'll lift me out

Have your way here
Keep me afloat 'cos I know I'll sink without you



Ifall ni tycker det är roligt kan ni ju gå in på spotify eller youtube och höra orginalversionen, men det tycker inte jag är schysst. Jag sjunger bättre en vacker dag.

Take this ocean of pain that is mine
Throw me a lifeline

Hanna, du undrade.. ;) Det är så här sanningen ser ut förstår du. Mr F har många skor i sitt våld..

Så. Min duktiga läkare har tänkt till och gett mig ännu mer knark. Omeprasol-knark. Finfint det kommer att bli finfint. Det hulliganiska med det hela är att jag fortfarande måste äta. Lycka till.



Ja men låt oss tänka på roligare saker. Min papap är hemma och hans telefon har ringt hela dagen. Hela tiden folk som fryser, hugger granar eller vill att han ska skriva på ett kontrakt för något. KOPPLA OM DIN FULLIGANISKA JOBBTELEFON PAPAP.

Han var så gullig och körde mig till Gkstr. Jag köpte en duk. Inte vilken duk som helst, nej en sån uppspänd man målar på. Hoppas Henke blir glad för den sen nån gång nästa år. Yeah. Jag tycker det är onödigt att ha ont för då kan man inte göra saker när man hysteriskt mår så dåligt jämt

Ja här sitter jag med blåbärsmustach och tänker på hur jag vill ha det när jag blir stor.
Jag ska ha:

• Ett golv som städar sig själv.
• En atelje med diskho så man kan tvätta penslarna OCH INTE GLÖMMER DET HELA TIDEN.
• Bara fenomenala saker och en hund som HITTAR borttappade mobiler/kameror/you name it. (mamma kan ju inte flytta med)
• Hur snyggt som helst i mitt hus.
• En privat kock som befriar mig från de underbara nudlarna.
• Ett stort vitt rum fullt med bara inbyggda lådor så man alltid har någonstans att stoppa grejerna.

Pappa dumpade av mig lite i Henån förut och lät mig ta kort med min lilla kamera. Men jag tror att de bilderna är lite för marodöriska för er så NI FÅR INTE SE. Inte idag i allafall.

Nu vill jag ha mitt prasslande omeprasol-knark. Men det har vi inte hämtat ut ännu nähe. Ge mig knarket så man kan få lite julstämning här va!

Jag har hittat ett skrymsle i min fantasi där det är jättemysigt att vara. Minns inte riktigt hur jag kommer dit men det kan väl inte vara så svårt. Var ju där igår. Eller om det var imorse. Jag testar lite. Ooooh, jag mryser vad gosigt det ska bli. Jättejättehärligt.

Nu drar jag dit, hejdå!

Hejhejehjehejeheeej. Big girls don't cry och riktiga kvinnor klagar inte men jag är varken stor flicka eller riktig kvinna så jag gör som jag vill.



BRÖÖÖÖÖÖL

För det gör så ont och mitt rum är stökigt.

Snilleblixt! Jag låtsas att det är påsk!

Fruktansvärt bra idé.. Det svåra är väl att genomföra det.

Vem är det? Jo. Det är min lillebror.

• apelsiner
• clementiner(observera clown-näsan)
• Ädelost (Jag backade)
• Chokladsås (Jag var tvungen att censurera lite..)

Nu här hemma ligger det glass lite överallt för det är också kul att jonglera med..

Hej jag har gjort en jätteful sak med bloggen som jag ska ändra imorgon. HAha, allt är genomskinligt.

om ni vill att jag ska spela in en liten videosnutt med en av mina favoritlåtar just nu. Om mer än 1/2 av mina läsare kommenterar ja tolkar jag det som ett nej och skonar er. Om mer än 1/2 av läsarna kommenterar nej skonar jag er inte och videon kommer upp inom en snar framtid.. ;)

Ha!

Jag försöker. Igen och igen. Och igen. Ändå blir det bara värre, jag mår sämre och sämre. Nu orkar jag inte försöka mer, men jag gör det ändå. Igen och igen. Utan resultat. Tack så mycket. Nu tänker jag förlita mig på alvedon och sömnens kraft.

jag ska duka fram frukost till mamma och papapa. Det kommer gå hulliganers fint. Hej!

"Upp och hoppa!" sa en tupp. Men var alla frön hade tagit vägen var det ingen som tänkte på.

Jag ha4r ingen aning om varför jag inte är pigg eller varför det fortfarande gör ont i fel hjärta. So what?!
Ser det ut som jag bryr mig?

Sov så gott! En annan dag sjunger vi en vaggvisa som vi skrev i hallonbuskarna med eftermiddagssolen glänsande över den gröna slätten..


En annan dag, en annan kväll, alltså inte ikväll. Puss.

JAG ÄR ARG::::::

VÄLDIGT sur på en person. GRAHGRHRGHRGRH Han kan bara ta sin käft och gå iväg.

Nu är det över.

update: Förlåt ifalla någon rtog åt sig, det är ingen som jag känner så ni kan va lugna.

Jag har tagit en så kallad powernap i min grannes soffa. Men jag fattar inte varför det heter powernap. Hur gör man? Jag blir ju bara trött. Vad gör jag för fel?! (läses i falsett)


Pigg, nyfunnen styrka och redo för nya äventyr..

"Wow vilka snygga skor du provar!! Får jag testa??!!?!?!?!?"

I can't belive he said it. Men de var förstås fina. Skorna.

Här är den snyggaste bilden Kristina ville jag skulle lägga upp

Det verkar som vi är lite efterblivna.. bara en aning xD

Jag kom på att jag inte gillade laktos-keso, fast vi hade köpt det. Viklen tur då att Findus fanns till min undsättning, han slukade keson med hull och hår. Eller "med keso och får" kanske man ska säga.

När man kan se att både David och pappa är i köket, är kusten klar för att ta datorn. Ytterst sällan händer detta. Då är det tur att man har backup.



Egen-medicin-kuren går väldigt bra änsålänge. Jag har bestämt att galenskaparna är precis vad jag behöver. Dessutom blir ju mamma så glad när jag ser på galenskaparna ;) Faktiskt. Har roliga bilder som jag vill lägga upp men orkar man det är frågan. Jag gillar jul. Jag gillar mysig stämning. Annars hade jag nog inte gillat jul.

Idag var mina leggings rena så jag tog dem under för annars blire så kallt. Det var bara en sak. Mamma hade hängt dem på galje när de skulle torka.. så nu såg det ut som jag hade små horn  på höfterna. MYcket tjusigt.

Jag tror att jag ska sticka till Eva och gå en vante.

Här sitter jag och mamma och äter frukost. Pappa ligger på golvet och ser ut som en mallig bäver som börjat snusa. Det går bara utför för den stackarn..

Jag har kommit på en grej. Mamma är överens med att det är den bästa idé någonsin. När min onthet blir outhärdlig så struntar jag i att bröla och fråga mig själv vad jag ska ta mig till, jag gör istället någonting som hjälper! SMART VA?

Så här är ett urval av vad jag har gjort idag för att må bättre.

· Målat på ett godispapper

· Headbangat

· Trummat naglarna mot bordet(mycket effektivt!)

· Tagit ett kort på mammas tragiska frisyr som egentligen inte är så tragisk

· Kliat på min fot

· Gått ner i spagat

· Lyssnat på fjärilslarvs-sången

· Satt en kork på huvudet

· Tagit av mig glasögonen, skelat, tagit på mig glasögonen.

· Frågat pappa om han har julmust i vattenkannan

Det är helt otroligt, jag känner mig som en ny människa! Min fantastiska metod borde alla ta till.

Alltså: Jag försöker gå ut men det går inte. Jag avskedar verkligen det där ljudet när man går på den äckliga snön. Det är så man RYSER.



Fattar ni eller? Inte ens en aning?!

Hejhejehjehjehjehejehjehejhejeheej! Vilken fin kväll det var igår. Ja hela dagen var ju bra och så kvällen. Den var finfin. Jag har inga bilder men kan berätta lite.

Hanna gav de snyggaste presenterna. Diskhandskar och en diskpropp, yeah. Jag då gav en ciabatta-mjöl-blandning.. typ. Alltså en sån man kan köpa färdig och bara hälla ihop ungefär. Den som fick den blev glad.

Nu kan jag inte skriva mer. Förlåt mig, men det gör så hedundrande ont när jag försöker andas. På återseende!

Goddag. Hanna Andersson heter jag och jag väntar på att bloggens ägare ska slå in mitt paket. Jag gav bloggens ägare en stor palett i julklapp och då brast hon ut, "En sån behöver ju jag! I vanliga fall kletar jag färg över hela huset.." Så JA, hon behöve verkligen i palett.

Idag har jag varit hemma, på västerskolan, på torp, på willys, sundsandvik, lunden och nu slutligen på Röra med Anna, hennes mindre bror och hennes ömma moder. Det har varit kul loch vi har skrattat mycket och jonglerat med apelsiner och chokladsås och träffat Urbans i coop-kön. Ja ni, det äringen hejd på alla tokigheter!

Sen så såg gästbloggaren, alltså jag, en alldeles underbar klänning på KappAhl, men det var ett problem. Den hängde på barnavdelningen och största storleken var 170 cm, men jag tänkte att jag testar den ändå för den var fin med lila och prickar att ha på nyår. Och vet ni, jag kom i den! Fast den gick inte att dra upp dragkedjan och då blev jag ledsen och fick sorg.

Men sen kom jag över det tack och lov. Sen hände hela tjocka familjen ett tag på Maxi, och där fann Anna råden på alla sina bot. En påse blott för 8 kronor styck, men halva cigaretter i! (Det där vita på ändan av ciggen). Men hon fick inte handla det, för hennes mamma tyckte inte att hon skulle ha det i munnen sin, för det kunde vara bekämpningmedel i sa hon.

Vad var då sensmoralen av min lilla text? Jo ring inte polisen när din bror varit borta ett år!! Tack och hej.

---

Åh! Man blir ju nästan rörd av denna vackra text så jag måste lägga in en vacker nytagen bild också. Varsågod, direkt från min kärra..

/Anna

Jag ska till skolan! Precis när ajg gick hit såg jag en psalmbok uppslagen. det måste vara ett tecken. "Gå Anna din skoldag att möta.."

Lalalalalalalalalal

Av någon anledning tänker jag på Gambia.


Jag tänker INTE åka dit. Men Kristina och Hanna får gärna göra det igen ;)

Hemma hos Kristina och Pia

Anna: Åhh..
Kristina: vad hände?
Anna: Kinderna fastnade i rälsen
Pia: Hahahahahahaha..
Anna: Varför skrattar du?
Pia: Igenkänningsfaktorn.. jag minns när jag hade tandställning.. hoho ojoj.. kinderna blir aldrig sig lika igen!

Jag undrar varför det blir som ett streck på sidan av min haka. Det är iallfall inte gulligt. Eller snyggt. Hur tänkte den där?

Hej, tänkte visa er lite VIP bilder direkt från mörkrummet..







En gammal klassiker..


Åh, jag glömde. MINA MUNSÅR LINDRADES betydligt av.. gissa vad?! Amways munspray! Som inte ens är mot munsår! Jag är överlycklig.. det gör inte ont! Har knappt kunnat äta på tre dagar för att det har gjort så ont.. men nu kan jag äta igen!

Ibland undrar jag var världen är på väg. Och vart jag är påväg. Jag fattar inte hur min egen hjärna tänker- och det är tragiskt om något. Men det är förmodligen alldeles för personligt att skriva om sånt här på sin blogg. Vad Sören har man blogg för egentligen?! Jo, för att man inte orkar skriva dagbok. Ungefär.

Ingen är egentligen så smart som jag är. Samtidigt är jag dummare än de flesta. Jag har helt enkelt försonats med mig själv. Eller något i den stilen.

Jag skulle gärna vilja ha en egen giraff. Men det vet ni väl redan?

Förövrigt ser listan ungefär ut såhär:

Mer eller mindre seriöst.. Men man måste ju fylla ut utrymmet. Faktum är att jag hellre vill ha en fin pojkvän än en hunk.

När du har en vacker ko
kan den i en koja bo
mest som gäst men även katt
överallt båd dag som natt
ingen vilja har den själv
du hittar den uti en älv

Okej, vilket är mest troligt att jag ska göra idag?

Baka pepparkakor
träffa en bebis
göra en snögubbe



you'll never know..

Yeah!

Det finns en annan väldigt rolig bild på detta som jag nog inte vill visa..

Åååh. Skolarbete. Läxor. Plugg. Jag har så mycket kvar! Som jag verkligen INTE orkar med. Eller så mycket kanske det inte är, men en del. När jag tänker på det bara hugger det till. Det är väl skit att man ska behöva ha ont OCH plugg samtidigt. Så jag tänker såhär: Jag struntar i skolan! Bra plan va?

Nä, jag ska. När jag hittar min energi.


Jag lovar, och det ska bli SÅ bra! :)

I ♥ my bigsis

Round the world and back again, up to the heavens and pouring trough every single planet, as big as every black hole in space, as much as all the love that exist on earth together and even more I love her.

even If she may not love me as much for this picture.

Jag och min storebror konstaterade att vår lillebror satsar på att bli "Biff", "Bodybuilder" eller något liknande.. Hans önskelista ser ut ungefär såhär:

• godis
• nintendo wii
• cykelhjälm
• hävstång& tränigsgrejer

HAHA!

Lite småkonstig stillbild.. :P

Bara för att jag kanske råkar gillar mina intrumental-lärare.. Jag trodde alla gjorde sånt här till sina favvisar;)


Frågan är bara hur jag ska överlämna dem..

Haha!

Ja, i Söndags när vi åkte förbi det största trädet i hela Henån var pappa självklart tvungen att säga

"Ser du hur fint ljusen sitter i trädet där Anna? Det har jag fixat."

Han var fruktansvärt stolt och när jag som bäst gjorde upp bilder i min hjärna hur han klättrade där och satte fast ljus sa han

"Eller ja, JAG har inte satt upp dem, men jag såg till att det blev fixat."


PAPPA? Då kan du väl inte säga att det var du som gjorde det! ;)

Jao jao jao. Nu kommer vi till den kritiska punkten då man anklagar sig själv för allting. Som tillexempel att jag inte kan alla sångerna vi ska sjunga och därför inte kan vara med på julkonserten. Men det är inte mitt fel. Det är fru soluppgångs fel.

Señora de madrugada

ha

Nada particular

Kärlek till denna låten alltså!

"Dame una isla, en el medio del mar.. nada particular.." (Ge mig en ö mitt i havet.. inget speciellt..)

HEJ. Jag är hemma idag käre barn.

Igår när jag skulle baka pepparkakor var jag tvungen att klappa insidan av ugnen så det gjorde kröseligt ont. Jag fick en stor fet trevlig underbar blåsa. På tal om blåsor är det kanske det jag har i munnen, frusentals munsår iallafall. Munnen känns ungefär som en krater och jag kan INTE äta. Punkt. Slut.



Som sagt lämnade jag detta "Mysiga" ställe igår och har absolut inga planer på att åka tillbaka. När jag gick sa jag bestämt hejdå och nu ses vi ALDRIG MER igen och fullständigt ignorerade att avdelningen låg på sina bara knän och bönade.



I akvariet upptäckte Hanna en nyfiken snigel.. Frågan är vem det var som var mest nyfiken..



Hej mitt vinterland nu är jag verkligen här och ingen annanstans

Nu är jag hemma, tog den fräna bussen från NÄL minsann och min mobil + dator behagade dö.. SÅ jag fick utnyttja de underbara telefonkioskerna och min smarthet, yeah. PS nästa!

Ps. Jag har köpt världens BÄSTA present till världens bästa mamma..

Just idag är det läsarnas dag så jag MÅSTE hylla er! Ni är bäst!


(förra bilden var bara en stand-in)

Hoho

Hade ju vart gött om han bara kom med barnet helt klart!

Jag vill ha... en egen telefon.. som jag kan ringa i.. Nä anna inte klaga.. du har en mobil.

Nu ska de snart komma och tvinga i mig mat fast jag har så ont satt jag inte ens kan trycka i mig det. Men men, thats life.

Mina sköterskor ikväll är väldigt pratglada och mysiga. Det är bra. Sen ska jag se på den dära hjältegalan på tv ikväll, det är också brao. Ingen har gett mig en giraff idag men det är okej.

Jag sitter på min jättehöga säng somjag har höjt bara för detta tillfälle! Blogg-tillfälle! ;D Ser ocskå på that 70's show, ett gammalt avsnitt som jag sett förut. Helt perfekt.

Jag har ont.. kan inte skriva mer..

HAHAA, Jag älskar din version av den Haanna! :D

Jag vill inte tillbaka till N. imorgon.



VILL INTE. Vill ha permis hela livet. Jag har ju så mycket att stå i.

Jag ska skriva en bok. Jag ska skriva världens bästa bok. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva men är väldigt sugen. Vad ska den hanlda om?

Barnbok, ungdomsbok, faktabok, thriller eller kokbok?

Den tiden då mitt hjärta var helt okej! Och jag älskar den!

Jag har permission. Jag är hemma. Permisson betyder att de som heter Per bestämmer vem som ska få åka hem under helgen, för att göra mission om sjukhuset. Dvs berätta en massa saker om sjukhuset så att fler vill åka dit.

Sjukhuset kan verka dötrist, tråkigt.. men i själva verkert är det alldeles.. alldeles underbart.



Man får sova nästan hur länge man vill, och när man vaknar upp får man frukost på sängen. Sen får man duscha exakt hur länge man vill, utan att behöva oroa sig för att varmvattnet ska ta slut. Bara.. duscha.. jag brukar somna om i duschen. Sen får man om man vill bråka med personalen eller gå till lekterapin där det finns massa kul att hitta på. Pyssla, räkna matte, surfa på internet, spela airhockey, pyssla lite till eller prata med personalen och ge dem ideér på vad de ska pyssla med. Spela piano och gitarr kan man också göra där.



Sen när lekterapin stänger får man om man vill ta med sig en gitarr. Eller annat pyssel. Man får ta med nästan hur mycket pyssel man vill. Man kan ta med Nintendo DS också. Sen när man kommer tillbaka till avdelningen får man mat. På avdelningen finns det soffor och en jättestor tv, dessutom har alla tv-apparater på sina rum.



Biljardbord finns.. och massor utav bebisar. Eller massor och massor.. det varierar, men jag brukar ha massor av bebisar iallafall. Man får glass när man vill. Strut eller glass i skål med massa strössel och chokladsås.

Sen sover man. ELler kollar på film. Man får kolla på film hur mycket man vill. Fast inte när lekterapin är öppen. Anhöriga får hälsa på när de vill. Sen kan man välja om man vill sova eller gå ut på äventyr..

Har ingen aning om varför jag är uppe nu. Jag partade inatt. Thomas också. TREvligt. Jag tjatade hål i huvet på honom, EN TIMMA. Blir det alldeles säkert om man lägger ihop det. Mer ändå. Sen hade jag ont i halsen, ni förstår att här på¨sjukhus har de inga moderna grejer som halstabletter så vi fick gå på upptäcksfärd. I foajen. Där fanns läkerol! Så jag stoppade i mina pengare i denna hemska maskin och Thomas instruerade mig hur göra. Jag var invirad i en filt så TH trodde jag kpom från Nobelfesten. Eller inte. Men mitt nya nattlinne är exakt asmma färg som filten och det är inte så kul vill jag lova! Sen kom vi på att vi känner varandras vänner. Lite läskigt!


Tända lampan när du går...

Hon lyste definitivt upp tillvaron. Å, det var SÅ roligt och jag skrattade SÅ gott. Haan, I really love you. Har saknat din humor. Och hur du retar mig ;) VI gjorde lite filmer också.. som ni får se på min b-day om ni kommer! hi hi. jag måste sova godnatt

Jag ser på Pettson, det är grymt!

"och det var morsan och det var farsan och det var kossan mu och där var.. jag. Och då var det hårda tider för den som gillade potatismos för potatismos för potatisarna var så hårda så man fick använda slägga. Och på tal om mos Jag hade en moster som hade en faster som had3e en hatt. Som jag tror var svart.. Och.."



Så somnade Findus. Vi har sånt här på lekterapin.


Jag diggar att Pettson har sina glasögon i ett glas vatten när han sover.

Det gör så ont med ultraljud. De trycker in den där spaken (eller vad det nu heter) i revbenen så det enda man kan göra är att sluta andas typ. Nej nu överdrev jag.

Spotify, Melissa Horn. Jag höjer volymen och börjar ta några rytmiska steg. Jag behöver inte tänka, musiken uttrycker det jag känner och harmonierna smälter samman med mitt inre. Vi dansar sakta, det är en lugn låt just nu. En sköterska kommer och säger att jag måste gå till röntgen. Jag följer med, men först tänder jag lampan vid sängen och bäddar litegrann. Det blir ett rödgult mysigt sken i rummet. Musiken får vara kvar. Det känns bra att tänka på. När jag är på röntgen där det är kallt och sterilt, kan jag bara veta att i mitt rum finns det filtar och Melissa Horn.

Iallfall inte lika gott som vanligt.


Nu ska jag snart till ultraljud som är världens tråkigaste pch tar VÄRLDENS tid. Sen kanske kanske kanske kanske slipper jag blodprov :S

Vaknat. Famlade efter ljusknappen men tryckte fel. Eva kom in eftersom jag tryckte på singnalknappen i all förvirring. Hon hjälpte mig tända lampan, skrockade lite åt min klumpighet (läs fnissade) och gick sedan med långa steg vidare till någon eller något annat.

Min mage gormar. Kanske är det matdags. Jag kanske ska gå ut och se om någon vill ge mig mat(vågar inte trycka på signalknappen för då tror de väl att jag trycker fel igen) så får jag se vart det leder. Kina kanske? Modellkontrakt? ELler helt enkelt till frukost.

Nu går jag ut. Går förbi matsalen, ingen där. Går till tv:n, ingen där. Går i den långa korridoren men inget har förändrats. Inga nya tavlor på väggarna, vägglamporna är fortfarande röda, soffan står där den ska och badrummet är stängt. Jag var inne i badrummet en gång när dom städade. Det var ett gigantiskt badkar där, av stål. Det skulle inte jag vilja bada i.

En kvinnas glada, sköna, grova skratt ekar i korridoren. Det är självsäkert och betryggande. Vad hon skrattar åt vet ingen, men det är ett hemtrevligt ljud som uppfyller avdelningen. Ett barn sitter i soffan och pratar med sin mamma om clownerna som hon träffade, vad dom gjorde och hur roliga de var. Mamman lyssnar trött och försöker visa intresse trots att hon har hört det ett antal gånger förut nu.

I den lilla soffan som ligger i blå korridoren sitter en flicka uppkrupen och längtar efter att baka pepparkakor. Hon har ingen aning om att hennes familj där hemma i detta nu just sysslar med detta. Är hon ledsen? Nej. Hon har ju inte så mycket egentligen att vara ledsen för. Hon tänker på människor i andra länder som har det fattigt. På individer som aldrig blir sedda och dör på grund av att de aldrig får närhet. Sen tänker hon på alla möjliga saker som många andra inte har men som hon har och bara tar för givet.

Så suckar hon djupt, det gör ont i hennes kropp. Hon har fina svarta kläder och rosa sockar som lyser upp hela hennes varelse och varje gång det går någon förbi kan de inte låta bli att ge henne ett roat leende, litet eller stort. Hon reser sig upp och flyttar sig långsamt i korridoren tills hon kommit till rummet där Tv:n står.

Hon slår på den och börjar titta. Är inte ett dugg intresserad av amerikanska humorserier eller nyheter. Till slut orkar hon inte stå och Zappa mer, utan börjar vänja sig vid tanken att se på ett program som handlar om knarksmuggling. Vintermörkret har redan sänkt sig och snart är det natt.

Vill jag verkligen att KRistina ska vara här och krama skräpet ur mig. Gosa med mig och en filt i soffan. Snacka tjejsnack.

Är det någon annan som känner sig manad att komma hit så KOM! NU.

Your eyes are full
full of the future of us
the edge changes as we walk across

And you bring me to sleep
talk down my words
look trough my window as I think
you could be the thief
I give the key to

Jag: Jag har ont i halsen
nurse: Åh, du kanske håller på att bli sjuk? *Känner mig på pannan*

Ja, för det är jag ju inte redan. Bara jag som trodde det var sjuk man var på sjukhus?

Man har sån här för att de här på sjukhuset ska veta var dom ska skicka en ifall man blir störande.

Åh vad mysigt det var. Jag kunde släppa loss och vara mig själv höhö kan man säga. HAha, fy vad flummigt. Jag vill också vara sjukhusclown. Undrar om man kan jobba som det på riktigt. Njaeh. Men kul var det. Jag gav henne ett recept på muffins. Receptet var så här:

5 kilo smultron

Hon var så nöjd med svaret. Och så Charlie, eller Charlie Ofarlig som jag kallade honom. Trevlig prick. Han lärde mig ett nytt ord; gourmör.

Och så spelade vi med instrument. Jag på piano. Dom hade en äggkartong med ägg-maraccasar i. Efter det var jag tvungen att gå och äta. Då sa Lisa: "Hejdå, det var trevligt att sjungas vid!" Och det tyckte jag också. Någon som är lika flummig som jag på et sjukhus är ganska sällsynt, förutom AnnLiz då. Fastr hon jobbar på 23 BLÅ och jag på 23 RÖD. Så det var gött att piggas upp en aning. Sen räknade jag matte, JAG VAR PROFFS.



Jag har ingen telefon och allt är urtrist. Inga kommentarer här att glädja sig åt. Mobilen är hemma, men jag kanske får en patient-telefon snart så ni får skicka era nummer. You have to.

Nu snarkas det här i sängen bredvid. Och jag har hullegäniskt ont. Ingen ide att ringa på pers. De kan ju ändå inte göra någontling.

"dikt" Skriven på en halvminut(ta den inte seriöst eller serro)

Som en liten grön svans
levande just någonstans
inte här och inte där
men utanför fulglasets sfär
varför härför därför ja
ingen vill ju ensam va
när man går på ett stort torg
men en röd och rosa korg
har inga stora val
mest så har den massa kval
om vad den ska stå och välja
eller stolthet tappert svälja

Tjoj. Fina filmer det går på natten. En avundsjuk hejarklacksledare som ljuger för allt och alla, och sen kör hon ihjäl sin "bästa kompis"s syster. PANG,

Mitt ben krampelikrampar. Partyyy. jag har stukat ryggen, därför jag har ont i benet.

En väldeliga pratglad jag hittade förut, mucho trevligt. Man känner sig mindre ensam om man kan snakke. Nu har tv:n bytt program till "Love my way", mycket bättre. Där gör dom inbrott istället. HImla bra amerikanska 80-tals-serier. Jag får gå och byta kanal för det finns ingen fjärr. Fjärr. SÅ kan man väl inte säga men det gör jag ändå.

JAha. Ettan. Bosse bildoktorn, Magdalena Ehrman, Lisa Marklund och Thomas Bodström. Hon sa upp sig från tv 4 och började odla jordgubbar och skriva kriminalromaner.

Bosse bildoktorn hade nog napp väldigt länge när han var liten.

Heeeeeeeeeej. Om ni undrar varför jag inte bloggat på hela dagen så är det för att jag är coolast. Eller för att jag inte har kunnat. Tänker inte berätta var jag är någonstans för jag tror inte ni vill höra. Det vill inte jag heller. Godmatt

Vad roligt med massa sms :D Ja.. om ni inte fattar någonting så är det bara att kolla till höger där det står dagens namn..


DET ÄR NIONDE IDAG :D Lägg lutfisken i blöt!!

..jag måste gå och stänga av den.

Since my longlegged foot cannot behave I got forced to stay in my house this morning. Also, my breasts can't behave. HAHAHAHA XD Klart mina bröst uppför sig. Nu skojade jag. Men det gör ont i bröst-korgen. You know that basket inside of your upper-half of you body. Den gör ont. Mer ont än den gjorde när jag var på 23an i november.

Och varför skriver jag det här. Något så korkat har jag nog inte gjort på länge (även fast jag gör korkade saker hela tiden).


Jag bakade pepparkakor igår! Dom blev jättesnygga! Jag glömde dem inte i ugnen :) Ni får se när jag friterat dem! Nu ska jag se på Landet för längesedan och reparera min ofullkomliga barndom.
Lillefooot.

Jag blev glad! Över kommentaren anders gav mig! Klart jag vill göra en pepparkaks-kristerad-pepparkaka till dig!


Med nöje

Idag har jag varit riktigt arg. ARG. Sen blev jag lite glad för att sedan bli ARG igen. Men nu har benet och mitt humör lugnat sig lite så jag ska baka pepparkakor.

Giraffer
isbjärnar
pussel
elefanter
påfåglar


och wufflor ska jag baka.

Sjukgymnasten till syrra ringde mig förut och frågade hur många gånger jag hade KISSAT idag. Jag blev otroligt förnärmad och kränkt.

Kvinnor som JAG gör INTE sådana fruktansvärt äckliga saker. Verkligen inte. Jag kan inte förstå varför hon trodde det. Den där utbildningen håller på att stiga henne åt lårbenshalsen. Hon tror att jag skulle vara en sån som KISSAR.

Ja ni hör ju själva hur befängt det låter. Jag fattar inte att jag skriver det på min blogg. Det är ju bara så galet. Visst, hon läser ju mycket i sina studier om människor som kissar, men att direkt dra den slutsatsen att JAG gör det är direkt absurt. Jag har fortfarande inte hämtat mig från chocken alltså.

Ifall det skulle finnas fler som tror att jag gjorde såna saker kan jag bara krossa den myten här och nu.

Tror inte att jag har bytt design. Det bara var där när jag loggade in.

Klockan är 07:20 och jag sitter på bussen. Alla tjejer jag ser är jättesminkade. Det är inte bara lite mascara, det är helspacklat med foundation och till den grad så man knappt känner igen dem. De ser lite ut som dockor. Ganska konstiga dockor. VARENDA EN. De har även hunnit platta håret. Jag hänger inte med. Jag går upp klockan sex och hinner knappt äta frukost. Jag hinner precis borsta tänderna, men sminka och fixa sig tar ju miljoner år, det kan man inte göra på MORGONEN!?

 

Här sitter jag som i en sovande murgröna.

 

Nån mer som känner sig som en lämmel på morgonkvisten?

 

 

(förlåt om ni anser detta stötande, men jag är nyvaken och arg och har inget till övers för snygga tjejer)

Jag kom på att det är ju snart jul nu. Behöver ni hjälp med julklappsrim?

Skriv här i en kommentar eller maila (annamoln@live.com) vad ni ska rimma till och ungefär vem som ska få det så diktar jag till er! Eller bara hitta på något så får jag roligt. Snääälla..? :)


Kan dock inte skriva på kinesiska, men på svenska och engelska! :)

Jag har upptäckt one three hill. I like it. Men nu snodde david tv när jag tog datorn så det får bli det. Eller simpsons. Vill gärna se run away bride ikväll men jag får nog inte va uppe så sent. Hoppas jag kan gå till skolan imorgn. hejdå

Jag är hemma idag. För jag känner mig riktigt grumsig.



Mitt ben krampar. Men Jag och syrran är vackra.

Ja. Jag står ju inför att göra något lite läskigt. Nämligen dra ner på internet. Jag tänker gå igenom steg för steg hur det skulle kunna vara för att sedan känna mig mentalt förberedd.

 

3. Efter ett tag när jag märker hur bra det går kommer jag bli glad och vilja dra ner ännu mer på internet!

 

4. När det funkar och jag hittat viss balans blir jag förhoppningsvis harmonisk.

 

 

 

 

 

Hurra!

Skönt att vara hemma. Är jättetrött så det blir tidig kudd-dejt idag. Och tyvärr inga bilder Britta. Men håll ut, håll ut. Det kommer med besked när jag har tagit igen mig. Vi var på "invigningen" av förs. hemmet i T-by(höhö många förkortningar) som var idag.

Fast det höll på från tolv eller nåt och jag kom med bussen halv fem så jag var inte med på hela ,en riktigt mysigt att träffa BrittMari och de andra. Matilda är ju bara så go. Hon kan verkligen det där med att komma på så otroligt lurigt bra saker att säga. Min teaterkompis.

God mat var det också som distraherade mig lite från att tänka att jag hade ont.

och gick och gick och trallade och gick och pratade med min älsklings-syster och gick tills vi var framme vid tåget. Vi tog farväl och jag gick på fordonet.

Jag gick och gick och gick för det fanns inga helt tomma fina säten och jag trodde att det kanske skulle finnas om jag gick längre bak. När jag kom dit så fanns det lediga säten men inget där man kunde sitta om man ville se destinations-skylten.

Anledningen till att jag behövde se den var att jag missade fenomenet att gå av förra gången..

Så jag gick ännu längre bak och där fanns det finfina platser med utsikt över destinations-skylten. Där satte jag mig och lade mina pinaler på plats. Jsg kunde äntligen andas ut.

"Blogga kanske?" Tänkte jag och tog upp datorn. Men datorn visade sig vara en plastpåse. "VAR är datorn?" Tänkte jag i en ssekund sen tänkte jag att Kristina hade den.


VIlken tur att hon inte var så långt borta. HOn sprang sit jag satt och hann precis innan tåget gick. Situationsproffs.

Å jajja. Jag måste gå och lägga mig nu, är nästan helt slut av underhållning. Så kan man säkert inte säga men det Sörar jag i. Resten av familjen städar tror jag. Känns lite som svek men dom sa att det var okej. Jag har ju mitt ben att tänka på. Det måste ju få sin sömn annars mår det inte bra. (det gör det inte ändå men det behöver jag inte säg)

Nu har Johanna tuggat en polkagris till mig. Mycket gohjärtat tycker jag så nu får hon skriva resten av inlägget!

---

Go kväll Annas blogg! Hur står det till sen sist? Jag kan garantera att väldigt mycket har hänt. Anna har varit på äkta kalashumör och jag har gjort som Linda BengtZing; ljugit så bra!
En väldigt chockad Martin sitter nu i vår gemenskap; han kommer nog inte inse att den här överraskningen skett förens tidigast måndag om du frågar mig.


Hur har Martins dag sett ut då? Jo, han vaknade ca kvart över tio, drack kaffe, åt lite frukost. Sen begav han sig till Järntorget där han mötte Kristina kvart över elva. Vad de gjorde vet jag inte riktigt men de va på nån julmarknad där de åt gigantiska kanelbullar och så shoppade de en hel massa kläder och julklappar. Under hela den här tiden ljögs det väldigt mycket från alla håll och kanter.

Sen tog de färjan över till Kristinas bostad där Martin fick prova lite kläder och sen insisterade Kristina på att Martin skulle följa med henne ner i källaren och ställa in hennes cykel samt titta på en pärlplatta med en trearmad cellospelande kvinna på. Så klart ville Martin se detta och nere i källaren möttes han av ett oväsen följt av fin sång från släktingar. Det är en underdrift att säga att han blev paff.


Nu är jag trött på att skriva och ni är antagligen trötta på att läsa så Anna kan ju återkomma med detaljer vid ett senare tillfälle.

Gött mos.

Åååååååååhhhh jag känner mig så ensaaaaaaaaaaam.

Näe.. Det är inte så farligt. David är ju här. Och mamma. Och pappa också. Kanske ska hoppa ner i soffan och joina mamma i tv-tittande. Fast frågan är om.. nej hon kollar på Idol. Det är alltid så på fredagar, hon sitter och kollar på tv med David och jag sitter vid datorn. Nej men nu ska jag trotsa min Idol-antighet och mysa med mamma. Vem vet, jag kanske övertalar henne till att byta kanal tillochmed!

Haha, jag har tur.. Idol är slut. För idag. ha ha.

Jag sitter och har lite tråkigt. Vilken tur då att jag har ipod, lajpod, fajpod. Gött att bara sitta och lyssna på musik. SKulle behöva plugga, men det orkar jag inte. Har en känsla av att hela helgen bara kommer gå utan att jag rör en fena. Har jättestor lust att bara ligga och kolla på film. Det tänker jag göra. Sådeså! Jag skiter i alla krav. Det bäddar iofs för en väldig ångest på söndagkväll.. men vem bryr sig. Jag orkar inte. Eller om jag ser på film ikväll kan jag plugga en massa imorgon. VILKEN bra plan. Gosh.. tiden bara går. Humhumhum.

Vill bara upplysa er om hur det känns i mitt ben: halvbedövat, krampaktigt ont och domningar i heeeeela kroppsdelen. Väldigt ofta. Nu har det börjat kännas i armen också. Inte så roligt.


Idag har jag fastnat för caedmon's call

"Ett fynd är något du inte har användning för till ett pris som du inte kan motstå."

Är ni här, eller var hänger ni idag?

..sen så ser du till vänster. Sen så ser du till höger igen och är det klart kan du gå över."

Mamma har tagit fram en gammal LP-skiva som vi lyssnar på nu. BARNLÅTAR. Dom är jätteroliga och konstiga.



"Jag vill ha vitaminerrrrrrrrr, jag vill ha vitaminerrrrrrrr!"

Berättelsen om Stefan: "Han tog med sig en flöjt för han skulle nog va borta länge" xD

Och så klassikern "älgarna protesterar" Som jag har sjungit massa gånger men aldrig hört. Haha, det är jobbigt när folk sjunger låtar man inte kan och sen får man dom på hjärnan.


Sen har hon en till skiva som heter Djurens brevlåda men den funkar inte..

Iphoto bråkar fortfarande med mig. Så jag kan inte lägga upp bilder. :/ Eller kan och kan, jag kan lägga upp gamla bilder eller på det jobbiga sättet som innefattar min netbook men det orkar jag inte nu.

Här får ni en bild som jag aldrig förr har visat NÅGON :O..


Jag har insett att jag skriver bäst och lättast inlägg när jag antingen är jättearg eller jättesprallig och glad. Nu har jag mest ont i munnen för tandställningen har fängslat mina kinder. Dessutom är mitt ben konstigt. Jag försvov mig och eftersom jag mådde dåligt stannade jag hemma. Tyckte mamma, för hon vågar inte släppa iväg mig på konstiga ben eller något. Oj oj oj, svammel svammel jag tror inte detta inlägg är så speciellt sammanhängande men om ni får det till det kan jag bara säga: GRATTIS.

Ingrid har bakat kladdkaka. Hon står nöjt och slickar skålen när hon kommer på att jag kanske också vill ha. Men jag har redan börjat och då säger hon "bra! Du får ta seden dit du kommer!" och räcker mig en sked. Men jag rättar henne genast och säger "Nej Ingrid, jag tar SKEDEN dit jag kommer ;)"

Jä väjn nä. Jag väjnä faktiskt. Om människer gillar långa inlegg eller om de bara blir uttråkade dårå. Äftersom ni äntä hår sagt någe antaer jaeg att ni er nojda. Men idaeg ven jag ente vad jag ska skrivae riktie..

Jag kollade min mail nyss. 10 olästa. Insåg att jag borde göra det lite oftare kanske. Men dä ä en verdslige soak. En viktig sak är att jah har gjort ett jättefint julkort åt pappa som han ska ge till sina arbetskompisar. Eller några av dem..


min pappas kollosalt fina julkort. Han tyckte jag skulle ändra så "jul" står med stort j istället men va. VA? Hur mycket begär man av sina döttrar nuförtiden? EGENTLIGEN? Nä.. förlåt.. jag ska göra det. Lovar.

iphoto strejkar föresten fortfarande. Jag försöker hålla mig vid gott mod. Idag sa jag det till pappa. "Iphoto strejkar" sa jag. Och han frågade hur länge det hade gjort det. "En vecka eller något" svarade jag. Då blev han lite suris. Eller vad nu pappor blir. Rynk i pannan. "Varför har du inte sagt det då?!" undrade min lilla pappa. Men jag kan ju inte tänka på allting.

Vad jag däremot kan tänka på är att jag ska till Ingrid imorgon och det ska bli kul. Om nu allt går vägen. Nu ska jag bara hitta den lilla lilla lilla lilla tröjan som Olle glömde här. Olle Olle. Gulle Olle.

Något som bekymrar mig är hur jag ska kunna äta de senaste dagarna. Idag har det inte gått iallafall. Det blev kris och jag fick köpa ett paket mjölk på hemvägen. Vad skulle jag göra? Knäckebröd är liksom inte riktigt ett alternativ om ni förstår. Har en viss känsla av att jag har gjort mitt bästa nu. Svårt att skriva inlägg utan inspritation. Märk väl, inSPRITATION. Oj nej så borde jag kanske inte skrivit, nu tror ni säkert jag är alkis eller något, självklart menar jag inspiration.

Tack och eh..j.

Näe jag har ingen aning..! När man har sovit blir man änna lite på snusen. Ifall det handlade om en

halt katt
en fraoulosiös panda
två helt ofriska granskott
eller femtio gurglande tritonusiska faskioner

..vet jag inte. Men en sak är säker: det är en betydlig framgång.

(Här ser vi något annat; fram-gång på huset)

Jag har lärt mig mer photoshop..

Hela dagen har jag försökt skriva ett inlägg. Eller inte hela dagen kanske.. men typ halva. Varje gång jag suttit vid en dator har jag tgit upp ett nytt inlägg. Men det har alltid ommit något ivägen.


Ååååååååååå den ljusnande framtid är vår..

Har precis suttit i sivans salong med Michaela och försökt skriva på vår hemtenta i kulturhistoria. Men jag vill väl inte direkt påstå att det gick vidare bra, jag skrev svar på kanske tre frågor sen blev jag så trött.

Ser fram emot helgen.. bara slappa.. Eller kanske inte bara men ;)

Nu ska jag ta och redigera lite foton. Hoppas läraren kommer snart så man kan fråga. I'm not very proffesionell in ps..

AGGRESSIONER UT UT UT UT UT UTBTUT UT UTBjioawöijafjsoifsdajsfdjsjh.

HEJ vad sägs

om en

månpromenad.

Ja tack.

0:49 :D

eller skyll inte på hugo :D

Inte nog med att min nya medicin gör mig illamående och tar bort min aptit något enormt, nu har jag spänt tandställningen också. Så även om jag är hungrig kommer jag inte kunna äta. Eller det kommer göra jätteont och då äter man ju inte.

Har jag testat nya medicinen i ca två veckor. I början var det inte så farligt, men nu har det blivit hemskt. Jag brukar inte ha så mycket aptit annars heller, det här är verkligen inte kul. Har gått ner ca fyra kilo och är förmodligen inte längre så go att krama..


Undrar vad de där krokarna ska vara bra för.. Spänna fast dragsele till hästarna? Hm..

Nu har jag så gigantiska stålställningar i munnen att de nästan inte får plats. Jag skojar, det är lite tajt bara. Men lite kul att Dan och tandsköterskan trodde på att vi jagade giraffer i skolan. Han ba "Ja sånt gjorde vi då inte på min tid, håhåhå."

När jag kom ut därifrån gick jag förbi en spegeln och såg att jag såg ut som en mörbultad vampyr med blod rinnande i mungiporna. Faktiskt. Ni borde vart där! Han är lite oförsiktig den där Dan..

Nähä. Ni vill tydligen inte att jag ska ha något uppdrag idag. Så jag får väl hitta på något själv. Ifall det inte trillar in något snart, väldigt snart.

Jag sitter just nu i ett väntrum hos tandläkaren. Där sitter 6 personer förutom jag. En liten kille som verkligen inte kan eller vill sitta stilla, med sin mamma, tre tonåringar och en pensionär. SKulle jag gissa att hon är. Killen protesterar genom att slita av sig sitt hår (försöka) men nu har han tagit en tidning. Tur. Annars kanske han hade blivit flintskallig. Det tror jag.


Under the blue blue moon med Torleifs is the shark today! Inte riktigt kanske, men i ett väntrum kan man inte riktigt välja musik själv.. :)

Idag var det fullproppat i matsalen. På menyn stod soppa. Inte så bra kombination när man står som packade sillar med risk att spilla ut sin mat på varandra..

Men jag. Men jag men jag men jag jag jag. Jag är bäst. Jag behövde inte trängas för att smöra min macka eller fylla mitt mjölkglas. För numera är man ju laktosfri och har en egen, tom kö. ;)

Ni kan aldrig gissa vem som precis har gjort NP i engelska..! Eftersm jag är så fruktansvärt snäll så kan jag berätta det för er. Jo, nämligen..

Gertrud Persson!

Faast jag har också gjort det och nu ska jag göra ett till.

Jag har föresten en idé som kan bli väldigt rolig; Ni ger mig ett uppdrag som jag ska göra idag och sedan skriva om utförligt här på bloggen. Deet kan vara nästan vad som helst... klättra upp i ett träd, spela fotboll med tomburkar, rädda en sparv, räkna alla blå skyltar jag går förbi, säga hej till en främling osv.. fast kom på något roligare! Jag har kameran med ;) Så ifall ni vill ha film eller nåt så får ni säga det.

Kommer ni inte på något så gör jag mitt eget uppdrag! Kom igen people!


För att ni ska få lite tips kan jag säga vad jag ska göra idag.. jag ska ha enseble, gå till tandläkaren, va hos tandläkaren, åka buss. Typ. Haha.